Fru talman! Det är faktiskt här och nu vi skall dis-
kutera, Bengt-Ola Ryttar. Man kan inte hela tiden
hänvisa till att det pågår utredningar. Då skulle debat-
ten avstanna. Det är oerhört viktigt att vi faktiskt får
diskutera de här frågorna.
Jag skulle vilja ta upp frågan om den kommunala
vetorätten. Det är inte för ro skull som folk sitter och
vaktar Kynnefjäll, som jag nämnde. De gör det därför
att de inte är säkra på att SKB faktiskt står för det
man säger. Det är oroväckande, men vi vet också att
SKB ägs av kärnkraftsindustrin. Det kanske har sina
randiga skäl.
Om vi hade haft en annan regering tror jag att
Bengt-Ola Ryttar hade varit betydligt mer intresserad
av att föra debatten här och nu. Jag kan förstå att
Bengt-Ola Ryttar nu har en litet annorlunda utgångs-
punkt.
När det gäller alternativa metoder för slutförvaring
har det faktiskt blivit så att den s.k. KBS3-metoden
anses som den säkra lösningen. Det är också den som
lanseras utomlands, internationellt, vilket är mycket
olyckligt, eftersom man faktiskt håller på att forska
för fullt och inte alls är så säker egentligen. Det visa-
de bl.a. ett seminarium i början av månaden, där bl.a.
en engelsk geolog deltog i diskussionen om just de
här frågorna. Alternativa metoder måste upp på dag-
ordningen. Vi skall inte gömma oss bakom en KBS3-
metod som inte är säker.