Fru talman! Dagens debatt om det motionsbetänkande som föreligger är i alla fall lite annorlunda än de brukar vara. De som nu är i opposition klagar med lite darrande stämmor på det de själva har skapat under de senaste 12 åren - eller egentligen är det de senaste 80 åren, med undantag av några parenteser. Nå, som man bäddar får man ligga, heter det ju. Problemet är väl bara att den här sängen inte har blivit ordentligt bäddad på många herrans år.
För min egen del har jämställdhetsarbetet mer sällan varit att delta i särskilt anordnade debatter i kammaren, men jag har deltagit i praktiken och i verkligheten. Låt mig ta upp en enda av mina jämställdhetsfrågor under åren här i riksdagen: värnplikten!
Ingen har ännu lagt fram ett enda hållbart skäl till att kvinnor inte ska ha samma rättighet eller skyldighet som män att fullgöra sin värnplikt. Och varför har inte denna grundläggande strukturella orättvisa, enbart på grund av kön, helt enkelt tagits bort? Vad är det för invanda föreställningar om mäns och kvinnors plats i samhället, duglighet och kompetens som gör att inte varenda människa - eller parti, för den delen - som kallar sig feminist slåss för att ta bort denna uppenbara orättvisa? Själv har jag försökt att driva frågan i mer än tio år. Jag hoppas att vi så fort som möjligt ska komma till rätta med denna orättvisa.
Fru talman! Själv ser jag i dagsläget tre saker som de mest viktiga att arbeta med framåt.
Det första handlar om hur vi från början, ja, redan på dagis, bemöter barnen när det gäller deras könsidentitet. Kommer ni ihåg den undersökning man gjorde för ett antal år sedan på dagisen Tittmyran och Björntomten? Jag tror att det var i Gävle, men jag kan ha fel. Man trodde att man behandlade barnen lika och att man bedrev ett medvetet arbete med jämställdhet men fann till sin oerhörda förvåning, när man tittade på inspelade band av hur man uppförde sig, att man inte alls gjorde det. Flickor och pojkar behandlades helt olika beroende på kön. Kraven varierade. Målen var olika, och graden av förståelse och hjälp varierade med könet - detta trots att personalen var medveten om det grundläggande problemet och försökte behandla alla på ett icke könsrelaterat sätt. Hur ser det då inte ut på andra ställen där man inte är medveten om det?
Här, på dagis, tas viktiga steg när det gäller den självbild som man senare bär med sig. Och den bekräftas av att staten inte ålägger flickorna samma krav på att försvara landet som pojkarna när de blir 18 år.
Det andra handlar om att komma till rätta med den sneda maktfördelningen i samhället, som vi också delvis har debatterat här i dag. Inte minst gäller det beslutsfattande miljöer. Senaste exemplet är det krav på kvotering i fråga om bolagsstyrelserna som med jämna mellanrum lanseras som svaret på frågan. Själv tror jag inte generellt på kvotering. Jag tror att det i det här fallet finns andra och bättre vägar som utgår från uppmuntran, att frågan synliggörs på ett annat sätt och premiering. Vi i Folkpartiet arbetar för närvarande på en sådan modell. Och, Kalle Larsson, vi återkommer.
Den tredje saken, som jag gärna skulle vilja ta upp här i kammaren i dag, gäller jämställdheten i vården. Det handlar om behandling, rehabilitering, bedömning av yrkesskador, bemötande i vården och så vidare. Här finns det väldigt mycket kvar att göra. Jag ska inte förlänga kammarens debatt med att ta upp olika exempel, men det finns gott om dem, inte minst i våra medier som speglar vad som händer. Här finns det mycket där vi gemensamt kan arbeta för en bättre ordning.
Fru talman! Det här var några av de saker som jag själv tycker är angelägna att ta upp.
Jag förstår att oppositionen gärna vill ta upp det motionsbetänkande vi har. Jag ska gärna svara på frågor om ni har några ytterligare.
