Fru talman! Det beslut som kammaren kommer att
fatta i dag vad gäller utgiftsområde 11, ekonomisk
trygghet, eller otrygghet som Bo Könberg sade, på
ålderdomen, kommer att gå till historien som det
beslut där riksdagen med ett klubbslag lyckas genom-
föra en nedskärning som bara drabbar kvinnor. Trots
alla jämställdhetsansatser och trots alla löften om att
nu skall alla förslag granskas ur ett jämställdhetspers-
pektiv kommer riksdagen att fatta beslut om behovs-
prövning av änkepensioner.
När jag ringde departementet för att förhöra mig
om hur detta kunnat gå till, svarade tjänstemannen:
Det är ju änkor.
När jag påpekade att änkor per definition är kvin-
nor, och att det hade hetat änklingar om det hade varit
män, blev svaret: De har så gott ställt.
Några av de änkor som kontaktat mig har också
berättat att när de kontaktat riksdagsledamöter har de
fått höra att det handlar om lyxproblem när man sän-
ker kvinnors försörjning med upp till 3 000 kr i må-
naden. När diskussionen om att riva upp fallskärmsav-
tal pågick som mest, hävdades att man inte kunde riva
upp ingångna avtal. Då var det inte någon som talade
om lyxproblem, men när man river upp ett avtal för
människor som lever på marginalen kallas det för
lyxproblem.
Låt mig då en gång för alla slå fast att detta inte är
ett lyxproblem, eftersom förslaget är konstruerat så att
det drabbar dem med låga inkomster mer än dem med
höga inkomster. Det har med andra ord en fördel-
ningspolitisk profil som borde fått Socialdemokratis-
ka kvinnoförbundet att rusa upp på sina fötter och
protestera.
Där finns Solveig i 60-årsåldern, vars kropp är
söndersliten och som valde att leva på sin änkepen-
sion i stället för förtidspension. Nu blir hon av med
över 1 000 kr i månaden på sin änkepension som
ligger strax under 7 000 kr. Är det ett lyxproblem?
Där finns Annika som är 40 år och har tre barn,
alla över 12 år. I dag har Annika en änkepension på
2 800 kr. Men försäkringskassan har räknat fram att
hon kommer att bli av med hela sin änkepension. Det
är den som gör att det går runt för henne nu när hen-
nes make är död och inte kan bidra till familjens för-
sörjning med sitt arbete. Annika har en lärarlön som
efter skatt ger henne ca 9 500 kr, och tillsammans
med barn-, studie- och bostadsbidrag har hon 12 500
kr i månaden. Men från detta skall kostnaden för
huset dras - försäkringskassan har beräknat den till
7 000 kr. Kvar för Annika och hennes barn att leva på
är 5 500 kr. Enligt Konsumentverket är kostnaden för
Annikas familj 6 820 kr i månaden, Lennart Klockare.
Och då är inte godis, saft, läkare, tandläkare eller
medicin inräknade. Annika går alltså back med 1 320
kr i månaden. Är detta ett lyxproblem?
När änkepensionen av jämställdhetsmotiv avskaf-
fades, ersattes den med en omställningspension som
utgår i tolv månader. Även på denna grupp sparar
regeringen genom att minska omställningsperioden
från tolv månader till sex månader. Besparingen är 21
miljoner kronor netto. Är detta också ett lyxproblem?
För att änkorna ytterligare skall känna sitt tunga
ansvar för landets ekonomi har Riksförsäkringsverket
gått ut med information till dem som har efterlevan-
depension. Där står: "På grund av det ekonomiska
läget i landet har regeringen i budgetpropositionen
föreslagit vissa besparingar. Bland annat föreslås
ändringar vad gäller efterlevandepension." Är det
verkligen en myndighets uppdrag att vidarebefordra
politiska budskap? Hade det inte räckt med att konsta-
tera att det föreslagits försämringar i efterlevande-
pension?
En som det kan tyckas könsneutral nedskärning är
sänkningen av nivån i bostadstillägget för pensionä-
rer. Men så är det inte. 75 % av alla pensionärer som
får bostadstillägg är kvinnor. Det är inte så konstigt,
eftersom de flesta låginkomstpensionärerna är kvin-
nor. Ett populärt och inte alldeles felaktigt förslag
hade varit att återställa basbeloppet till sitt ursprung-
liga värde som kompensation till pensionärerna. Med
tanke på det ekonomiska läget måste de pengar som
finns fördelas dit där de gör mest nytta - både med
tanke på människovärdet och landets ekonomi. Det
bästa sättet att kompensera låginkomstpensionärerna
för nedskärningarna de fått vidkännas är via bostads-
tilläggen. Vänsterpartiet vill därför att kompensa-
tionsnivån ligger kvar på 85 %.
Vi säger också nej till att fritidsfastigheter skall
ligga till grund för beräkningen av bostadstillägget.
Många pensionärer har kolonistugor som nu taxerats
upp och som påverkar bostadstillägget. Fritidshusen
genererar inga inkomster och ingen avkastning förrän
den dagen de säljs.
