Herr talman! Jag måste likt föregående talare börja
med att be om ursäkt för dagens synnerligen
begränsade röstresurser, som troligen också
kommer att begränsa mitt inlägg i debatten mer än
jag själv önskar.
Jag yrkar bifall till min motion Jo112, yrkande 21,
som avslås i utskottets hemställan, mom. 7. Jag
yrkar också bifall till Socialdemokraternas
reservation 1, vilken jag tycker inbegriper mina
yrkanden 17, 18 och 20.
Miljöpolitiken i relation till EES-avtalet och EG är
en mycket viktig fråga, som tyvärr ganska sällan
ägnas en noggrann och seriös diskussion. Den
diskusteras i stället ofta på ett ytligt och ibland
felaktigt sätt. Såväl Christer Windén som Jan
Jennehag har i dag i denna debatt gjort sig till
företrädare för just denna oseriösa debattstil som
förmodligen till stor del grundar sig på brist på
kunskap.
Något som ofta finns med i debatten, och som jag
tycker vi bör fundera över, är utgångspunkten att vi
i Sverige alltid är bättre än andra på miljöpolitikens
område. Den utgångspunkten har funnits med här
också i dag. Vi utgår liksom från självklarheten att
vi i Sverige alltid har högre krav och att Sveriges
närmande till EG alltid handlar om att försöka få
andra länder att begripa att miljön är viktig, för att
få dem att bli lika duktiga som vi.
Jag tror vi bör nyansera den diskussionen.
Sanningen är nämligen att vi i Sverige ibland har
högre krav, men att man ibland har högre krav i
EG. EES-avtalet innebär i korthet att Sveriges
miljölagar och regler inte på en enda punkt har
försämrats. Däremot har de på flera punkter
förbättrats.
När många länder skall jämka samman sina olika
regler och produkter finns det självfallet
skiljaktigheter. Det finns också enskilda
produktregler, där vi i Sverige har högre miljökrav,
exempelvis när det gäller arbetsmiljön, än inom
EG. Inte någon av dessa regler har Sverige blivit
tvungen att förändra i och med EES-avtalet. I
Sverige behåller vi våra regler. De skall tas upp till
förnyad diskussion år 1995.
Visst finns risken -- om man skall vara ärlig -- att
det i något enskilt fall kan bli så att vi, åtminstone
tillfälligtvis, måste sänka våra ambitioner. Jag säger
detta, därför att jag inte vill bidra till den oseriösa
diskussion där man påstår att allting antingen är bra
eller dåligt. Men, herr talman, det är inte särskilt
troligt att det blir så, därför att det pågår en mycket
snabb utveckling inom EG, när det gäller
produktregler och miljöhänsyn.
Asbest är ett exempel på det. När vi började
jämföra Sverige med EG var skillnaderna stora. I
dag har man inom EG förbjudit alla former av
asbest utom en, som heter krysotil. Arbete pågår
för att man också skall kunna bli av med den
formen av asbest. Självfallet bör Sverige vara
pådrivande i det arbetet. Kanske skulle vår
möjlighet att vara pådrivande vara ännu större om
det inte var så att vi, som själva har totalförbud vad
gäller asbest, ger dispens till vissa ganska
omfattande verksamheter, exempelvis till
bromsbandsfabriken i Långsele.
Det här visar på den dubbelmoral som faktiskt
ibland finns. Vi har totalförbud, som vi inte
upprätthåller, men som ger miljövänner och de
människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor
intryck av att vi i Sverige kommit längre än vi gjort.
Samtidigt anklagar vi EG, som inte har ett
totalförbud och som erkänner att de inte kommit
riktigt så långt, som vi vill låtsas att vi gjort.
Exempelvis i Tyskland har man beslutat att år 2005
halvera sina utsläpp av växthusgaser. Det finns
inget annat land i världen som har fattat beslut med
en så långtgående ambition. Det är i själva verket
så att de mest miljömedvetna industriländerna
finns i EG. Tillsammans med dem har Sverige stora
möjligheter att också i det stora internationella
perspektivet aktivt driva på för en bra miljöpolitik.
Det finns tre mycket viktiga skäl till att vi i
miljöpolitiken måste arbeta på det här
internationella sättet. Det första skälet är att
föroreningar färdas över gränser. Vid det här laget
vet vi alla att 90 % -- siffran är ofta upprepad men
alltid lika viktig -- av de försurande nedfallen från
luft i Sverige kommer från andra länder.