Får jag bara säga något om regeringens insatser på jämställdhetsområdet i nutid? Den här regeringen har som bekant inte suttit särskilt länge. Vi har fått en debatt på temat varför vi inte gör någonting, varför Nyamko Sabuni som jämställdhetsminister inte har lagt fram några egna betänkanden. Får jag bara visa en enda sak? Vi fattade i dag ett beslut vid voteringen om skadestånd och bodelning. Det gällde civilutskottets betänkande nr 14. Det är ett bra exempel på att hela regeringen arbetar med alla frågor. Det är inte bara integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni som har ansvaret att tänka jämställt. Här har vi nu i dag i kammaren fattat ett gemensamt beslut om att skadestånd som tilldelas till exempel en kvinna inte ska delas av förövaren, mannen, vid en eventuell bodelning. Det är bara ett exempel på att det inte går att titta så snävt och säga att det inte har kommit något än. Det kommer mera, fru talman.
Det finns några andra saker, som kampen mot mäns våld mot kvinnor. Det kommer en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som tar ett samlat grepp i frågan. Det är inte som Kalle Larsson vill göra gällande, att allting var bra med den politik som den andra regeringen förde. Det tyckte han för övrigt inte ens själv fast han stod bakom den i många stycken. Då måste man också erkänna den nya regeringen rätten att komma med en annan analys och andra förslag. Här är ett sådant exempel på vad som ska komma.
Vi satsar också 10 miljoner på en handlingsplan mot prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Den bereds just nu inom Regeringskansliet och kommer inom kort.
Arbetet med kvinnojoursverksamhet förstärks med ytterligare 20 miljoner kronor. Det är ett efterlängtat beslut, tycker jag.
Socialtjänstlagen skärps. I proposition nr 38 om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor sker det en ambitionshöjning för att förstärka stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Socialtjänstlagen skärps så att socialnämndens skyldigheter att ge dessa brottsoffer stöd och hjälp framgår ännu tydligare. Det innebär också att man ger kommunerna förutsättningar för att leva upp till detta. Man tilldelar dem särskilda utvecklingsmedel på 109 miljoner kronor årligen under 2007 och 2008, vilket är mycket positivt.
Satsningen på att motverka hedersrelaterat våld med 180 miljoner kronor som genomförts under tre år ska fortsätta. Ytterligare 20 miljoner kronor tillförs satsningen under 2007. Under 2007 satsas därmed sammanlagt 40 miljoner kronor på insatser för att stimulera inrättande av skyddat boende med mera.
Nationellt kunskapscentrum kommer att fortsätta sin verksamhet med det som vi tog upp i dag med mer rättvisa regler vid bodelning. Mannen ska inte få ta del av det skadestånd som kvinnan eventuellt tilldöms vid en bodelning. Det beslutade vi ju i dag.
Arbetet med diskrimineringsfrågorna fortsätter. Utgångspunkten i arbetet är att lagstiftningen ska bli tydligare och tillsynen mycket mer effektiv.
Kvinnors företagande har vi hört lite grann om här tidigare. Vi satsar 100 miljoner kronor för att främja kvinnors företagande.
Vi kan debattera om hushållsnära tjänster är bra eller dåligt för kvinnor. Jag tror att det är väldigt bra för familjen. Jag tror att det är väldigt bra för kvinnan i familjen. Jag tror att det är väldigt bra för barnen i familjen. Jag tror att det är oerhört bra för alla de kvinnor och män som arbetar inom denna sektor att man gör pensionsgrundande insatser tydligare så att man får ut något av arbetet från staten efteråt, att man tillerkänns den insatsen. Dessutom gör vi svarta tjänster vita, vilket är oerhört viktigt för alla inblandade i hela samhället.
Jämställdhetsbonus har vi redan talat om. Jag tror att den förbättrar möjligheterna för män att ta ett större föräldraansvar under barnens första år och för män och kvinnor att dela på arbetet i hemmet. I kombination, skulle jag vilja säga, med vårdnadsbidraget ökar det familjernas egen beslutsrätt, vilket är väldigt viktigt.
Man kan sammanfatta det lite med att säga att jämställdheten har fått ett eget departement där resurserna tiodubblas. Från och med den 1 januari har jämställdhetsfrågorna ett eget departement. Det ger ökad tydlighet och större tyngd och visar egentligen i konkret handling den vikt som den nya regeringen fäster vid de frågorna. Medlen till jämställdhetspolitiken har tiodubblats. 400 miljoner kronor satsas på området, och arbetet med jämställdhetsintegrering fortsätter självklart.
Fru talman! Det finns mycket mer att säga. Timmen är sen, och jag nöjer mig med detta. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)