Fru talman! Alkohol är för många en känslig fråga
att diskutera.
Jag ska förresten börja med att yrka bifall till Rolf
Olssons yrkande, men jag står fortfarande bakom en
hel del motioner som inte behandlas här i dag.
Måttlighetsdrickare, nyktra alkoholister, storkon-
sumenter, normaldrickare, högkonsumenter, missbru-
kare, alkoholister, nykterister är ord på människor
som har någon relation till alkohol. Om man frågar
människor räknar nästan alla sig själva till gruppen
normaldrickare eller måttlighetsdrickare.
Enligt all statistik hamnar ungefär 10 % av be-
folkningen som dricker i ett alkoholberoende. Det
skulle betyda, vilket jag tycker att vi ska vara med-
vetna om, att enligt dessa siffror skulle ungefär 35 av
oss riksdagsledamöter vara beroende av alkohol. Det
finns ingenting som säger att vi skulle vara förskona-
de från de här problemen.
Alla de därute, alla de andra, alla de som dricker
för mycket, alla de som inte är jag - när man talar om
alkohol är det aldrig jag som dricker för ofta eller för
mycket, utan det är de andra därute. Det är de andra
som borde dra ned på sin konsumtion, de andra men
inte jag. Jag, säger de allra flesta, är mycket sällan
eller aldrig full. Det är de andra därute som borde dra
ned på sin konsumtion. Jag dricker lagom mycket,
och jag är lagom full.
Då har jag några frågor att ställa: Dricker vi la-
gom och acceptabelt mycket i Sverige? Är konsek-
venserna lagom många? Är anhörigas lidande lagom
stort? Är antalet barn som lever i missbruk lagom
många? Är barnens lidande lagom starkt? Är de alko-
holrelaterade dödsfallen lagom många, liksom sjuk-
vårdskostnaderna och behandlingskostnaderna? Är
kommunikationsproblem och relationsproblem på
grund av alkohol lagom stora? Överträffar glädjen
och de positiva effekterna sorgen och de negativa
effekterna på grund av att det finns alkohol i vårt
land?
Vi i Vänsterpartiet tycker att man ibland inte talar
om huvudproblemen. Jag kan ge några exempel.
Några har redan här i dag nämnt nattöppna restau-
ranger och krogar, speciellt i storstäderna. Men jag
som kommer från glesbygden kan tala om att det är
ett jätteproblem ute i landet också.
Polisen är den enda grupp som jag har hört som
enad grupp protesterar mot nattöppna krogar och
restauranger. Allmänhetens svar på våld i samband
med restaurangbesök, i restauranger och utanför, är
fler poliser. Vi vänsterpartister tycker inte att det är så
enkelt, utan vi tycker att alkoholpolitiska konsekven-
ser måste lösas med enhetliga alkoholpolitiska insat-
ser.
Jag har en fråga till socialministern. I Polistid-
ningen för några nummer sedan ställde förbundsord-
föranden i polisfacket en del frågor till socialminis-
tern som handlade om polisens insatser i samband
med våld. Tyvärr ansåg socialministern att det hand-
lade om personliga angrepp och valde därför att inte
svara på frågorna. Jag ställer därför frågorna i poli-
sernas ställe, för jag tycker att poliser tillhör den
grupp i samhället som får ta och kanske se de värsta
konsekvenserna av alkoholen. Därför tycker jag att de
är berättigade att få svar. Är våld som är kopplat till
alkohol i samband med krogbesök en polisiär fråga,
och vad är socialdemokratins och regeringens förslag
till lösning?
Jag ska fortsätta lite grann på våldstemat. I Sveri-
ge finns det, som några har nämnt redan tidigare,
"zoner" skyddade från alkohol eller som vi i alla fall
vill ska vara skyddade: arbetsplatser, trafik, graviditet
och uppväxt. Det tycker jag är bra. Jag tycker att man
borde lägga till idrott som en skyddad zon.
Vänsterpartiets idrottsansvarige Peter Pedersen
och jag har därför skrivit en motion som handlar om
öl och idrott, och jag vill gärna säga några ord om den
motionen.
En av Sveriges största idrottsföreningars suppor-
terklubb lanserar ett öl på det osmakliga sättet att man
använder en av Sveriges genom tiderna mest kända
fotbollsspelare, som har fått ge namn och bild åt ölet.
Det tycker jag är mycket osmakligt, och det gör mig
ont med tanke på hur vi hedrar denna fotbollsstjärnas
minne och framför allt med tanke på hans anhöriga.
