Fru talman! Det var ett intressant spel vi såg framför oss. Det kan å andra sidan vara en god inledning på det jag tänkt tala om, nämligen makt, ekonomi och trygghet - ord som får olika dimensioner beroende på vem som säger dem eller på hur man berörs. Däremot ska de orden inte vara skillnaden mellan man och kvinna.
Människor - såväl kvinnor som män - ska ha lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det förutsätter frihet från system som konserverar fördelningen av makt och resurser i ett könsperspektiv.
I dagens debatt tar vi upp delar av den helhet som berör hur kvinnor och män ska kunna ha ett fungerande liv - det gäller såväl yrkeslivet som vardags- och familjelivet - ett liv som de också trivs med och som de känner trygghet med.
Kvinnor är inte svaga, utsatta eller maktlösa generellt. Lika lite är män våldtäktsmän, förtryckare eller odemokratiska generellt. Med en sådan retorik riskerar vi alla att förlora respekt och ett viktigt engagemang i en fråga som vi alla behöver ha med oss för att kunna föra frågan framåt.
Respekten för allas lika värde måste kunna ligga till grund, vilket innebär att man har rätt att bli sedd som den man är. I annat fall bestraffas man, och den som har drabbats bör kunna kompenseras.
Detta innebär inte att jag blundar för att det faktiskt finns strukturer som är direkt negativa för kvinnor - mer än för män. Att arbeta till exempel med jämställdhetsintegrering kommer därför, tror jag, att fortsatt vara viktigt. Jag vet att regeringen just nu tittar på detta. Inte minst gäller det då den utredning och det betänkande som i dag har kommit till departementet.
Som exempel skulle jag kunna nämna vården. Det kan gälla hur bland annat psoriasispatienter blir bemötta. Män stannar kvar på sjukhuset och får omvårdnad, medan kvinnor i större utsträckning skickas hem och får vårda sig hemma.
Detta är klart ojämlikt. Men här är det viktigt att göra jämställdhetsintegreringen. Vad ska vara normen? Är det i det fallet mannen, eller är det kvinnan? Det hela kan också få helt andra konsekvenser även rent ekonomiskt. Det gäller också andra delar där vi är många som skulle kunna tjäna på att det verkligen görs en jämställdhetsintegrering och bestäms vem som ska vara normen.
Fru talman! Oppositionen ondgör sig över den skrivelse, handlingsplanen om jämställda löner, som den nya regeringen drog tillbaka - en skrivelse som egentligen var till intet förpliktande.
Men vilken regering skulle inte ha dragit tillbaka ett gammalt förslag för att själv få möjlighet att fullfölja analysen och få återkomma med just ett eget förslag? Det är egentligen bara rena formalia.
Däremot skulle jag vilja beröra några av de punkter som har kommit upp i debatten och återkomma till just orden makt, ekonomi och trygghet.
Jag tror att flera kvinnor behöver få äga, vara företagare och vara delaktiga i beslut. Flera kvinnor behöver makt. Men det görs inte via kvotering eller via lagstiftning överallt. Det handlar mycket om attityder och om inställning. Jag vet att vi där skiljer oss åt. Vi vill bland annat satsa på kvinnors företagande.
I den sektor där kvinnor arbetar är det naturligt att gå vidare i egen regi. Därför vill vi bryta upp monopolet i den offentliga sektorn. Det innebär en större konkurrens bland arbetsgivare, något som kan påverka lönen. Men arbetsmiljön kan vara väl så viktig som lönen. När beslutsvägarna blir kortare, när påverkansmöjligheterna blir bättre, inte minst när det gäller arbetstider och fortbildning, och när inflytandet ökar och den egna makten blir större trivs människor bättre.
Vi vill också förbättra kvinnors karriärvägar och möjligheter till bättre löner.
Privata arbetsgivare är oftast mycket bättre på att ta till vara den kompetens som finns och på att hitta olika yrkeskategorier och karriärvägar. Men även den konkurrens som uppstår förbättrar också inom den offentliga verksamheten. Därmed får vi flera vinnare. Men oavsett sektor infaller kvinnors barnafödande - än så länge är det trots allt bara vi kvinnor som klarar av det - ungefär vid den ålder då karriären startar. Därför tror vi att hushållsnära tjänster kan vara en väg av flera för att kunna kombinera jobb, karriär, löneutveckling och familj.
Föräldraförsäkringen är viktig för familjerna. Varje familj gör, av naturliga skäl, ekonomiska kalkyler. Fortfarande är det kanske för många pappor som inte utnyttjar sin ledighet. Det kostar för mycket. Sådant är resultatet av det system som vi har haft år efter år och som oppositionen tillsammans har byggt upp.
Med våra förslag som faktiskt kommer, inte från jämställdhetsministerns kansli men väl från regeringen, och som handlar om en jämställdhetsbonus och ett vårdnadsbidrag kan familjerna själva bättre göra egna val.
Fru talman! Låga löner är fortfarande ett problem. Detta har förstärkts i åratal. Inte minst har fattigdomsklyftorna ökat under de senaste tolv åren fastän det varit en socialdemokratisk regering. Att höja lönen är en sak. Men vad blir kvar efter skatt? Inte heller det är så ointressant.
Jobbavdraget för den som arbetar har betydligt ökat det ekonomiska utrymmet, särskilt för dem som tjänar mindre - många gånger kvinnor.
Oppositionen var emot jobbavdraget och behåller sin linje med mer av skatt och större svårigheter för människor att bryta sig ut ur fattigdom. Vi väljer det omvända.
Fru talman! Avslutningsvis: Ekonomisk trygghet är viktigt. Men för många är det även viktigt med tryggheten i att veta att ingen kommer att slå dem hemma på kvällen, våldföra sig på barnen eller rycka handväskan från mormor på stan.
Det är alltför många som under en alltför lång tid inte har känt den tryggheten - framför allt kvinnor. Men vad mer vi ska göra i de frågorna, framför allt för att makt, ekonomi och trygghet ska vara självklara ord även för kvinnor i framtiden och vara en verklighet, kommer mina kolleger i allianssamarbetet att återkomma till i sina inlägg.
Allra sist yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
I detta anförande instämde Reza Khelili Dylami (m).