Fru talman! Antingen har man inriktningen att en situation enbart kan lösas genom lagstiftning, eller så tror man faktiskt på människors möjlighet och förmåga om de bara ges de rätta verktygen. Jag tror på det senare.
Kalle Larsson sade i sitt förra replikskifte lite enkelt att man med jämställdhetsbonusen ska locka papporna att vara hemma. Det är så jag i min beskrivning menar att verkligheten har kommit att bli i dag. Familjerna kalkylerar. Mannen tjänar mest, och det är kvinnorna som får jobba deltid och gå hem tidigare för att få allt att gå ihop.
Då kan man fundera på om vi ska lagstifta. Ja, säger Kalle Larsson, vi kvoterar föräldraledigheten. Men om föräldrar inte vill ha det så säger vi att det måste vara bättre att ha en riktad jämställdhetsbonus som ger en skattereduktion med 3 000 kronor när den som har den lägsta lönen jobbar och den andra är föräldraledig. Det är inte av en händelse som det oftast är kvinnan som tjänar minst.
Detta ger ringar på vattnet. Om kvinnan får gå tillbaka och jobba tidigare kan hon vara med på arbetsplatsen när karriären börjar flyga. Då är hon med i löneutvecklingen, vilket innebär att hon har större möjlighet att bli mellanchef till att börja med och senare möjlighet att kunna vara företagsledare. Därför gör vi också större ansträngningar för att fler kvinnor än hittills ska vilja bli företagare.
Det är i dag så cementerat vilken roll kvinnor ska ha, för det är så politiskt styrt. Vi måste börja bryta det på något sätt, och då är varje förslag vi nu kommer med en liten del av en stor helhet. Får vi bara hålla på i tio år till kommer det att bli skillnad.