Fru talman! Det är en intressant diskussion som
förs mellan Kenneth Kvist och Nils Fredrik Aurelius
om det finns en värdenas hierarki eller inte, och en
sådan hierarki finns det väl i någon mån. Om man
jämför rätten till liv med föreningsfrihet, kan man
säga att man inte har så stor glädje av föreningsfrihe-
ten om man är död. Men vi får väl i de här praktiska
sammanhangen återvända till den gode Aristoteles,
som ju tog upp detta att när rättigheter och friheter
kommer i konflikt med varandra måste man göra en
rimlig avvägning mellan dessa.
Fru talman! Regeringens skrivelse om en nationell
handlingsplan för de mänskliga rättigheterna är ett
första steg att fästa uppmärksamheten på dessa vikti-
ga områden. Det finns mycket berömvärt att säga om
handlingsplanen. Delvis blir den något trist i sitt upp-
repande av andra handlingsplaner som presenterats
för riksdagen, men man får ha viss förståelse för att
regeringen vill visa upp en bredd och en helhet i sina
bedömningar. Vi gör ju ofta så också i våra motioner.
Det är viktiga frågor för de berör själva grunden för
samhällsbyggandet - för det goda samhället. Vi har
alltså inte funnit några bärande invändningar mot
handlingsplanen, men vill gärna vara med och påver-
ka det fortsatta arbetet med några goda idéer.
Fru talman! Inga politiska beslut fattas utan att
människosyn och etik spelar en grundläggande roll.
Även om människosynen inte alltid uttrycks explicit i
klartext, finns den alltid där i någon form. Lagstift-
ning är ett uttryck för samhällets etik, som i sin tur
byggs upp av värden, rättigheter och normer.
Värden, fru talman, kan identifieras genom att
fråga efter det som är värdefullt för den enskilda
människan, för alla människor och för samhället.
Gemensamma eller allmänt giltiga värden är livet,
människovärdet, kärleken, sanningen, friheten, kun-
skapen, den goda miljön etc. De är värden i sig. En
rättighet innebär anspråk att få uppnå, uppleva eller
realisera ett värde. Det handlar om rätten till ett me-
ningsfullt liv, att bemötas med värdighet och respekt,
att få uppleva kärlek, att få ta del av sanning, att få
tillägna sig kunskap och att få ta del av en ren miljö.
En norm påtalar ett
ansvar för värdena och rättigheterna till dessa. Det
kan gälla att respektera liv och andras människovär-
de, att visa kärlek, att hålla sig till sanning och heder-
lighet, tillägna sig kunskap och att värna miljön.
Fru talman! Omtanke börjar hemma. Så skulle
man kunna översätta ett bevingat engelskt uttryck.
Det är i de nära relationerna som människovärdet och
fri- och rättigheterna införlivas i vårt tänkande och i
vår syn på medmänniskan och hela samhället. De
första uppväxtåren är extra viktiga.
Moderna kriminologer har upptäckt vad som se-
dan urminnes tider varit en levande kunskap
hos föräldrar, nämligen att uppfostran faktiskt har
betydelse. Föräldrarnas allra viktigaste
uppgift utöver den kärleksfulla omtanken är att vida-
rebefordra ett värdetänkande, en värdesyn, en männi-
skosyn. Det är bekymmersamt och värt kritik att
regeringen i sin nationella
handlingsplan inte uppmärksammar den mest bety-
delsefulla delen i denna värdeöverföringsprocess,
dvs. den tid då barnen är som mest mottagliga för
värdegrunden.
Föräldrarna, familjen, spelar huvudrollen i arbetet för
att förstärka de mänskliga fri- och
rättigheterna i det allmänna medvetandet. Detta bör
uppmärksammas mer i det kommande arbetet.
Föräldrainsatsen är den mest fundamentala, fru
talman, men den behöver kompletteras. Det omgi-
vande samhället bör också medverka och stödja för-
äldrarna i deras arbete med värdeöverföringen. För-
skola, skola och övriga samhälleliga institutioner bör
ta ett stort ansvar på det området. Och även det civila
samhället borde känna sitt ansvar. Det är ofrånkom-
ligt att medierna har ett alldeles särskilt ansvar för
värdeinternaliseringen och värdeöverföringen.
Lagstiftaren har förstås ett ansvar bl.a. genom att
lagstiftningen fokuserar på och argumenterar för
värdefrågorna. Lagstiftningen är faktiskt i sig också
opinionsbildande, inte bara krasst inriktad på rättsliga
grunder. Lagstiftningen leder fram till det vi kallar för
det allmänna rättsmedvetandet.
Fru talman! Det betänkande vi behandlar i dag är
lite bökigt. I inledningen tar vi upp stora principiella
frågeställningar med bredd. Sedan går vi in i detaljer-
na, som ibland innefattas i de stora bitarna. Det ska-
par vissa problem när man ska hantera det besluts-
mässigt.
