Fru talman! Tack för det erkännandet, Lars
Stjernkvist.
Först vill jag säga att några kristdemokrater ändå
har varit med och motionerat i frågan om Österdaläl-
ven, bl.a. Lars Svensk som råkar bo längre upp i
Uppland vid älven. Jag har heller inte varit alldeles
ensam under de tre regeringsåren.
Däremot var det en partikamrat till Lars
Stjernkvist, Berndt Ekholm, som såg att diskussionen
höll på att rasa samman när det gällde Österdalälven
och andra älvar. Han kom med en kompromissmotion
som innebar att vi skulle göra ytterligare avväganden
under en period för att möjligen i ett senare skede
rädda det här. Jag kan i viss mån hålla med om att det
ibland kan bli tvära kast när majoriteten byts ut, men
det är ändå inte så tydligt i den här frågan.
Stjernkvist säger att det är bra att ta stora grepp
och att vi inte skall fatta beslut i små sträckor. Vad
jag ändå undrar är hur systemet med den pågående
inventeringen fungerar. Faktum är att inventeringsut-
redaren har fått förlängning och ytterligare direktiv.
Vi får vänta ytterligare ett och ett halvt år innan vi vet
vad det kommer att innebära. Det är den utredningen
som vi hela tiden hänvisar till. Jag misstänker att
inventeringen kommer att pågå fortlöpande och ligga
kvar i alla tider och att vi utifrån inventeringen stän-
digt kommer att göra överväganden om vilka åtgärder
som kan vidtas.
Därför menar jag att det finns starka skäl för att
äntligen komma till skott, framför allt när det gäller
Österdalälven - om nu inte regeringen hinner före
oss.