Det andra viktiga skälet till att vi i Sverige,
gemensamt med andra länder, måste förändra
innehållet i produkter är att också varor färdas över
gränser. Det kommer de att göra även om Sverige
inte går med i EG.
Det tredje, mest akuta, skälet är situationen i Öst-
och Centraleuropa. Det är ingen slump, herr
talman, att två av de värsta miljökatastrofer som
människan åstadkommit har hänt i Öst- och
Centraleuropa. Jag tänker på kärnkraftshaveriet i
Tjernobyl och jag tänker på förödelsen av
Arabsjön. Den var en gång en av världens största
sjöar, i dag är den reducerad med mer än två
tredjedelar och upphov till en enorm miljökatastrof
i framför allt Kazakstan. Det är heller ingen slump
att merparten av de stora miljöindustriolyckor som
hänt under senare delen av 1980-talet har hänt i den
här delen av världen.
Ibland tycker jag att vi i miljödiskussionen silar
mygg och sväljer elefanter. Myggen är de faktiska
små skillnaderna mellan våra lagar och regler och
EG:s, skillnader som ibland kan finnas.
Elefanterna är de akuta hot som vi varje dag lever
med, vilka Sverige ensamt kan göra mycket litet åt.
Men tillsammans med andra länder har vi större
möjligheter att vara med och förhindra att liknande
katastrofer inträffar igen.
Därför yrkar jag bifall till yrkande 21 i min motion
Jo112, vilket handlar om att regeringen borde se till
att en internationell arbetsgrupp, med inriktning på
miljöförhållandena i Central- och Östeuropa, sätts
ihop. Det skulle vara en grupp som bryter gränser.
I dag behandlas ekonomiska frågor, såsom lån och
bistånd, av ekonomer på ett håll och miljöpolitik av
andra på ett annat håll. Men det finns inget samlat
arbete för att göra någonting åt miljöutvecklingen i
öst. Det anser jag måste komma till stånd.
Herr talman, till skillnad från Jan Jennehag, tycker
jag att det är bra att regeringen kommer till
riksdagen med den här skrivelsen. Den ger ju dem
tillfälle som har konkreta förslag och synpunkter,
och som vill förbättra Sveriges miljöpolitik, att
lämna sina förslag. Jag har svårt att förstå att
Vänsterpartiet anser det vara fel att lämna över
skrivelsen. Men när jag ser Vänsterpartiets motion
och meningsyttring, förstår jag det bättre. Man har
nämligen inga konkreta förslag till förbättringar att
komma med, därför inskränker man sig i hög grad
till att klaga över att det över huvud taget kommer
en skrivelse, att det över huvud taget ges en
möjlighet att föra en sådan diskussion.
Det är bra att det kommer en skrivelse, men
skrivelsen saknar i hög grad ett perspektiv som går
utöver de svenska medlemsförhandlingarna.
Sveriges roll i det europeiska miljöarbetet är i dag
alltför mycket begränsat till att handla om vad som
sker vid det svenska förhandlingsbordet. Trots att
man från början sade att dessa förhandlingar skulle
ske mycket öppet, är det väldigt litet som vi, som
inte sitter vid förhandlingsbordet, får reda på.
Sveriges roll borde också mer handla om vad man
tillsammans inom Europa kan göra i det stora
perspektivet på miljöpolitikens område. Det
framgick också av EG-kommissionens yttrande
över Sveriges ansökan om medlemskap att man
förväntade sig att Sverige tog en sådan roll.
Regeringen visar inte i den här skrivelsen eller i sitt
agerande i övrigt prov på att ha några idéer eller
konkreta förslag om vad som skall hända i det stora
perspektivet. Jag har därför yrkat bifall till
reservation 1.
Efter det att den här skrivelsen kom och min
motion skrevs har flera av de krav som jag tagit upp
och flera av de diskussioner som förts i andra
motioner fått minskad aktualitet. Det beror bl.a. på
att regeringen tillsatt fler konsekvensutredningar
där just EES-avtalets eller medlemskapets effekter
och icke-medlemskapseffekter för miljön skall ses
över. När den utredning som sysslar med
miljökonsekvenserna har lämnat sina synpunkter,
finns det anledning att återkomma till de frågor som
rör implementering av just EES-avtalet, vilka jag
tagit upp i min motion.
Det har också klarlagts att det för svensk del aldrig
kan bli aktuellt att ta hand om andra länders
kärnavfall.
Herr talman, jag märker att det är fåfängt att
försöka säga något mer på grund av röstproblem, så
jag slutar här.