En skillnad mellan att få asyl i Sverige och att få
stanna av humanitära skäl är att om man får stanna av
humanitära skäl utgår ingen folkpension, utan den
äldre invandraren måste ansöka om socialbidrag varje
månad. Kommunerna ersätts visserligen av staten för
kostnaderna för socialbidragen, men det tar inte bort
det faktum att det är mycket förnedrande för äldre
människor att söka socialbidrag. Det är staten som
bestämmer invandrar- och flyktingpolitiken, och sta-
ten bör därför också ta ansvar för de äldre invandrar-
na och införa folkpension för de pensionerade invand-
rare som i dag lever på socialbidrag.
Fru talman! Jag tycker att riksdagens arbete med
det nya budgetarbetet har gjort att vi fått en konstig
ordning. Vi har lagt fast ramarna för de olika utgifts-
områdena. Vad vi säger i dag kan alltså inte påverka
utfallet av de olika nedskärningarna på något sätt. Vi
får inte heller reservera oss om vi tycker att utskotts-
majoriteten fördelar pengarna fel. Vi får endast avge
särskilda yttranden, och dem kan vi inte yrka bifall till
och därmed inte heller votera om. Jag vill därför ha
till protokollet att om det hade tillåtits skulle jag ha
yrkat bifall till Vänsterpartiets yttrande vad gäller just
behovsprövningen av änkepensionen som vi säger nej
till, sänkningen av bostadstilläggen som vi också
säger nej till och införande av folkpension för äldre
invandrare.
Vad jag däremot kan reservera mig mot är ut-
skottsmajoritetens avslag på en motion om behovet av
en utvidgad utredning om det reformerade pensions-
systemet. Motionärerna anser att riksdagens samtliga
partier bör vara representerade i den s.k. genomföran-
degruppen. Jag satt som Vänsterpartiets representant i
pensionsarbetsgruppen. Vi sa nej till att växla arbets-
givaravgifter mot egenavgifter. Vi gjorde det därför
att det är ett förslag som är helt omöjligt att genomfö-
ra. Genom att egenavgifterna är avdragsgilla slår de
olika i olika inkomstskikt. Höginkomsttagaren får en
lägre skattehöjning än låginkomsttagaren. De flesta
fackliga organisationer satte också tummen ned för
förslaget, och ingen trodde väl egentligen på att ar-
betsgivarna skulle ge full kompensation för alla.
Vänsterpartiet vill att pensionerna även i fortsättning-
en skall betalas av arbetsgivaravgifter.
De nya premiereservfondernas kapital kommer
fullt utbyggda uppgå till ca 1 000 miljarder kronor.
Uppbyggnaden av stora kapitalfonder hos privata
fondförvaltare innebär att samhället förlorar möjlighe-
ten att använda kapitalet till nationens bästa som
skedde vid t.ex. 60- och 70-talens bostads- och sam-
hällsbyggande. Vi vill ha ett fortsatt offentligt sparan-
de.
Annan kritik som framförts från framför allt Me-
tallindustriarbetareförbundet är de fördelningspolitis-
ka konsekvenserna, dvs. livsinkomstprincipen. För en
metallare, vars genomsnittspensionsålder är 58 år,
innebär livsinkomstprincipen ett utfall på 40 % av
slutlönen, medan utfallet för en akademiker eller vem
som helst som kan arbeta efter pensionsåldern stiger
kraftigt.
Livsinkomstprincipen bygger på att man får pen-
sion i förhållande till hur mycket man betalat in till
systemet. Har man betalat in litet, vilket kvinnor med
låg lön kommer att göra, får man också ut litet. Om-
fattande beräkningar som gjordes av pensionsarbets-
gruppen visar att kvinnor, även Kommunals kvinnor,
tjänar på nuvarande pensionssystem med folkpension
och ATP. Men det stora problemet med det nya sys-
temet är att de som egentligen borde få förtidspension
måste betala sina förslitningsskador med förtida uttag,
vilket försämrar deras ålderspension. Vi vill behålla
de fördelningspolitiska inslag som finns i dagens
pensionssystem.
Vad vi reserverade oss mot var med andra ord de
delar av förslaget som i dag diskuteras inom social-
demokratin, nämligen avgiftsväxlingen, premiereser-
ven och de fördelningspolitiska konsekvenserna. Det
talas nu om att ett avtal är ett avtal. Men riksdagen är
ingen avtalsslutande församling. Den är en demokra-
tisk församling som skall spegla medborgarnas åsik-
ter. Det är enligt min mening av största vikt att vi får
ett pensionssystem som gör att medborgarna känner
sig trygga och slutar spara i pensionsförsäkringar. Det
är också av största vikt att vi får ett system som är
förankrat hos medborgarna.
Vänsterpartiet har hittills varit det enda parti som
reserverat sig mot det förslag som en borgerlig ma-
joritet lade fram för riksdagen våren 1994. Vår reser-
vation bygger på den kritik som i dag framförs mot
pensionssystemet och skapar osäkerhet hos medbor-
garna. Genomförandegruppen representerar de fyra
borgerliga partierna och Socialdemokraterna som
gjorde överenskommelsen. Jag tycker att det är dags
att vidga genomförandegruppen så att den represente-
rar de partier som finns i riksdagen. Till gruppen bör
också t.ex. arbetsmarknadens parter och pensionär-
sorganisationerna knytas. Jag är helt övertygad om att
vi då kan åstadkomma ett robust och stabilt pensions-
system.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 mom.
8.