Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG

ANNIKA ÅHNBERG (-), 1993-11-17 (riksmöte 1993/94).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Jag måste likt föregående talare börja

med att be om ursäkt för dagens synnerligen

begränsade röstresurser, som troligen också

kommer att begränsa mitt inlägg i debatten mer än

jag själv önskar.

Jag yrkar bifall till min motion Jo112, yrkande 21,

som avslås i utskottets hemställan, mom. 7. Jag

yrkar också bifall till Socialdemokraternas

reservation 1, vilken jag tycker inbegriper mina

yrkanden 17, 18 och 20.

Miljöpolitiken i relation till EES-avtalet och EG är

en mycket viktig fråga, som tyvärr ganska sällan

ägnas en noggrann och seriös diskussion. Den

diskusteras i stället ofta på ett ytligt och ibland

felaktigt sätt. Såväl Christer Windén som Jan

Jennehag har i dag i denna debatt gjort sig till

företrädare för just denna oseriösa debattstil som

förmodligen till stor del grundar sig på brist på

kunskap.

Något som ofta finns med i debatten, och som jag

tycker vi bör fundera över, är utgångspunkten att vi

i Sverige alltid är bättre än andra på miljöpolitikens

område. Den utgångspunkten har funnits med här

också i dag. Vi utgår liksom från självklarheten att

vi i Sverige alltid har högre krav och att Sveriges

närmande till EG alltid handlar om att försöka få

andra länder att begripa att miljön är viktig, för att

få dem att bli lika duktiga som vi.

Jag tror vi bör nyansera den diskussionen.

Sanningen är nämligen att vi i Sverige ibland har

högre krav, men att man ibland har högre krav i

EG. EES-avtalet innebär i korthet att Sveriges

miljölagar och regler inte på en enda punkt har

försämrats. Däremot har de på flera punkter

förbättrats.

När många länder skall jämka samman sina olika

regler och produkter finns det självfallet

skiljaktigheter. Det finns också enskilda

produktregler, där vi i Sverige har högre miljökrav,

exempelvis när det gäller arbetsmiljön, än inom

EG. Inte någon av dessa regler har Sverige blivit

tvungen att förändra i och med EES-avtalet. I

Sverige behåller vi våra regler. De skall tas upp till

förnyad diskussion år 1995.

Visst finns risken -- om man skall vara ärlig -- att

det i något enskilt fall kan bli så att vi, åtminstone

tillfälligtvis, måste sänka våra ambitioner. Jag säger

detta, därför att jag inte vill bidra till den oseriösa

diskussion där man påstår att allting antingen är bra

eller dåligt. Men, herr talman, det är inte särskilt

troligt att det blir så, därför att det pågår en mycket

snabb utveckling inom EG, när det gäller

produktregler och miljöhänsyn.

Asbest är ett exempel på det. När vi började

jämföra Sverige med EG var skillnaderna stora. I

dag har man inom EG förbjudit alla former av

asbest utom en, som heter krysotil. Arbete pågår

för att man också skall kunna bli av med den

formen av asbest. Självfallet bör Sverige vara

pådrivande i det arbetet. Kanske skulle vår

möjlighet att vara pådrivande vara ännu större om

det inte var så att vi, som själva har totalförbud vad

gäller asbest, ger dispens till vissa ganska

omfattande verksamheter, exempelvis till

bromsbandsfabriken i Långsele.

Det här visar på den dubbelmoral som faktiskt

ibland finns. Vi har totalförbud, som vi inte

upprätthåller, men som ger miljövänner och de

människor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor

intryck av att vi i Sverige kommit längre än vi gjort.

Samtidigt anklagar vi EG, som inte har ett

totalförbud och som erkänner att de inte kommit

riktigt så långt, som vi vill låtsas att vi gjort.

Exempelvis i Tyskland har man beslutat att år 2005

halvera sina utsläpp av växthusgaser. Det finns

inget annat land i världen som har fattat beslut med

en så långtgående ambition. Det är i själva verket

så att de mest miljömedvetna industriländerna

finns i EG. Tillsammans med dem har Sverige stora

möjligheter att också i det stora internationella

perspektivet aktivt driva på för en bra miljöpolitik.

Det finns tre mycket viktiga skäl till att vi i

miljöpolitiken måste arbeta på det här

internationella sättet. Det första skälet är att

föroreningar färdas över gränser. Vid det här laget

vet vi alla att 90 % -- siffran är ofta upprepad men

alltid lika viktig -- av de försurande nedfallen från

luft i Sverige kommer från andra länder.

