Fru talman! Problemet med den diskussion som har förts om heltider i den lagstiftande bemärkelsen - när vi går in och lägger oss i och parterna inte tar ansvar - är ju att rätt till heltid också kan bli rätt till noll tid, för det är inte ett statiskt nollsummespel.
Vår uppfattning är att kommuner och landsting - den offentliga regin - som vi har möjlighet att påverka mer vad gäller den politiska ordningen har ett stort ansvar i dessa frågor. Nu tillförs kommuner och landsting mer pengar, vilket innebär att kvaliteten kan höjas.
Jag tror att det i det läget är viktigt att båda parterna - den fackliga sidan och arbetsgivarsidan - resonerar i de här termerna. Vi hörde tidigare i debatten att Désirée Pethrus Engström tog upp exemplet med att man har flera deltidsarbetare men tar in extrapersonal när man behöver mer bemanning i stället för att låta den som redan går på deltid men vill ha mer tid komma in. Det handlar alltså om hur man använder sina resurser.
När det gäller detta att vi har förstört makten genom a-kasseförslaget tycker jag personligen att det är rätt tragiskt att så många människor under tolv års tid har stått utanför jobb och inte haft rätt till egen lön - verkligen egenmakt. Det är så många människor som har drabbats av de ökade klyftorna. Fattigdomsklyftorna har ökat. Det finns en grupp som har blivit mindre fattig under den här perioden, och det är ensamstående män med barn. Den gruppen är inte särskilt stor. Vad har gjorts för de här kvinnorna egentligen?
Nu flyttar vi fram fokus så att människor ska kunna få ett arbete, och när man arbetar ska man få behålla mer av sin lön. Den kvinna som tjänar runt 16 000, en lågavlönad kvinna, får över 600 kronor mer i och med jobbavdraget.