Fru talman! Nu står vi här igen och diskuterar hu-
ruvida vi skall skydda älvsträckan vid Brunnsberg i
Österdalälven enligt naturresurslagen 3 kap. 6 §. Jag
tänker i mitt anförande koncentrera mig till denna
älvsträcka.
Vid två tillfällen tidigare har det egentligen funnits
en majoritet för ett skydd, eftersom Socialdemokra-
terna i debatterna förklarat att man avser skydda den-
na sista rest av den tidigare så ståtliga Österdalälven.
Men först ville man invänta pågående inventeringar
av samtliga eventuellt skyddsvärda vattendrag i lan-
det. Därtill hänvisar man i dag till Vattendomstolens
behandling av jordägarnas ansökan om en utbyggnad.
Kammarkollegiet har för övrigt överlämnat den
prövningen till regeringen.
Det är egentligen ganska märkligt att vi i åratal
gång efter gång fortsätter att avvakta med hänvisning
till pågående hantering och utredningar. När skall vi
egentligen komma till skott? Om den här kammaren
hade fattat beslut om skydd enligt naturresurslagen,
hade mycket onödigt arbete undvikits. Planeringen för
utbyggnad fortgår således, medan vi här säger att vi
egentligen vill skydda sträckan. Det är märkligt!
Jag noterar för övrigt att Socialdemokraterna har
bytt talesman i den här frågan. För drygt ett år sedan
hade Lars Stjernkvist och jag en liten debatt, och det
var då Lars Stjernkvist som underströk att den här
älvsträckan naturligtvis skulle räddas, men att vi
skulle invänta att allt skulle bli färdigt först.
I Älvdalen har de jordägande sockenmännen sam-
fälld mark och vatten som förvaltas av en styrelse.
När man röstar i frågor som rör samfälligheten röstar
man med graderade röster: ju mer mark, desto fler
röster. Stora och Korsnäs är de största jordägarna. En
majoritet av jordägarna, i människor räknat, vill inte
ha ett kraftverk, men på en stämma i februari 1990
beslutades trots allt att kraftverk skall byggas. Detta
gick att genomföra på grund av den graderade rösträt-
ten.
Politikerna i Älvdalen har vid flera tillfällen tagit
ställning för ett bevarande av älvsträckan. Socialde-
mokraterna har t.ex. i alla handlingsprogram sedan
1985 lovat att verka för att skydda älven. Moderater-
na är det enda parti som är för en utbyggnad.
Älvräddarföreningen, Naturskyddsföreningen och
sportfiskarna har under alla dessa år samarbetat bra
med de politiska partierna för ett gemensamt ageran-
de. I kommunens översiktsplan skriver man uttryckli-
gen att riksintresset för friluftslivet går före intresset
för energin. På en sträcka av elva mil av den del av
Österdalälven som rinner genom Älvdalens gamla
socken finns redan nu fem kraftverk, bl.a. Trängslet.
Efter alla turer i frågan beslutade kommunpoliti-
kerna i Älvdalen att inrätta ett s.k. interimistiskt na-
turvårdsområde i älven. Samtidigt bestämdes om en
folkomröstning i frågan. Den ägde rum i samband
med EU-omröstningen. Vi har redan hört här att 74 %
av de röstande sade nej till kraftverk. Inom Älvdalens
socken, som främst berörs av utbyggnaden, röstade
hela 79,3 % nej. Det interimistiska naturvårdsområdet
fick en förlängd giltighetstid och man arbetar nu på en
permanent lösning. Jordägarstyrelsen har naturligtvis
överklagat beslutet om naturvårdsområde. Dessutom
har man lämnat in en formell ansökan om utbyggnad
till Vattendomstolen.
På grund av riksdagens velande står nu hoppet till
regeringen och Miljödepartementet som övertagit
ärendet från Kammarkollegiet. Innan regeringen fattar
beslut i ärendet inväntar man yttranden från ett antal
remissinstanser. Länsstyrelsen och Naturvårdsverket
har redan tidigare sagt nej till utbyggnad, och förra
veckan sade även Fiskeriverket ett kategoriskt nej.
Fru talman! Hela denna långa kostnadskrävande
procedur hade kunnat undvikas om bostadsutskottet
och den här kammaren i tid fattat det beslut som vi
egentligen är överens om: att skydda älvsträckan vid
Brunnsberg i Älvdalens kommun enligt naturresursla-
gens 3 kap. 6 §.
Det är förvånansvärt att Socialdemokraterna så
kategoriskt kan nonchalera denna överväldigande
majoritet av befolkningen i Älvdalen som säger nej.
Man kör över sina egna partikamrater i Älvdalen, och
dessutom allierar man sig med de stora kapitalägarna
och glömmer de många små människorna och de
många små jordägarna som vill bevara den lilla, lilla
rest som finns kvar av den fina dalälv som en gång i
tiden fanns.
Fru talman! Jag yrkar härmed bifall till reservation
nr 7, men också till reservation nr 6 om Gideälven.