Fru talman! Vi kristdemokrater har presenterat ett
heltäckande förslag till statsbudget som ett alternativ
till regeringens budgetproposition. Vårt alternativ
inriktar sig på att skapa förutsättningar för nya och
växande företag, för att skapa de nya jobben, skapa
resurser för kommuner och landsting för att möta de
växande behoven av vård och omsorg och att värna de
mest utsatta grupperna samt att kompensera dem som
hittills har drabbats värst av budgetsaneringen. Men
riksdagens majoritet har fastställt utgiftsramarna för
statsbudgeten och dess olika utgiftsområden i enlighet
med regeringens inriktning av den ekonomiska politi-
ken. Det är en inriktning som vi kristdemokrater inte
stöder. Därför medverkar vi inte till några detaljbe-
slut. Vi är hänvisade till att redovisa vår politik i
särskilda yttranden. Det gäller på alla de tre utgifts-
områden som vi nu debatterar under betänkandet
SfU1, där utgiftsområde 10 gäller sjukdom och han-
dikapp.
Vi börjar där med att deklarera att vi kristdemo-
krater liksom tidigare avvisar 75-procentsnivån i
sjukförsäkringsersättningen. Det gör vi på den grun-
den att alla människor inte har marginaler. Vi har sagt
detta tidigare i denna kammare, eftersom frågan har
varit uppe flera gånger. Det tål att upprepas. Alla
borde förstå och känna till att alla människor inte har
marginaler. Det låter så jämlikt och bra när man från
regeringssidan säger att alla skall vara med och spara.
Vi kristdemokrater tycker att alla som kan skall vara
med och spara, men de som inte har den minsta lilla
marginal kan ju inte gör det.
Eftersom det inte finns ett rimligt golv i sjukför-
säkringen och eftersom det inte finns ett brutet tak
med differentierade nivåer, accepterar vi över huvud
taget inte 75-procentsnivån. Det har lett till ett ökat
socialbidragsberoende, vilket är mycket negativt och
tärande på kommunernas resurser som behövs till
angelägen vård och omsorg och för upprätthållandet
av kvaliteten i utbildningen.
Vi kristdemokrater menar att ett bättre sätt att för-
dela bördorna är att införa ytterligare en karensdag
med bibehållet maximalt antal karensdagar, tio dagar
per år, alltså ett högkostnadsskydd. Den som är sjuk
någon gång då och då men som för det mesta är lång-
tidsfrisk, får därmed bära en större del av bördan.
Vi säger nej till regeringens förslag till beräkning
av den sjukpenninggrundande inkomsten och har i
stället ett eget förslag som bygger på genomsnittsin-
komsten under 24 månader. Något som vi redan har
varit inne på litet grand tidigare, trots att det berör
detta utgiftsområde, är rehabiliteringstjänsterna. Vi
säger nej till neddragningen av försäkringskassornas
medel till köp av rehabiliteringstjänster.
Regeringen aviserade redan i vårpropositionen att
man skulle spara samtidigt som en översyn av effek-
terna av de senaste årens rehabiliteringsinsatser skulle
genomföras. I avvaktan på resultatet skulle man till-
fälligt göra en neddragning - tillfälligt i två år, 1997
och 1998. För oss kristdemokrater är det svårt att inse
logiken i att koppla det ena till det andra. Vi motsätter
oss inte översynen, tvärtom. Men vi ser ingen som
helst anledning att minska ambitionerna när det gäller
angelägna rehabiliteringsinsatser.
När jag funderade över detta roade jag mig med
att tänka på hur det skulle vara om man skulle genom-
föra samma sak när det gäller andra översyner, utvär-
deringar och utredningar som pågår. Om vi överallt
där en utredning tillsätts eller där en översyn eller
kartläggning pågår samtidigt skulle spara litet grand
tillfälligt under ett par år, då skulle vi kanske spara
ganska mycket pengar i statsbudgeten. Detta kunde
kanske vara ett tips, men självfallet är det fullständigt
ologiskt. Det finns ingenting som talar för att det är
ett rimligt arbetssätt.
Vi beklagar neddragningen. Vi ser på rehabilite-
ring som viktiga investeringar som leder till vinst i
slutändan. Därför satsar vi ytterligare medel för detta.
Jag tror att vi tar hem detta genom en ökad faktisk
pensionsålder och med minskade förtidspensioner.
Det är naturligtvis bättre att göra besparingarna där.
När det gäller de mest utsatta grupperna ser vi ett
behov av extra stöd för att återställa arbetsförmågan
och stärka konkurrensförmågan hos många olika
grupper på arbetsmarknaden - arbetslösa, sjukskrivna,
personer med funktionshinder, arbetshandikappade,
unga handikappade, psykiskt störda och personer med
psykosocial ohälsa. För dessa grupper behövs extra
stöd som bara kan tillgodoses genom samverkan
mellan olika aktörer. Därför trycker vi väldigt hårt på
detta i vårt alternativ.
Det är väldigt angeläget att samverkan fungerar.
Men trots lokala rehabgrupper, en lång rad samver-
kansprojekt och centrala överenskommelser angående
ansvarsfördelning m.m., redovisas i dag avsevärda
gränsdragnings- och samordningsproblem. När denna
samverkan inte fungerar på ett önskvärt sätt är det
enskilda individer som inte får sina behov tillgodo-
sedda. Detta är naturligtvis inte acceptabelt.
Översynen måste ske snabbt och effektivt. Vi kan
inte vänta länge på åtgärder för att förbättra situatio-
nen. De många stora och svaga grupper som nu börjar
att slås ut på arbetsmarknaden kan egentligen inte
vänta alls. Därför är det väldigt, väldigt bråttom att få
till stånd en samverkan som fungerar och är effektiv.
Vi kristdemokrater motsätter oss också nivåerna
på egenavgifterna till sjukförsäkringen. Egenavgifter-
na höjs år efter år till ett system som går med över-
skott på ca 20 miljarder. Det är alltså fråga om en ren
skatt som man kallar för egenavgift. Det är något som
urholkar kommunernas och landstingens skatteintäk-
ter - resurser som de behöver för vård, omsorg osv.
Jag vill också uppehålla mig något vid den för-
längda arbetsperioden. Det var ett brett motstånd från
arbetsmarknadens parter och från flera av oss från
oppositionspartierna mot införandet av de förlängda
arbetsperioden. Detta uppmuntrar inte företagare att
anställa, åtminstone inte småföretagarna, tvärtom.
Företagaren i det lilla företaget som skall anställa har
en stor tröskel att ta sig över. Det är mycket som
hindrar och som måste övervinnas för att kunna ta
detta steg. Det är liksom att lägga på ytterligare en
centimeter på denna tröskel. Det kommer också att
försvåra för svaga grupper på arbetsmarknaden.
Kanske är det som jag nu visar upp litet karikatyr:
Framtida platsannons?, som företagarna har tillsänt
oss. Villkor? Fullt frisk med garanti för noll sjukdagar
under anställningstiden osv. Det är naturligtvis som
en karikatyrbild, men det är ganska tankeväckande.
Jag tror att de två effekterna av den förlängda
sjuklöneperioden blir just detta: ett hinder för nyan-
ställningar och att svaga grupper slås ut.