Fru talman! Ett nästan jämställt Sverige är inte tillräckligt. Därför måste vi driva en hård kamp mot löneskillnader mellan kvinnor och män. En viktig förutsättning för jämställdhet är att en kvinna eller en man ska kunna försörja sig själv på sin lön.
Tyvärr är det alltför många kvinnor som inte kan försörja sig genom eget arbete i dag. Det krävs krafttag för att göra arbetsmarknaden jämställd. Som ett led i detta arbete vill vi socialdemokrater bland annat genomföra åtgärder som gör att principen om lika lön för lika arbete ska gälla, för att heltid ska bli en rättighet och deltid en möjlighet.
Att analysera orsakerna till och utarbeta strategier för att bekämpa lönediskriminering måste vara ett angeläget mål för varje politisk kraft som vill verka för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Regeringen återkallar nu skrivelsen utan att presentera någon alternativ politik till de åtgärder som föreslås i handlingsplanen. Detta är högst anmärkningsvärt och tyder på en brist på politiska ambitioner när det gäller att bekämpa könsdiskriminering i arbetslivet.
Skrivelsen är inte en heltäckande strategi för att bekämpa lönediskriminering av kvinnor, men den innehåller en övergripande analys och ett flertal konkreta åtgärder för att bekämpa ett av våra största samhällsproblem, att kvinnor blir systematiskt diskriminerade och underbetalda på den svenska arbetsmarknaden.
Inte bara lönebildningen påverkar löneskillnaderna. Anställningsvillkor och anställningsform, tillsvidareanställning eller tidsbegränsad anställning, deltid eller heltid, yrkesval, befordringsmöjlighet och möjlighet till kompetensutveckling är andra faktorer som påverkar kvinnors och mäns arbetsinkomster.
Vi vet att det är kvinnor som har de otryggaste anställningarna och att det fortfarande är det som ökar för kvinnor, och som därtill lönediskrimineras.
Undersökningar visar att stora grupper av tidsbegränsade anställda
får mindre kompetensutveckling,
har mindre kontroll över hur arbetet utförs,
ofta har sämre hälsotillstånd och
upplever större oro för sin ekonomiska situation.
Handlingsplanen syftar därför till att ta ett helhetsgrepp i fråga om åtgärder inom de områden som påverkar individens ekonomiska ställning.
Fru talman! Jag vill för oss socialdemokrater yrka bifall till reservation 3.
Att det behövs mer arbete med jämställda löner, värderingar och synsätt tycker vi socialdemokrater har blivit extra tydligt de senaste dagarna.
Vi har kunnat följa Handels kamp för att få upp sina låga kvinnolöner och där både fack och arbetsgivare är överens och vill skriva på ett treårsavtal. Och vad händer då? Jo, Svenskt Näringsliv med Urban Bäckström i spetsen förbjuder dem att skriva på. Det blir så tydligt hur kvinnor diskrimineras i denna kamp av giriga herrar i makteliten med enorma löner och förmåner som är långt ifrån den verklighet som en handelsanställd kvinna tvingas kunna leva och försörja sig på.
Det är väl bara att inse att dessa högavlönade herrar, som redan i dag har råd att ha hushållsnära tjänster och får vardagen att gå ihop, får ytterligare skattesänkningar med den borgerliga jämställdhetspolitiken genom bland annat hushållsnära tjänster.
Och som om inte det skulle vara nog minskas förmögenhetsskatten så att dessa rika män ska få ytterligare skattesänkningar. I går kunde vi se på nyheterna att de ska få närmare bestämt 60 000 kronor mer än butiksbiträdets årslön före skatt. Så ser dagens borgerliga jämställdhetspolitik ut.
Det här är inte vad vi socialdemokrater kallar en jämställdhetspolitik, utan en politik som ökar klassklyftorna och minskar jämställdheten.
Jag är helt övertygad om att de här förändringarna av skattesystemen inte kommer att ge en större ekonomisk frihet för dessa lågavlönade kvinnor. Dessa kvinnor kommer inte att ha råd med hushållsnära tjänster och kommer inte heller att få ta del av dessa skattesänkningar.
Fru talman! I det här betänkandet behandlas en motion om jämställdhet och ändrade ägandeformer som vi socialdemokrater tillstyrker, och jag yrkar bifall till vår reservation nr 2.
Lönediskriminering av kvinnor finns inom såväl privat som offentlig sektor och inom båda kategorierna arbetare och tjänstemän.
