Fru talman! Regering och riksdagsmajoritet skry-
ter i dag över att saneringen av statens finanser har
varit så framgångsrik. Detta är en sanning med stor
modikfikation. Må så vara att det ser bättre ut på
budgetsidan, men det är sannerligen inget att skryta
över när vi vet att mellan 650 000 och 700 000 män-
niskor de facto är arbetslösa. Detta är det stora pro-
blemet och det stora underkännadet för den regering-
en som i valrörelsen sade sig kunna avskaffa den
öppna arbetslösheten till -98.
Nygårds säger att man höjer sjukersättningen till
80 %. Det är också en sanning med modifikation. Det
blir väl realiter ca 78 %, eftersom ni har ett nytt be-
räkningssätt där ni faktiskt har antagit de förslag som
vi har lagt fram.
Vi kan inte begära att Nygårds och jag skall vara
överens om inriktningen på socialpolitiken. Vi repre-
senterar de klara alternativen i svensk politik. Jag
behöver inte orda mer om det.
Det verkar som om Nygårds inte lyssnade till vad
vi hade för oss i den förra debatten. Vi har faktiskt
redan klubbat de nya kriterierna. Det har tydligen
också gått honom förbi att vi var väldigt kritiska till
att samordnigen på olika sätt icke fungerar som den
skall. Vi fick sannerligen inte några tillfredsställande
svar från statsrådet.
Här räknas upp en del förslag, och det är bra. Men
kommer Nygårds nu verkligen att hålla tummen på
ögat på regeringen, så att samordningen kommer till
stånd och så att vi får förslag som är i enlighet därmed
i fortsättningen?