Fru talman! Regeringsformen tillförsäkrar med
smärre undantag endast medborgarna fri- och rättig-
heter uppräknade i 2 kap. 1 § regeringsformen i för-
hållande till det allmänna. De tillförsäkras däremot
inte rättigheter i förhållande till andra enskilda eller
andra enskilda rättssubjekt. Enligt vår mening vore
det värdefullt att utreda om även fri- och rättigheter
mellan enskilda borde grundlagsfästas och inte som
nu i huvudsak vara inriktade på förhållandet den
enskilde och det allmänna. En sådan grundlagsfäst
rätt skulle stärka Sverige som rättsstat.
Det svenska skyddet för fri- och rättigheterna be-
höver alltså vidgas och förstärkas. Exempel på områ-
den som borde bearbetas ytterligare är rätten till liv,
föräldrarätten, den negativa föreningsfriheten, sam-
vetsfriheten och äganderätten.
Fru talman! Samvetsfriheten är t.ex. föremål för
en särskild motion om en samvetsklausul i vården och
utbildningen. Vi har ju inte reserverat oss på den
punkten, men det är vår bedömning att samvetsfrihe-
tens konsekvenser borde analyseras i en bredare ut-
redning kring fri- och rättigheterna. Europakonven-
tionen, som är svensk lag, har ju tydliga skrivningar
om samvetsfriheten - något som den svenska reger-
ingsformen saknar. En samvetsklausul kan vara ett
sätt att stärka samvetsfriheten, men det kanske också
finns andra möjligheter att förstärka den.
Fru talman! Det behövs också ett tydligt diskrimi-
neringsskydd för människans integritet oberoende av
religion, ålder, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,
genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social ställ-
ning, funktionshinder, etnisk eller politisk tillhörig-
het. Detta skydd måste vara effektivt inte enbart i
förhållande den enskilde och det allmänna, utan rätts-
staten måste också tillförsäkra ett sådant skydd mel-
lan enskilda.
Grundlagens, dvs. främst regeringsformens, syn-
sätt måste därför vidgas på detta område. I ett kom-
mande betänkande kommer vi att behandla utvidg-
ningen av de s.k. målsättningsstadgandena i reger-
ingsformens 1 kap. De är ju enbart en värdeorienter-
ing - och det är positivt i sig att man vidgar perspek-
tivet där - och saknar egentlig rättslig betydelse. Vi
tror att det är nödvändigt att förstärka diskrimine-
ringsskyddet i grundlagen så att det blir tillämpbart
även i rättssystemet.
Fru talman! Det är alltså vår bedömning att det
behövs en bred och omfattande utredning som tar sig
an dessa grundläggande frågor.
Fru talman! Tidigare har vi kristdemokrater pekat
på det norska exemplet med en värdekommission.
Det har vi också upprepat i samband med handlings-
planen. Vårt förslag har väckt kritik på flera håll.
Man ska inte "skriva folk på näsan", som det heter, i
etiska frågor. Men det har heller inte varit syftet med
en värdekommission. Till det politiska ledarskapet
hör också möjligheten att starta en diskussion och att
försöka leda den in på meningsfulla områden, även
om politiker i dessa sammanhang ska akta sig för att
komma med facit.
Fru talman! Vi kan peka på att regeringen och de
politiska partierna i andra sammanhang varit ange-
lägna om att bidra till att debatt skapas kring andra
frågor. Maktutredningen och Demokratiutredningen
var t.ex. så uppbyggda att ett av syftena med dem var
att stimulera debatten kring respektive frågeområde.
Nu arbetar den EU2004-kommittén, som jag själv
tillhör, med ett uppdrag av den karaktären. Kommit-
tén ska utan att själv ta ställning bidra till att stimule-
ra debatten kring Europeiska unionen och dess fram-
tid. Själva angreppssättet att stimulera debatt - vilket
en värdekommission borde ha till huvuduppgift - är
alltså inte främmande för svensk tradition.
Fru talman! Jag kan nämna att den norska kom-
missionen lyckades skapa en bred aktivitet kring de
här frågorna. Den höll över 600 öppna möten, och
130 kommuner gav synpunkter. Många skolor och
frivilliga organisationer var engagerade i diskussio-
nen. Utan tvivel skapade kommissionens arbete en
bred debatt i Norge, bredare än något annat tidigare
statligt initiativ. Jag yrkar alltså bifall till reservation
nr 3.
Några ytterligare kommentarer: I sista stund före
justerande av betänkandet upptäckte jag att regering-
en inte tänkt uppfylla det uppdrag KU tidigare gett
angående de s.k. främjandeombudsmännen. Barnom-
budsmannen skulle inte omfattas av utredningsupp-
draget. Majoriteten i utskottet skickar nu en påmin-
nelse till regeringen om att även BO ska omfattas av
en sådan utredning.
Fru talman! I en särskild motion har vi upprepat
vårt tidigare krav att det bör införas kriminalisering
av enskilds deltagande och stöd till kriminella organi-
sationer. Det har tidigare avvisats av riksdagens
samtliga partier. Så även i detta betänkande. Det är
intressant att notera att regeringen godtagit vissa
former av kriminaliseringar på den nivån genom
rambeslutet i EU mot terrorism. Det ska bli intressant
att se hur regeringen lyckas reda ut lagstiftningsfrå-
gorna på den sidan. Det ser vi med spänning fram
emot.
Fru talman! Vi står självfallet bakom samtliga
våra reservationer men nöjer oss som sagt med att
yrka bifall till reservation 3.