Fru talman! Folkpartiet liberalerna har föreslagit
en alternativ budget för 1997. Vårt budgetförslag
innebär sänkta skatter för företagande och tillväxt för
att få fram nya jobb till alla dem som är arbetslösa. Vi
ser ju varje dag att arbetslöshetssiffrorna ligger kvar,
om man är positiv, eller tenderar att öka. Vi befinner
oss nu på helt orimliga nivåer.
Folkpartiets budget har en stark rättviseprägel ge-
nom en tydligare omsorg om de mest utsatta i och
utanför Sverige. Även om våra anslagsyrkanden för
något utgiftsområde ryms inom den beslutade utgifts-
ramen är vårt budgetförslag en helhet. I detta andra
steg är det därför inte meningsfullt att fullfölja våra
anslagsyrkanden.
Fru talman! Jag vill ändå kommentera några av
våra förslag. Folkpartiet har en helt annan syn på
utgiftsområde 10, ekonomisk trygghet vid sjukdom,
än regeringen. Regeringen och utskottsmajoriteten
säger sig vilja minska sjukfrånvaron genom ökad
rehabilitering m.m. I samma andetag drar man in på
anslagen till rehabilitering och de s.k. Dagmarmedlen.
Detta är självfallet en oklok politik eftersom den leder
till längre sjukfrånvaro och större utslagning. Dess-
utom leder den till ökade köer i vården, och därmed
till ökade kostnader och större lidande för sjuka
människor.
Folkpartiet genomförde 1992 den s.k. vårdgaran-
tin i samarbete med de andra borgerliga partierna.
Detta ledde till minskade köer i vården. När nu köer-
na ökar på nytt är det självfallet viktigt att det här
arbetet tar fart på nytt. Det är ju ett fortsatt viktigt
arbete som dessutom sparar stora sjukskrivningskost-
nader. Man kan än en gång konstatera att det är
märkligt att regeringen drar ned på de här anslagen.
Det är naivt att tro att man kan öka den arbets-
livsinriktade rehabiliteringen genom att minska ansla-
gen. Det är både samhällsekonomiskt och mänskligt
lönsamt att satsa mer medel för att korta köerna i
vården och för ökad rehabilitering. Folkpartiet före-
slår därför tre gånger regeringens budget till rehabili-
tering och för att korta köerna i vården.
Fru talman! I den föregående debatten fick vi be-
sked från regeringen att man inte kan förklara hur
man skall öka rehabiliteringen och minska köerna när
man har dragit in en del av medlen.
Vi anser också att det nu är dags att höja sjuk-
penning och närståendepenning till 80 % fr.o.m. den 1
januari 1997, dvs. ett år tidigare än vad regeringen har
tänkt sig. Vi ser det också som angeläget att rätten till
ledighet för vård av svårt sjuk person bör ökas till det
dubbla antalet dagar. Detta är möjligt att finansiera
genom en minskad belastning på vårdplatserna i
landstingen. Rätten att få vårdas hemma kanske sina
sista dagar i livet måste öka om det är så att någon
orkar med att stötta sina anhöriga.
Fru talman! Folkpartiet har också i flera samman-
hang motsatt sig en höjning av sjuklöneperioden från
två till fyra veckor, främst därför att ökningen inte är
kostnadsneutral, men också därför att en utvärdering
av sjuklönen bör göras bl.a. med avseende på hur
arbetshandikappades och kronikers situation på ar-
betsmarknaden har utvecklats. En ökning av sjuklö-
nen genom att arbetsgivarna belastas med ökade kost-
nader leder inte till fler jobb utan till färre. Vad Sve-
rige behöver är inte färre jobb och färre småföretag
utan fler jobb och fler småföretagare.
Låt mig också, som Gullan Lindblad, säga att den
försäkring som finns hos Riksförsäkringsverket för
småföretag som vill återförsäkra sig mot höga sjuklö-
nekostnader inte fungerar. Det måste till en förbättrad
försäkring för att många småföretag inte skall slås ut
eller för att många småföretag inte skall avstå från att
driva sin verksamhet vidare och lägga ned sitt företag.
Det finns faktiskt sådana exempel. Den försäkringen
kan också behövas för att många med funktionshinder
och återkommande sjukfall inte skall ställas utanför
arbetsmarknaden och inte få rätten till ett arbete.
Rimligen borde regeringen och Centern insett detta
innan man lastar på företagen hälften av kostnaderna
för den ökade sjuklönen.
Fru talman! Trygga och stabila sjukförsäkringar
med mer av försäkringsmässighet och rimliga ersätt-
ningsnivåer som man kan lita på står sig i framtiden är
vad Sverige behöver. I dag är det tyvärr så att allt är
en enda röra. Det är ständigt nya ändringar. Jag vågar
inte säga hur många hundra förändringar vi har åstad-
kommit under de senaste åren. Så kan vi inte fortsätta,
fru talman. Detta är inte rimligt.
Med det ber jag att få hänvisa till det särskilda ytt-
rande som Folkpartiet har lämnat till betänkandet.