Det bidrar också, tror jag, till att den allmänna debat-
ten blir fel och att ungdomars förebilder framställs på
ett felaktigt sätt. Idrottsstjärnor liksom vi politiker är
de starkaste grupperna av förebilder för framför allt
ungdomar. Därför måste man vara väldigt försiktig
med vad man gör.
En ytterligare koppling är ju, som det sällan eller
aldrig talas om, våld på och utanför idrottsarenor,
som i stor utsträckning enligt poliser och ordnings-
vakter handlar om berusade människor. Det är ingen
hop idrottsfantaster som nyktra och propra, utan det
är berusade människor. Detta talas det aldrig om.
I Frankrike beslutade man redan 1987 att förbjuda
kopplingen alkohol och idrott i reklam. Därför tack-
ade man förra året under fotbolls-VM i Frankrike nej
till alkoholreklam, vilket jag tycker hedrar Frankrike.
Beslutet överklagades naturligtvis av bryggeriet till
EU-kommissionen men utan resultat. Det är en seger
för de nationella alkohollagarna, som bedömdes som
viktigare än den fria marknaden.
Hälsoborgarrådet i Köpenhamn föreslår att man
ska stoppa försäljningen av öl och annan alkohol på
idrottsanläggningar. Det tycker jag att vi borde ta
efter i Sverige.
Fru talman! Vi kanske är många som tycker att
alkoholreklamen är rätt bra. Jag tillhör dem, om man
med bra menar att det leder till att vi köper och drick-
er mer alkohol, för det är så jag tror att lättölsrekla-
men fungerar. Jag tänker nämna en av dessa rekla-
mer, och det gör jag på grund av att jag är norrlän-
ning.
I en reklam framstår vi norrlänningar som en
grupp människor som när vi har riktiga brakfester,
dvs. klassfester, träffas och dricker lättöl, och då är vi
oss själva. Vem tror att detta är sant? Jag som norr-
länning kan lova att vi inte dricker lättöl när vi har
stora fester i Norrland.
Indirekt reklam: Vi vet att alkholkonsumtionen
bland tonårsflickor men även bland vuxna kvinnor
ökar. Jag tänker på en del tjejtidningar, där läsekret-
sen till stor del är under den tillåtna alkoholgränsen så
att säga. Man vänder sig alltså till flickor som är
under 18 år, men alkoholen har ändå en självskriven
plats i artiklar. Jag vill nämna något om detta.
Det finns s.k. vimmelreportage från krogar, där
man frågar kändisar om det går att ha kul på krogen
utan att dricka alkohol. Då svarar kändisarna:
- ja, med hjälp av piller i så fall,
- nej, det går inte, eller
- ja, om man tar droger kan man ha roligt utan al-
kohol.
Sedan vill jag citera en krönika i en av dessa tid-
ningar som en ung tjej har skrivit. "Jag får vara snor-
full om jag vill." Den kvinnliga krönikören vill be-
skriva hur orättvist det är att fulla pojkar accepteras
medan fulla flickor anses vara jätteäckliga. Jag citerar
igen, och jag ber om ursäkt för språket: "Jag kan vara
snorfull, och mina manliga vänner ska inte säga ett
skit." Så avslutas krönikan.
Jag skulle kunna tänka mig att vara med i en de-
batt där socialministern och andra deltar där vi pratar
om sådana här frågor: Vad kan jag tänka mig, jag
som person, människa och medborgare i det här lan-
det; vad är mitt bidrag till att sänka totalkonsumtio-
nen i Sverige när det gäller alkohol? Vad kan jag
göra?
Vi pratar hela tiden om de andra där ute, storkon-
sumenterna och alkoholisterna, men så enkelt är det
ju inte. Vad kan jag göra? Det skulle jag tycka var ett
spännande debattämne.
Jag ska avsluta med några ord från CAN:s under-
sökning av skolelevers drogvanor från 1997, som har
rubriken Man dricker som man tycker: Det finns ett
samband mellan den egna alkoholkonsumtionen och
åsikter om alkoholen som samhällsproblem. Av dem
som har högst alkoholkonsumtion instämmer bara
23 % i att alkoholen är ett stort samhällsproblem. I
gruppen med lägst alkoholkonsumtion instämmer
hela 44 %. 59 % av högkonsumenterna tycker att det
finns för mycket alkoholrestriktioner i Sverige, jäm-
fört med bara 24 % av dem som dricker lite.