Fru talman! Det är tufft att man kommer sist i alla debatter när man är ett litet parti. Men det betyder inte att man för det har mindre att säga.
Fru talman! I det här betänkandet behandlas alla motioner som handlar om jämställdhet knutet till arbetslivet på något sätt. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden har stärkts under en lång rad av år. Andelen kvinnor på den svenska arbetsmarknaden är stor i en internationell kontext. Kvinnor har en självklar roll på arbetsmarknaden, och kvinnor har i dag tillträde till flertalet sektorer.
Det innebär dock inte att kvinnor är anställda i alla sektorer i lika stor omfattning. Fortfarande är kvinnors andel stor inom offentlig sektor. Framför allt inom vårdyrken har vi en majoritet kvinnor. Det beror förstås på att kvinnor fortfarande har det stora vård- och omsorgsansvaret i hemmet, i anhörigvården med mera. I samband med att kvinnor kom ut på arbetsmarknaden utökades den offentliga sektorn. Många kvinnor fick då arbeta i den sektorn.
Jag tycker inte att det är ett problem i sig att kvinnor jobbar inom vård och omsorg. Men det är ett problem om det innebär att vi inte tar till vara kvinnors fulla potential och möjligheter även inom andra sektorer. Jag tror att det är bra med blandade arbetsgrupper. Därför är det bra att vi kan få fler män till vård och omsorg och fler kvinnor till mer tekniska yrken.
Sverige har kommit långt vad gäller jämställdhet, och vi har en lagstiftning som till stora delar är mycket bra. Men ibland har till och med EU fått trycka på vad gäller jämställdheten på arbetsplatsen. Frågan om lönekartläggning och arbetsvärdering har drivits på från EU, och Sverige har då fått anpassa sig till EU-direktivet på området.
Det kan tyckas märkligt att vi behövt EU som påtryckare samtidigt som vi har haft en socialdemokratisk regering som ansett sig sätta jämställdheten högt. Faktum är att det var under en borgerlig regering som JämO kom, som pappamånaden kom, och så vidare. Även nu med vår alliansregering har det aviserats flera satsningar på jämställdhetsområdet.
Det är fortfarande så att kvinnor har lägre löner än män. De är 16 procent lägre generellt, men om man går in på branscher, likvärdig ålder, utbildning och arbetstid kvarstår ca 5 procent. Det är alltså när det gäller den delen som man skulle kunna säga att kvinnor lönediskrimineras bara för att de är kvinnor. Det är naturligtvis inte acceptabelt. Vi måste därför se till att tillsynen vad avser lönekartläggning fortgår framöver. Vi kan inte slå oss till ro på det området.
Det finns många lagar och regler som ställer krav på arbetsgivarna, men de uppfyller inte alltid lagens krav. JämO:s undersökningar har påvisat just detta faktum. Vi behöver se till att lagstiftningen inte heller är så krånglig så att man inte kan uppfylla lagen. Lagen ska ge en klar vägledning om vad som ska åtgärdas. Om man har suttit och arbetat med jämställdhetsplaner, mångfaldsplaner och så vidare på arbetsplatsen vet man att det här inte är gjort i en handvändning. Arbetsgivarna, tror jag, behöver mer stöd och utbildning vid sidan av det regelverk som ska vara begripligt för var och en.
Fru talman! De mål som vi utgår från på jämställdhetsområdet är de som tidigare fastslagits här i kammaren, nämligen
1.en jämn fördelning av makt och inflytande,
2.ekonomisk jämställdhet,
3.en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och
4.att mäns våld mot kvinnor ska upphöra.
Att öka kvinnors ekonomiska självständighet innebär att vi arbetar för att kvinnor får arbete och egen försörjning, men vi vill också öka det kvinnliga entreprenörskapet och företagandet. Vi vill att kvinnor inte bara ska ha lön utan också ska kunna ha kapital och därmed ökad makt. Om vi någonsin ska förändra den manliga struktur som råder inom näringslivet kan vi inte ha kvar större delen av den kvinnliga arbetskraften inom offentlig sektor. Om vi bryter upp monopolen inom vård och omsorg kan kvinnor få ökad makt och skapa sig erfarenheter som krävs för att förändra näringslivet.
För att få en jämnare fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet behöver vi få fler män att ta sitt föräldraskap på allvar. Alliansen har kvar pappamånaderna som en piska. Det är synd att det ska behövas. Men det är bra att de finns kvar. Regeringen har också aviserat en jämställdhetsbonus för att få fler män att ta ut föräldraledighet. Det är bra att vi hittar olika möjligheter att öka mäns uttag av föräldraförsäkringen. Men jag tror att vi framför allt behöver diskutera både de könsroller som vi har i samhället i dag och mansrollen.
När det gäller mäns våld mot kvinnor har vi kommit en bra bit på väg vad gäller lagstiftning, men mäns våld mot kvinnor har dessvärre ändå inte minskat i omfattning. Vi behöver skärpa lagstiftningen för att ytterligare markera mot det våld som kränker kvinnor i Sverige varje dag. Våld förekommer även mot män, som det sades tidigare i debatten, men det är inte ett våld som sker i nära relationer utan det sker oftast på krogen vid enstaka tillfällen. Det våld som kvinnor utsätts för av män som de delar vardag och ofta har barn med är kränkande och måste stoppas. Att inte kunna känna trygghet i en nära relation är inte acceptabelt. De kvinnor som ändå lämnar mannen behöver stöd och hjälp vid sidan av det akuta omhändertagande som de har rätt till när de har utsatts för våld.
Regeringen har nu satt ned foten. I en proposition föreslås att man i lagen gällande kvinnojourer säger "
skall
tillhandahållas" i stället för "
bör
tillhandahållas". Detta röstade tyvärr Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet nej till den förra mandatperioden. Det är bra med en skärpning, men det är också viktigt med mer resurser till kommunerna, och det tillför vi, för att se till att man kan utöka det skyddade boendet för de kvinnor som så behöver.
De män som slår behöver också behandling. Syftet är att de ska förändra sitt beteende. De verksamheter som finns i bland annat Oslo men också i Sverige behöver uppmuntras. Regeringen är också positiv till att denna vårdform utökas.
Detta får dock inte inskränka de resurser som kvinnor behöver för att vi ska få ett mer jämställt samhälle. Under förra året fattade riksdagen ett beslut om mer resurser till kvinnors organisering - en resursökning från ca 3 till ca 30 miljoner som nu finns att fördela. Det är små summor, men det är ändå bättre än tidigare.
Nu kommer snart en utredning som behandlar stödet till de politiska kvinnoorganisationerna. Jag hoppas att vi får se en ökning för kvinnor som vill organisera sig och öka sitt politiska engagemang. Kvinnor vill ofta inte organisera sig, eftersom det är manliga strukturer som styr och de dessutom inte har några resurser. Därför behövs fler kvinnor i politiken så att både kvinnor och män kan delta i det demokratiska arbetet på lika villkor. Då går vi mot mål 1 om jämn fördelning av makt och inflytande.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag påpeka vikten av ökad kunskap på jämställdhetsområdet. Man behöver ofta utbildning på jämställdhetsområdet för att se de strukturer som förhindrar ökad jämställdhet. Den nya regeringen har avsatt 400 miljoner till olika jämställdhetssatsningar, och det är bra. Det finns många områden att satsa på trots att vi kallar oss världens mest jämställda land.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.
(Applåder)