Fru talman! I detta betänkande behandlas naturre-
surslagen - aspekter på hushållning med våra naturre-
surser.
Den kommunala vetorätten har tidigare varit fö-
remål för diskussioner och beslut och finns nu åter på
dagordningen. Som tidigare lägger Centerpartiet,
Vänsterpartiet och Miljöpartiet en gemensam reser-
vation. Vi vill ha tillbaka det kommunala vetot även
för anläggningar för utbränt kärnbränsle. Det är orim-
ligt att lokalbefolkningen kan köras över. Det är
orimligt att SKB - Statens kärnbränslehantering AB -
inte är skyldigt att lämna klara besked.
På Kynnefjäll i Bohuslän, t.ex., håller människor
fortfarande på att vakta dygnet runt. Så har man nu
gjort i snart sexton år. Man litar helt enkelt inte på
SKB. Vakthållningen i den lilla stugan har blivit en
symbol för den lokala självbestämmanderätten och
utvecklats till en unik företeelse både här hemma och
ute i världen.
Man kan inte hela tiden hänvisa till pågående
miljöbalksutredning. Det är också avgörande ur de-
mokratisk synpunkt att man återupprättar det lokala
inflytandet i sådana här viktiga frågor utan inskränk-
ning.
Hur skall då det utbrända högaktiva kärnkraftsav-
fallet förvaras? Någonstans måste det ske, och själv-
fallet måste vi själva ta hand om det. Vad som inte
skett är en genomlysande ordentlig diskussion om
alternativa förvaringsmetoder. Den svenska s.k. säkra
lösningen - KBS3-metoden - dvs. att slutförvara
kärnavfallet 500 meter ned i urberget inkapslat i stål-
kopparkapslar, duger inte. Det tar hundratusentals år
innan man vet hur berggrund och grundvatten reage-
rar. Det finns hela tiden risker med svårupptäckta
sprickbildningar och rörelser i berget på lång sikt.
SKB har inte undersökt klimatförändringars och jord-
skalvs inverkan på en sådan förvaring. Troligen har vi
tre istider att vänta under de närmaste 70 000 åren,
istider som får bergen att röra sig. Gasbildningar
innebär också risker.
Förmodligen, vilket vi nämner i vår motion, finns
det bättre lösningar, t.ex. att ha avfallet åtkomligt
under ständig bevakning för att med framtidens kun-
skaper och teknik hoppas lösa frågan på ett säkert och
långsiktigt sätt.
I vilket fall finns det ingen anledning att ha bråt-
tom, som man har i dag, att gömma ett av de värsta
eländen och gift människan skapat så att det blir oåt-
komligt. Alla alternativa metoder måste lyftas fram
och jämföras, och detta i perspektivet att framtiden
inte bara handlar om några hundra år.
Fru talman! För att i stället tala om en positiv och
förnybar energikälla, vindkraften, vill jag säga att vi
tycker att den borde vara ett riksintresse. Den är ren,
och den gör våra samhällen mindre sårbara. Kombine-
rad med solfångare, solceller och biobränslen har den
en viktig funktion i vår energihushållning.
Tyvärr har byggandet av vindkraftverk stött på en
rad hinder under åren som vindkraften utvecklats,
alltifrån att snurrorna har ansetts fula, stört den rena
horisontlinjen, slungat is på folk, skadat flyttfåglar
och bullrat till det som nu är mest påtagligt, nämligen
att tornen och propellrarna är i vägen för radarspa-
ning. Utmed kusten, där de bästa vindkraftlägena
finns, har också kollisionen med det militära intresset
varit svårast. Detta har i sin tur inneburit att många
vindkraftverk aldrig blir byggda.
Det nuvarande 35-procentiga investeringsbidraget
på 100 miljoner kronor som Miljöpartiet förhandlade
fram med regeringen i höstas är redan fulltecknat
dubbelt upp. Alla överklagade bygglov hamnar sist i
kön, och vindkraftverken blir därför förmodligen inte
byggda.
Förutom att ge fortsatt ekonomiskt stöd för vind-
kraften behöver vi stärka vindkraftens etablerings-
möjligheter i naturresurslagen och naturvårdslagen.
Här finns dessutom utrymme för en mängd gröna
jobb.
Fru talman! I betänkandet förekommer en rad frå-
gor om våra älvar och andra vattendrag. Miljöpartiet
är emot varje nyutbyggnad av älvarna. Helst skulle vi
vilja se grundlagsskydd. Vi stöder därför motionerna i
betänkandet som handlar om bevarandet av olika
älvsträckor. Bl.a. gäller det Gideälven, älvsträckan
vid Brunnsberg i Österdalsälven och Jaurekaska,
vilket inte riktigt framkommit i betänkandet.
Naturvårdsintressena får inte ställas i skuggan av
vårt eget behov av ytterligare energiuttag. Vattenktraf-
ten är en ren men ur naturvårdssynpunkt kostsam
energikälla. I Miljöpartiet säger vi: Inte en meter till,
inte en droppe. Det är färdigbyggt.
Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om na-
tionalstadsparken och det särskilda yttrande jag bifo-
gat betänkandet. Det planerade projektet Expo 97,
hundraårsminnet av Stockholmsutställningen, var
tänkt att äga rum i parken och utgjorde ett uppenbart
hot. Nu har projektet lagts ned, som tur är. Jag vill i
stället passa på att allvarligt varna för några andra hot
mot nationalstadsparken. Det handlar om den steg-
för-steg-expansion som KTH sysslar med. Det hand-
lar om universitetets planer på att bygga Fysikcentrum
i parken. Det handlar också givetvis om de intrång
Norra länken åstadkommer. En nationalstadspark kan
inte upprätthålla sin status om man låter den sargas på
det här sättet. Djurens minimala spridningsmöjlighe-
ter kan inte ytterligare begränsas.
Fru talman! Jag yrkar bifall till res. 1, 2, 3 och 4,
men jag står givetvis bakom de andra reservationerna,
nämligen res. 6, 7 och 8.