Fru talman! Eftersom jag så sällan får en diskussion om mäns roll i jämställdhetsarbetet med en företrädare för Miljöpartiet tänkte jag passa på att ställa ett par frågor. Jag ska börja med den fråga som jag hade som ingång i mitt huvudanförande, nämligen hur det ska kunna vara möjligt att skapa jämställdhet utan att män som grupp förlorar i något led. Om Ulf Holm kan redogöra för hur detta arbete skulle kunna gå till matematiskt eller på annat sätt vore det intressant att veta.
Jag vill också gärna att Ulf Holm förklarar vad uttalandet om att pojkars och mäns könsroll, som han använder som begrepp, är minst lika snäv och tyngande ska stå för. Uppfattar Miljöpartiet verkligen att det är män som är så att säga förlorare i den könsmaktsordning som Ulf Holm beskrev från talarstolen?
Det sista handlar om en liknande sak. Man skriver i förklaringen av Miljöpartiets motion att mäns våld mot andra män är ett stort problem i dag och att vi måste få fram en problematisering av vad som händer när mannen på olika sätt blir marginaliserad.
Jag måste få fråga om det är en viktig uppgift inom arbetet för jämställdhet att problematisera mäns marginalisering och på vilka områden den egentligen sker. Jag tycker att det som vi ser i övrigt snarare är det omvända. Det är ju män som breder ut sig. Det är ju inte mäns marginalisering som vi ser i styrelserummen på de stora företagen. Vi vet ju att det är män som breder ut sig på bekostnad av kvinnor. Det är inte heller professorer som är män som marginaliseras, utan tvärtom är de många fler än vad kvinnorna är. Så vad betyder detta egentligen? Vad menas med mäns marginalisering i samhället? Och skulle det verkligen vara en viktig uppgift för jämställdhetsarbetet att ta itu med den frågan?