Fru talman! Första gången jag började intressera
mig för pensionsfrågorna, 1988, hade dåvarande s-
regering lagt fram ett förslag om en radikal ändring av
änkepensionerna. Förslaget hade svåra retroaktiva
effekter. I många familjer hade man inga möjligheter
att sörja för att den efterlevande makan vid ett even-
tuellt dödsfall skulle kunna leva på en acceptabel och
oförändrad standard.
En grupp av män med stor erfarenhet från nä-
ringsliv och förvaltning tog kontakt med mig. De var
upprörda. De hade haft en ledstjärna här i livet: att
göra rätt för sig och att se till att de närmaste också
skulle kunna klara sin försörjning på ett anständigt
sätt även om de själva skulle gå bort tidigare. Vad
hade de sagt i dag?
Jag har fått ett brev från en kvinna som råkar ut
för att omställningspensionen försvinner. Hon skriver:
I går förklarade jag för min son, nyss fyllda 12 år,
att han måste sluta med ishockey och att han inte får
fortsätta att spela fiol. Han hade svårt att förstå varför.
Jag förklarade att min änkepension dras in. Min hel-
tidslön räcker inte till att täcka hyreshöjning, elhöj-
ning m.m. Jag kanske kan hitta ett extrajobb, men
skulle vi då kunna se varandra? Han svar var: Varför
skall jag straffas två gånger? Först dog min far på
operationsbordet och nu kan jag inte fortsätta att spela
hockey med mina kompisar. Är det fel att fylla 12 år?
Han undrade om han kunde åka på skolresa. Jag vå-
gade inte besvara hans fråga.
Jag tror att dessa mäns vrede hade varit ännu stör-
re i dag än den var 1988.
I princip har redan folkpensionsdelen för änkorna,
omställningspensionen och bostadstillägget ändrats.
Budgeten är tagen. Jag vänder mig egentligen nu till
svenska folket. Jag tror att det bör fundera på vad de
indragna änkepensionerna har för långtgående och
principiell betydelse.
Den 1 april får alltså ca 50 000 kvinnor i många
fall en högst väsentlig inkomstsänkning. Kostnaderna
för hyra, mat och annat nödvändigt kommer knappast
att vara lägre då än nu. Inkomstsänkningarna slår
oerhört konstigt. I värsta fall kan en person få en
minskad inkomst på ca 4 500 kr i månaden.
Men är det inte de rika som drabbas? Nej, effek-
terna är slumpmässiga. Jag har ett exempel, och jag
hade kunnat haft många fler. Vi har två personer, den
ena har 29 000 kr i bruttolön, den andra 24 500 kr.
Bägge har samma arbetsinkomster, men den ene man-
nen hade tjänat in mycket ATP, den andre hade inte
gjort det. Kvinnan med högst inkomst förlorar 188 kr,
medan kvinnan med lägst inkomst faktiskt förlorar
3 500 kr netto. Tänk efter hur det känns!
Det är samspelet mellan avtrappningsregler inom
pensionssystemet, särskilda beskattningsregler när det
gäller pensioner tillsammans med avtrappningsregler
för den så kallade LO-puckeln vad gäller grundavdra-
get som gör detta. Sedan kommer det statliga skatte-
systemet och bostadstilläggsreglerna in. Alla dessa
regler var för sig kom till för att skapa en s.k. god
fördelningspolitik. Systemet har emellertid blivit så
överlastat så att man över huvud taget inte har någon
förmåga att förstå de sammantagna effekterna av
reglerna.
Regeringens änkepensionsförslag avslöjar att den
långt drivna fördelningspolitiken nu står inför sin
totala bankrutt. Den sociala ingenjörskonsten har
drivits så långt och maskineriet blivit så konstifikt att
de skadeverkningar det åstadkommer överstiger dess
nytta. Statens pengar räcker inte till längre. Alltså
måste vi faktiskt dra ned kostnaderna. Men varför
alltid dra in pengar först på dåligt organiserade, små
grupper?
Alltså: Effekterna av ändringarna i änkepensio-
nerna är oförståeliga, stötande och orättvisa. Ingen
förstår varför en änka med lägre pension och lägre
skatt förlorar betydligt mer i netto i jämförelse med en
person med högre pension och högre skatt. Förkla-
ringen finns i alla fördelningssystemen. Men vem av
oss känner till alla irrgångar inom socialförsäkring,
det särskilda grundavdraget SGA, LO-puckelns effek-
ter, den statliga skattens effekter, bostadsbidragssys-
temets effekter med progressiva avtrappningsregler
och bidrag i förhållande till bostadskostnaderna etc?
Vad blir resultatet av allt detta? Politikerförakt,
men egentligen borde det inte vara så personligt som
politikerförakt är, utan vändas till avsky för en allt för
stor politisk sektor. Den politiska sektorn måste inse
sin begränsning. Den insikten måste dock paras med
kravet på viss varsamhet när man skall backa ur ett
system som snart är helt ur funktion. Att som Social-
demokraterna i röstmaximerande avsikter ge sig på
små, utsatta grupper som änkorna samtidigt som man
höjer partistöd, bidrag till studieförbund etc. är stö-
tande. Att förtidspensionssystemet används för att
stödja en faktiskt egoistisk lönepolitik som förs av LO
har gjort att detta breddats. Fördelningspolitiken har
urartad, dessvärre till stöd för närstående särintressen.
Hanteringen av överenskommelsen om det refor-
merade pensionssystemet visar främst tre saker, och
bör leda till en allmän slutsats.
1. Socialdemokraterna är inte ett parti att lita på.
2. Socialdemokraterna är dessvärre inte förmögna att
i samverkan försöka att åstadkomma förändringar
i pensionssystemet så att det inte skall haverera.
3. Riksdagen måste bevaka rättssäkerheten och be-
gränsa rättsförluster genom retroaktivitet så långt
möjligt. Därför måste man vara noggrann, pedan-
tiskt noggrann, med övergångsregler.
4. Medborgarna börjar inse att de inte skall förlita på
en stat som har blivit så stor som den svenska sta-
ten.
Spar själv till era pensioner, är mitt råd. Ta själv
hand om era familjer. Vad än företrädarna för den
alltför stora staten säger - de kommer att svika, efter-
som de inte kan göra någonting annat.
Som sagt: Beslutet om änkepensionerna, omställ-
ningspensionerna och bostadstilläggen är redan fatta-
de. Några yrkanden finns inte i dag. Jag har däremot
en varning för framtiden och ett råd: Sätt inte er tillit
till den politiska sektorn! Lita på era egna krafter!