Fru talman! Regeringen som väljer att dra tillbaka denna handlingsplan utgår från en annan verklighetsbeskrivning än den jag tror att Kalle Larsson utgår från. Jag upplever det som att Kalle Larsson och jag ser på dagens situation väldigt olika.
Vi kan konstatera att många kvinnor jobbar deltid. För många har det dock varit så att det inte har lönat sig att gå upp i tid. Marginaleffekterna har varit för stora. Kombinationen att mycket hemarbete fortfarande görs av kvinnor och att man inte har kunnat få hjälp med detta - till exempel har det varit väldigt höga skatter på tjänstesektorn - har undanhållit människor möjligheten att köpa tjänster. Människor har undanhållits möjligheten att förändra sitt liv. Det har inte lönat sig att gå upp i arbetstid, för skattetrycket har varit så hårt.
Man kan ta en så enkel sak som barnomsorg som exempel. Som vi ser det behövs det barnomsorg för att människor ska kunna arbeta. Men hur mycket tid lägger inte framför allt kvinnorna ned på att hämta och lämna på dagis? Vi vill se över möjligheterna för fri etableringsrätt så att dagis kan finnas nära det jobb man har.
Vi har ett annat sätt att se på det hela för att hitta möjligheter. Vi är fast i ett system som vi har hamnat i på grund av strukturer och den politik som har förts. Vi vill föra över engagemanget så att människor ska få en möjlighet att påverka sin vardag. När de går upp i arbetstid ska de också få mer pengar kvar, men det ska också gå att hitta andra lösningar som gör att vardagslivet går ihop.
Eftersom jag och Kalle Larsson har så olika världsbild blir lösningarna också olika.