Stat, kommuner och landsting har, i egenskap av demokratiskt styrda organisationer, ett särskilt ansvar att säkra en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män.
Men när offentliga verksamheter läggs ut på entreprenad, bolagiseras eller privatiseras riskerar jämställdhetsperspektivet att tappas bort. Ofta innebär ändrade ägandeformer att beslut och verksamhet flyttas från relativt jämställda politiska församlingar till manligt dominerat ägar- och ledarskap som är betydligt mindre jämställt. Denna förflyttning till männens slutna rum sker utan någon analys av jämställdhetsaspekten eller krav på entreprenören eller den nye ägaren.
Vi socialdemokrater menar att innan offentlig verksamhet läggs ut på entreprenad, bolagiseras eller privatiseras är det viktigt att man gör en analys av jämställdhetsaspekten och ställer krav på dem som övertar verksamheten. Om man gör bedömningen att kraven inte kommer att tillgodoses bör en förändring av drifts- eller ägarformer inte ske.
När man läser den borgerliga majoritetstexten i betänkandet kan man se att lösningen från borgerligt håll för bättre jämställdhet är förändringar av skatte- och bidragssystemen och hushållsnära tjänster. I betänkandet är det skrivet så här: "På så sätt förbättras möjligheterna för framför allt kvinnor att frigöra obetalt hemarbete mot betald arbetstid eller utbildning. Därigenom kan kvinnors yrkesposition stärkas liksom kvinnors ekonomiska självständighet."
Eller för att citera Maud Olofsson om hushållsnära tjänster: "Det är en jämställdhets- och hälsoreform, genom att kvinnor kan få hjälp hemma och slippa gå ner i deltid för att ta hand om hushållssysslorna."
Vi socialdemokrater tycker inte att det är enbart kvinnorna som ska ha ansvar för det obetalda arbetet i hemmet. Det här cementerar gamla strukturer, som att kvinnor ska ombesörja det oavlönade arbetet på bekostnad av männens karriärmöjligheter.
Om det är önskvärt att kvinnor och män delar lika på ansvar för hem och familj löser man inte detta problem genom att med skatterabatter subventionera kvinnors arbeten i högavlönade hem. Det är möjligt att enskilda personer i näringslivet skulle bli hjälpta, men inte butiksbiträdet eller vårdbiträdet.
Samtidigt kommer den traditionella uppfattningen om vad som anses vara kvinnligt och manligt arbete att cementeras. Jämställdheten blir då en klassfråga, som handlar om att vissa kvinnor kommer att kunna köpa sig fria för att göra karriär medan orättvisan mellan kvinnor och män inte förändras i sin helhet.
Vi socialdemokrater tycker att det är bättre att ni säger som det är: en skattesänkning för de redan rika som de lågavlönade kvinnorna bland annat får betala.
Målet för oss socialdemokrater för en jämställd arbetsmarknad är att kvinnor och män ska kunna delta och arbeta på samma villkor. För att nå det målet krävs bland annat en omfördelning mellan könen av det betalda och det obetalda arbetet. Det innebär att män måste ta ett avsevärt större ansvar för att öka sin andel av det obetalda arbetet.
I en familj där kvinnan tjänar mindre än mannen på en heltid kan det tyckas ekonomiskt rationellt att kvinnan arbetar deltid och tar huvudansvaret för det obetalda arbetet. Men den här uppdelningen förstärker bara den outtalade normen att mannen är familjeförsörjare och kvinnan tar ansvar för hemmet.
Så länge kvinnors arbete värderas lägre än männens upprätthålls en traditionell ansvarsfördelning inom hushållet. Det i sin tur både förstärker och fortplantar den ekonomiska ojämlikheten mellan könen. På sikt förlorar kvinnan både sitt ekonomiska oberoende och den frihet och självständighet det ger.
Vi som politiker måste våga ta frågor av detta slag på största allvar.
Varför är det mest kvinnor som har otrygga anställningar?
Varför tvingas kvinnor jobba deltid?
Varför har kvinnor lägre lön än män för samma jobb?
Varför är kvinnors arbete så lågt värderat?
3 procents löneskillnad under ett arbetsliv blir mer än ¼ miljon efter skatt i utebliven lön och pension.
Menar vi politiker något med att kvinnor ska ha samma makt som män att forma samhället och sitt eget liv måste vi gå från ord till handling.
I detta anförande instämde Patrik Björck, Lars Lilja, Jennie Nilsson och Göran Persson i Simrishamn (alla s).