Fru talman! Alla företrädare för de olika partierna
här i riksdagen har fått vara med om tillblivelsen av
denna handlingsplan för mänskliga rättigheter. Vi har
utgjort en referensgrupp där vi har kunnat bidra med
de olika infallsvinklar och de olika idéer som vi har
när det gäller att utveckla mänskliga rättigheter i
Sverige.
Man kan vara nöjd med denna skrivelse, men bara
till viss del förstås. Den är inte så skarp som den
skulle ha kunnat vara, långt därifrån. Av den anled-
ningen är det flera av oss som har skrivit motioner där
vi har påpekat olika saker som vi tycker är särskilt
viktiga och som inte har blivit framlyfta i denna
handlingsplan. Det gäller bl.a. utlänningars fri- och
rättigheter. Vi tycker att en uttrycklig hänvisning till
Europakonventionen skulle kunna införas i 2 kap. 22
§ regeringsformen för att understryka den ventil som
den aktuella regleringen i nuvarande rättighetskatalog
ger uttryck för, även om det ändå torde stå klart att
Europakonventionen gäller. Så står det i vår reserva-
tion. Det är viktigt att utlänningars fri- och rättigheter
stärks så långt som det är möjligt för att minska seg-
regationen och öka integrationen i samhället.
En annan reservation bygger just på diskrimine-
ring på grund av sexuell läggning. Vi tycker att det är
väldigt viktigt att det införs ett förbud i 2 kap. reger-
ingsformen mot lagar och andra föreskrifter som
missgynnar någon av skäl som har samband med
sexuell läggning.
Barnbilagor och barnfrågorna är hjärtefrågor för
Miljöpartiet. Det har de varit sedan vår tillblivelse.
Jag menar att man skulle kunna foga barnbilagor till
alla budgetar på lokal, regional och nationell nivå.
Eftersom vi säger att vi sätter barnen främst ska det
inte vara ett argument att det inte blir bra med för
många bilagor. Det duger inte. Barnen sätter vi
främst. Barnen behöver sin egen bilaga. Det tycker
jag vore en självklarhet. Jag tror att det kommer, men
det tar väl lite tid innan det införs. Det ligger på något
sätt i röret för vad som är självklart med tanke på alla
partiers inställning till hur barnen ska hanteras och
vilken vikt de har i vårt samhälle.
Då kommer jag också in på det som handlar om
de gömda barnen, flyktingbarnen. Det är en fråga som
vi har haft särskilda debatter om genom åren, och
flera partier har ställt sig upp och sagt att man ska ge
de gömda flyktingbarnen amnesti. Miljöpartiet har
varit ett av dessa partier. Men nu är jag ensam reser-
vant i just denna fråga. Jag menar att vi har en defini-
tiv skyldighet mot dessa barn som står över nästan
allt annat, och det är att ge dem möjlighet att få fun-
gera som barn. Vi har inte rätt att låta dessa ca 500
barn finnas gömda i skräck och rädsla. Därför måste
vi ge dem uppehållstillstånd. Jag yrkar bifall till re-
servation 13.
Vi har under årens lopp krävt en ratificering av
ILO-konventionen 169 om samernas rättigheter. I den
utredning som har pågått och avslutats sägs det att vi
behöver ratificera denna ILO-konvention. Norge,
Danmark och många andra länder har gjort det. Jag
var en gång med om att initiera den. Men detta kom-
mer aldrig till skott. Tiden håller på att rinna ut, och
regeringen måste ta sitt ansvar.
Det gäller också i fråga om kostnaderna för de
rättegångar som sker mellan markägare och samer om
kraven på renbete. Tvisten har pågått i tolv år, och
rättegångarna kostar massor av pengar. Jag tror att
kostnaden är uppe i 15 miljoner. Det är en nationell
angelägenhet att dessa problem kan lösas på ett vet-
tigt och rimligt sätt. Därför borde staten träda in och
ge detta stöd för rättegångarna. Det är oerhört svårt
framför allt för samebyarna att klara av denna kost-
nad. Och det blir fler rättegångar framöver.
Flera har varit inne på rätten till domstolspröv-
ning. Både Vänstern och Folkpartiet yrkar bifall till
den reservationen, så jag behöver inte göra det. Men
jag finns självklart med på den. Det står helt klart att
det som har skett med dessa tre svenskar inte står i
överensstämmelse med rättssäkerheten. Sådant får vi
helt enkelt inte acceptera, inte i skenet av mänskliga
rättigheter och demokratiska rättigheter.
Jag har också fogat några särskilda yttranden till
betänkandet. Ett av dem handlar om kvinnojourerna.
Jag är väldigt mån om att lyfta fram dem, och jag vet
att regeringen också gör det. Jag tror att de flesta
partier är mycket måna om att utveckla kvinnojourer-
na. Vi har sett att de fungerar i storstäderna. Men de
behöver finnas även i andra delar av Sverige och
spridas över hela landet. De behöver resurser och
kapacitet att hjälpa framför allt invandrarflickorna.
De ska aldrig behöva stå och vänta i skräck på att få
hjälp och stöd. Nu är jag hindrad att yrka särskilda
pengar till detta eftersom vi har en ekonomisk över-
enskommelse med Socialdemokraterna och Vänster-
partiet, och jag respekterar den. Men jag vill att vi
framöver ser över om vi inte ska satsa mycket mer
pengar på dem.
Till sist har vi ett särskilt yttrande om minimi-
normer för asylrätt. Det tycker jag borde kunna infö-
ras. Sverige borde i EU arbeta för miniminormer i
harmoniseringsdokumenten som värnar om humanitär
asylrätt framför att man har harmonisering. Den hu-
manitära asylrätten måste stå överst. Där har vi också
lagt in ett förslag om att ha humanitära visum. Det
ifrågasätts av en del som menar att visering inte
handlar om det. Nej, det gör det inte. Men man kan se
till att det handlar om detta. Ibland behöver flyktingar
hjälp att snabbt komma ifrån det land där de befinner
sig för att inte utsättas för tortyr och våld.