Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att
vi har haft en rad miljöframgångar i Sverige. Vid ett
sådant här tillfälle kan det finnas anledning att lyfta
fram en del av de framgångarna. Jag skall ge några
exempel.
När det gäller utsläppen av svaveldioxid till luft
hade vi 1970 utsläpp som närmade sig en miljon ton
per år. Vi är nu nere under 200 000 ton och på väg
mot 100 000. Det blir alltså en reduktion med 90 %
till år 2000 om vi skall följa de mål som riksdagen
lagt fast. När det gäller utsläppen av kolväten
kommer de enligt bedömningarna att halveras från
år 1975 till 1995. Framgångarna när det gäller
kväveoxider har inte varit lika utpräglade. Vi har
en nedgång, men den är relativt måttlig.
På några andra utsläppsområden, t.ex. organiska
klorföreningar från massaindustrin, finns det
bedömningar som visar på minskningar med 80 %
från 1985 till 1995. Sannolikt kommer vi mycket
snabbt att gå ner ytterligare där.
På dioxinsidan bedöms utsläppen från 1985 till 1995
minska med 80 %. När det gäller kvicksilver har vi
en minskning med 90 % från 1970 fram till nu. Det
gäller utsläppen till luft. När det gäller utsläppen till
vatten är siffrorna ännu mer slående. Där är den en
minskning med 98 %. Det beror på att vissa
processer som gav stora kvicksilverutsläpp har
övergivits. På kadmiumsidan är siffrorna likartade.
Utsläppen har minskat med 85--90 % från 1970
fram till nu.
Det finns anledning, tycker jag, att registrera de här
siffrorna och samtidigt konstatera t.ex. att
utsläppen av kvicksilver i östra delen av Tyskland
var ungefär 200--250 gånger den svenska nivån. Jag
tycker att det ställer hela miljöproblematiken i
blixtbelysning och visar hur nödvändigt det
internationella samarbetet är.
Av det nedfall vi tar emot av vissa ämnen på
svaveloch kvävesidan kommer 80--90 % från andra
länder. Så på vissa områden kommer de stora
miljöframstegen faktiskt att kunna tas i
internationell samverkan. Samarbetet med EG är
då den helt dominerande metoden för att
åstadkomma förbättringar.
I det samarbetet skall Sverige på miljöområdet inta
en offensiv hållning. Det är fastslaget i riksdagens
dokument. Bl.a. har EES-utskottet framållit det i
sitt betänkande EU1. Just den inriktningen, att det
är så utomordentligt viktigt att åstadkomma
förändringar inom ett större område, genomsyrar
också regeringens skrivelse.
Enkel matematik säger ju att kan man åstadkomma
en förbättring i Sverige för 8 miljoner invånare, så
är det i och för sig bra, men kan man på något sätt
flytta fram positionerna i ett område med 380
miljoner invånare, betyder det oerhört mycket mer,
och det gör det även för oss.
Samarbetet med EG skulle jag vilja se som en av de
verkligt offensiva åtgärderna på miljöområdet som
Sverige har gått in för under senare tid. Jag tycker
att hela den inriktningen så väl speglas i skrivelsen
från regeringen till riksdagen. Man kan ha
synpunkter på smådetaljer i den, men det
övergripande målet står ändå i skrivelsen fast på ett
mycket mycket tydligt sätt.
I skrivelsen konstateras dessutom att det är möjligt
för enskilda länder att vara föregångare på
miljöområdet. Sverige skall givetvis vara det, och
det finns ett starkt stöd i EG:s regelsystem för att
man skall kunna ha det på det sättet. Jag tycker att
det är en viktig del i vår svenska miljöpolitik att
ligga på förkant, för att på det sättet hjälpa till att
förändra utvecklingen inom EG.
I skrivelsen slås det fast att vi på vissa områden har
hårdare miljökrav. Dem skall vi bibehålla. Vi skall
kämpa hårt för att bibehålla dem och se till att vi så
att säga får med EG i att skärpa sin miljöpolitik på
de områdena.
I skrivelsen finns en genomgång av en rad olika
delområden. Det talas bl.a. om
försurningsproblematiken. Självklart är det viktigt
att fortsätta det arbete som inleddes med
överenskommelsen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar och att nu få
ett nytt protokoll, där Europa fortsätter på vägen
mot minskade svaveldioxidutsläpp.
Försurningen påverkas även av trafiken, och det
var Inga-Britt Johansson inne på. Jag tycker att där
har Sverige legat på förkant. Vad vi kan göra är
självklart att på olika sätt i Europa driva de här
frågorna och använda dem i offensivt syfte för att
få EG att röra sig i den önskvärda riktningen.
Man måste ändå konstatera att det har skett en
oerhört snabb utveckling inom EG för att skärpa
regler i olika avseenden. Jag besökte EG-
parlamentet i Strasbourg 1989, och då var bl.a.
diskussionen om avgasreglerna uppe. Där skärpte
parlamentet kommissionens förslag, vilket ju så att
säga var ett utslag av den europeiska
miljödebatten. Man lyckades alltså få
bestämmelserna skärpta, och de är nu i stort sett i
nivå med de svenska. Det tycker jag vittnar om
möjligheterna att via parlamentariska kontakter
också driva på utvecklingen inom EG.
Inga-Britt Johansson var inne på klimatfrågan. Det
är en fråga där vi genom att använda ekonomiska
styrmedel har försökt att bromsa utvecklingen av
koldioxidutsläpp. Det finns anledning att försöka
sjösätta dessa idéer även inom EG.
Insatserna i Östeuropa och i Östersjön är en mycket
viktig fråga. Där har jag den uppfattningen att skall
vi få tyngd i åtgärderna inom det området så är EG-
medlemskap och samarbete med EG den metod
som vi skall använda.
Christer Windén berörde frågan om
produktionskostnader och var orolig för att svenska
företag skulle få för höga kostnader. Det är
självklart ett problem, men jag skulle vilja säga att
vi inte har överskridit några gränser i det avseendet,
utan vi har en produktionskostnadsnivå som är
balanserad även från de utgångspunkterna.
Det är rätt intressant att konstatera att de
förändringar som skett t.ex. när det gäller
klorutsläpp från massaindustrin inte i första hand
beror på politiska beslut. Det som åstadkommit
den snabba förändringen är faktiskt
konsumenternas krav på att få pappersprodukter
som inte är framställda med metoder där klor
används i processen.
Sammanfattningsvis tycker jag att regeringens
skrivelse om inriktningen av det svenska
miljöarbetet inom EES och EG mycket väl speglar
den långsiktiga inriktning av miljöpolitiken som är
rimlig. Att den inte går in på olika detaljer tycker
jag är en fördel för dokumentet. Det kommer att
ske en kontinuerlig avrapportering i
budgetpropositionen, och dessutom sker det
ständiga avrapporteringar i EG-delegationen om
förhandlingsresultat och hur vi påverkar EG på
miljösidan under den processen.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till
hemställan i betänkandet.