Det andra viktiga skälet till att vi i Sverige,

gemensamt med andra länder, måste förändra

innehållet i produkter är att också varor färdas över

gränser. Det kommer de att göra även om Sverige

inte går med i EG.

Det tredje, mest akuta, skälet är situationen i Öst-

och Centraleuropa. Det är ingen slump, herr

talman, att två av de värsta miljökatastrofer som

människan åstadkommit har hänt i Öst- och

Centraleuropa. Jag tänker på kärnkraftshaveriet i

Tjernobyl och jag tänker på förödelsen av

Arabsjön. Den var en gång en av världens största

sjöar, i dag är den reducerad med mer än två

tredjedelar och upphov till en enorm miljökatastrof

i framför allt Kazakstan. Det är heller ingen slump

att merparten av de stora miljöindustriolyckor som

hänt under senare delen av 1980-talet har hänt i den

här delen av världen.

Ibland tycker jag att vi i miljödiskussionen silar

mygg och sväljer elefanter. Myggen är de faktiska

små skillnaderna mellan våra lagar och regler och

EG:s, skillnader som ibland kan finnas.

Elefanterna är de akuta hot som vi varje dag lever

med, vilka Sverige ensamt kan göra mycket litet åt.

Men tillsammans med andra länder har vi större

möjligheter att vara med och förhindra att liknande

katastrofer inträffar igen.

Därför yrkar jag bifall till yrkande 21 i min motion

Jo112, vilket handlar om att regeringen borde se till

att en internationell arbetsgrupp, med inriktning på

miljöförhållandena i Central- och Östeuropa, sätts

ihop. Det skulle vara en grupp som bryter gränser.

I dag behandlas ekonomiska frågor, såsom lån och

bistånd, av ekonomer på ett håll och miljöpolitik av

andra på ett annat håll. Men det finns inget samlat

arbete för att göra någonting åt miljöutvecklingen i

öst. Det anser jag måste komma till stånd.

Herr talman, till skillnad från Jan Jennehag, tycker

jag att det är bra att regeringen kommer till

riksdagen med den här skrivelsen. Den ger ju dem

tillfälle som har konkreta förslag och synpunkter,

och som vill förbättra Sveriges miljöpolitik, att

lämna sina förslag. Jag har svårt att förstå att

Vänsterpartiet anser det vara fel att lämna över

skrivelsen. Men när jag ser Vänsterpartiets motion

och meningsyttring, förstår jag det bättre. Man har

nämligen inga konkreta förslag till förbättringar att

komma med, därför inskränker man sig i hög grad

till att klaga över att det över huvud taget kommer

en skrivelse, att det över huvud taget ges en

möjlighet att föra en sådan diskussion.

Det är bra att det kommer en skrivelse, men

skrivelsen saknar i hög grad ett perspektiv som går

utöver de svenska medlemsförhandlingarna.

Sveriges roll i det europeiska miljöarbetet är i dag

alltför mycket begränsat till att handla om vad som

sker vid det svenska förhandlingsbordet. Trots att

man från början sade att dessa förhandlingar skulle

ske mycket öppet, är det väldigt litet som vi, som

inte sitter vid förhandlingsbordet, får reda på.

Sveriges roll borde också mer handla om vad man

tillsammans inom Europa kan göra i det stora

perspektivet på miljöpolitikens område. Det

framgick också av EG-kommissionens yttrande

över Sveriges ansökan om medlemskap att man

förväntade sig att Sverige tog en sådan roll.

Regeringen visar inte i den här skrivelsen eller i sitt

agerande i övrigt prov på att ha några idéer eller

konkreta förslag om vad som skall hända i det stora

perspektivet. Jag har därför yrkat bifall till

reservation 1.

Efter det att den här skrivelsen kom och min

motion skrevs har flera av de krav som jag tagit upp

och flera av de diskussioner som förts i andra

motioner fått minskad aktualitet. Det beror bl.a. på

att regeringen tillsatt fler konsekvensutredningar

där just EES-avtalets eller medlemskapets effekter

och icke-medlemskapseffekter för miljön skall ses

över. När den utredning som sysslar med

miljökonsekvenserna har lämnat sina synpunkter,

finns det anledning att återkomma till de frågor som

rör implementering av just EES-avtalet, vilka jag

tagit upp i min motion.

Det har också klarlagts att det för svensk del aldrig

kan bli aktuellt att ta hand om andra länders

kärnavfall.

Herr talman, jag märker att det är fåfängt att

försöka säga något mer på grund av röstproblem, så

jag slutar här.

Debatten

Hämtad sida: 31

31 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

ANNIKA ÅHNBERG (-): Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG (1993-11-17) — PRESS0