Fru talman! Jag ska koncentrera mig på en av fri-
och rättigheterna, som Barbro Hietala Nordlund inte
räknade upp i sin egen rättighetskatalog, nämligen
äganderätten. Den är, som vi vet, skyddad i regerings-
formen 2:18, men samtidigt måste vi konstatera att
äganderätten i Sverige internationellt sett anses ha en
svag ställning i grundlagen. Det står visserligen att
den enskildes, eller medborgares, egendom är tryggad
men att den kan tas ifrån honom om det främjar ett
angeläget allmänt intresse, och i så fall är han berätti-
gad till ersättning. Vidare står det mycket om mark
och byggnader, pågående markanvändning och lik-
nande. Det kan verka något ålderdomligt. I ett mo-
dernt samhälle är äganderätten så mycket mera mång-
fasetterad. Vi har alla de immateriella rättigheterna,
fordringar och annat, som ofta kan vara mycket vär-
defullare i dag än den äganderätt som gäller rent
fysiska ting, och det täcks alltså inte in.
Då vill jag fråga Barbro Hietala Nordlund: Vore
det inte rimligt att alla de andra äganderätter som är
så viktiga i ett modernt samhälle som Sverige också
täcks in och skyddas av grundlagen?