Herr talman! Jag märker att det är nog mera som
förenar än som skiljer Ivar Virgin och mig. Han
använder nästan samma ord som jag gör, t.ex. när
han beskriver situationen i fråga om
gränsöverskridande nedsmutsningar.
Men jag skulle vilja säga, herr talman, att den
springande punkten och den bärande idén i min
motion och i reservationen -- jag understryker detta
mycket kraftigt -- inte är att sänka de svenska
miljökraven, utan det är en reservation emot att
ensidigt höja kraven på ett sådant sätt att den
svenska konkurrenskraften äventyras.
Observera ordalydelsen! Det jag har sagt betyder
inte ett konsekvent avstyrkande av alla former av
höjda miljökrav utan endast av miljökrav som får
sådana effekter att den svenska företagsamheten
tappar konkurrenskraft.
Därför skulle jag vilja fråga Ivar Virgin: Anser Ivar
Virgin att vi ensidigt skall höja svenska krav, trots
att det får sådana konsekvenser att den svenska
företagsamheten äventyras och vi därmed
exporterar arbetstillfällen till annat land men
importerar nedsmutsningar, eftersom de är
gränsöverskridande, och dessutom använder varor
som kanske är sämre ur miljösynpunkt?
Det är intressant att Ivar Virgin tar upp exemplet
med papper. Jag delar hans syn till fullo. Det är ett
utmärkt exempel på hur stark
konsumentefterfrågan är och på hur mycket den
kan påverka ett företags utbud.