Fru talman! Saneringen av statens finanser har
varit framgångsrik. Det innebär att vi i dag står på en
betydligt stabilare grund när det gäller våra socialför-
säkringssystem än vad vi gjorde för bara två år sedan
En rad förändringar har skett och ytterligare några
återstår.
Vi befinner oss därmed i ett läge som gör att vi
1998 kan höja ersättningsnivån i sjukförsäkringen till
80 %. Det är en angelägen uppjustering som innebär
en nivå som för de flesta bättre motsvarar vad som är
rimligt.
Något behov av att införa ytterligare karensdagar i
sjukförsäkringen finns inte. Det skulle drabba många
mycket hårt. Sjukfrånvaron har sjunkit under de se-
naste åren i en omfattning som motsvarar ca 300 000
heltidsjobb, enligt statistik från Svenska arbetsgivare-
föreningen.
Att i ett sådant läge fördubbla självrisken är inte
motiverat av några ekonomiska skäl. Problemet i dag
är inte att människor är korttidssjuka. Det som vi har
anledning att vara oroliga för är att så många slås ut
från arbetsmarknaden och att man inte får tillräckligt
stöd för att komma tillbaka efter en sjukdomsperiod.
Nu har vi emellertid ett omfattande utredningsma-
terial, som ger goda förutsättningar att förbättra re-
habiliteringen och därmed undvika utslagning.
Riksförsäkringsverket presenterade i oktober i år
en redovisning som ökar kunskaperna om de lång-
tidssjuka och som kommer att vara till hjälp för att
organisera, följa upp och utvärdera rehabiliteringsar-
betet på ett bättre sätt.
RFV konsterar att det är de som är arbetslösa,
långvarigt sjukskrivna och dessutom har andra pro-
blem som social isolering, missbruk och psykiska
problem som mest behöver samordand hjälp. Det är
sådana ytterligare problem som gör det svårt att
komma ur en längre sjukskrivning och få ett jobb.
Därför är det oerhört angeläget att denna grupp upp-
märksammas särskilt och tidigt.
Riksförsäkringsverket har också nyligen redovisat
resultatet från den arbetsgrupp som haft i uppdrag att
skapa en samsyn mellan den centrala myndigheten
och försäkringskassorna när det gäller rehabilitering.
Sjuk- och arbetsskadekommittén har framhållit hur
viktigt det är att det finns en helhetssyn på individen i
dessa fall, så att man bättre kan samordna och effek-
tivisera rehabilteringen för utsatta individer.
För drygt ett halvår sedan presenterade utredning-
en med det märkliga namnet Egon Jönsson sin kart-
läggning av de lokala samverkansprojekt som pågår
inom rehabiliteringsområdet. Kartläggningen visar att
det förekommer en rad samverkansprojekt runt om i
landet med både tre och fyra parter inblandade.
Utredningen påpekar att mycket går att göra inom
de ramar som finns, men att samverkansprojekten
måste ges större legitimitet så att ett nytt sätt att arbeta
kan växa fram i hela landet. Det innebär inte att sam-
verkan skall organiseras likadant överallt. Tvärtom
bör man ta stor hänsyn till de lokala förutsättningarna.
Det pågår också lokal försöksverksamhet med fi-
nansiell samordning mellan socialförsäkring och häl-
so- och sjukvård inom fem försöksområden. Rege-
ringen har avsatt ytterligare medel för att denna för-
söksverksamhet skall få fortsätta. Den förlängs nu till
utgången av år 2000. Det är viktigt att verksamheten
får pågå tillräckligt många år för att den skall kunna
ge tillförlitliga erfarenheter.
Regeringen har vidare i vårpropositionen sagt att
den tänker göra en översyn av effekterna av de senas-
te årens rehabiliteringssatsningar. Medlen till försäk-
ringskassornas upphandling av medicinsk rehabilite-
ring minskas därför tillfälligt med 185 miljoner kro-
nor i avvaktan på en sådan översyn. Regeringen har
också aviserat att förslag om förbättrad rehabilitering
kommer under våren 1997.
Vi har också redan fattat beslut om att förlänga
sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar. Det lägger ett
större ansvar på arbetsgivarna när det gäller dels att
förebygga ohälsa på arbetsplatsen, dels att tidigt sätta
in rehabiliteringsinsatser.
Förslaget om nya kriterier för sjukpenning och
förtidspension, som kommer att diskuteras och beslu-
tas senare i dag, innebär också att sambandet mellan
arbetstagaren och den egna arbetsplatsen blir starkare.
Det bör ge bättre chanser för många att kunna åter-
vända till sina gamla jobb eller till ett annat arbete på
samma arbetsplats, med eller utan rehabilitering.
Ett led i förändringsarbetet har varit att åstad-
komma en tydligare renodling av de olika trygghets-
systemen. Det är viktigt, både för att man skall kunna
ha kontroll över kostnaderna och för att människor
skall kunna få ett bättre stöd, att de olika försäkring-
arna får en tydligare avgränsning. Samtidigt förutsät-
ter det att systemen är harmoniserade med varandra.
Det får inte finnas gråzoner mellan systemen som
innebär att människor riskerar att falla mellan stolarna
och bli utan ersättning.
Därför är det arbete som nu pågår inom regerings-
kansliet med att harmonisera arbetslöshetsförsäkring-
en, sjukförsäkringen, förtidspensionen och socialbi-
dragen den allra viktigaste delen i förändringsarbetet.
Förslag är aviserade till nästa år. Därefter kommer vi
att ha ett trygghetssystem som dels ger ett gott skydd
till dem som blir sjuka, dels ger stöd och möjligheter
att återgå till arbetet.
Fru talman! Regeringen har avsatt extra medel till
försäkringskassorna i anslutning till ett flertal refor-
mer på socialförsäkringsområdet. Utöver de 40 miljo-
ner som beräknats i vårpropositionen får försäkrings-
kassorna ytterligare 20 miljoner, som förs över från
Riksförsäkringsverkets anslag, och 40 miljoner kronor
från anslaget Ersättning till Posten, samt 3 miljoner
kronor från Justitiedepartementets anslag.
Enligt vad utskottet erfarit kan ersättningen från
AP-fonden komma att bli 47 miljoner högre än vad
som tidigare angivits.
Till det sparkrav på 11 % fram till 1998 som för-
säkringskassorna har att följa och det merarbete som
vissa stora reformer innebär skall läggas att inkoms-
terna från arbetsskadefonden minskas med 153 miljo-
ner kronor i förhållande till föregående budgetår.
Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning är
det därför nödvändigt att ytterligare medel tillförs
försäkringskassorna - annars kan den stora arbetsbe-
slastningen leda till längre handläggningstider och
risk för rättsosäkerhet. Mot bakgrund av de stora krav
vi ställer på försäkringskassornas administration bör
därför ytterligare 33 miljoner kronor tillföras kassorna
för kommande budgetår. Detta bör ske genom att en
motsvarande minskning sker av de medel som anvi-
sats för Riksförsäkringsverket.
Fru talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall
till utskottsmajoritetens förslag och avslag på reser-
vation nr 1.