Herr talman! Först måste jag yrka bifall till
jordbruksutskottets betänkande. Jag vill
kommentera propositionen och betänkandet litet
grand.
På sidan 4 i propositionen står det att de
ekonomiska styrmedlen i ökad omfattning skall
utvecklas och användas i miljöpolitiken. Det tycker
jag är bra, men man måste verkligen trycka på
ordet utvecklas. Målet, en bättre miljö, får inte
överges för principer. Felaktiga beslut innebär att vi
inte får med oss företag och medborgare.
Om det kan bevisas att långa transporter av
pappersavfall innebär en försämrad miljö i stället
för en miljövinst, kan det vara bättre att acceptera
en sopfraktion som innehåller papper och som får
gå till framställning av energi, i stället för att köra
papperet hundratals mil.
I propositionen finns ett anslag till Nordens ark.
Det tycker jag är bra. Det läggs ner ett fint arbete
vid Nordens ark, och de som arbetar där är väl
värda de 6 miljonerna från svenska folket. Men nu
skulle det vara bra om vi också kunde få till stånd
ett nätverk där även andra djurparker kunde arbeta
för bevarandet av mångfalden. Det skulle vara bra
om vi kunde finna former för att stödja även detta.
Jordbruksministern, liksom Naturvårdsverket och
ursprungligen också Skogspolitiska kommittén,
talar om att 5 % av skogsmarken skall skyddas som
reservat. Vi måste vara klara över att om vi tar bort
5 % av den produktiva skogsmarken så förlorar vi
också 5 % av inkomsterna från skogen. Det rör sig
i runt tal om tre och en halv miljard. Det rör sig
dessutom om ganska många arbetstillfällen, ofta i
glesbygd.
Också vården av dessa skogsområden kommer att
kosta. Redan nu vill Naturvårdsverket, och även
socialdemokraterna i sina motioner, föreslå att vi
anslår ytterligare medel för att klara skötseln av
dessa reservat, trots att det varit ganska sparsamt
med avsättningar.
Som det sades tidigare kostar det inte så förfärligt
mycket att prata, men det kostar när det skall
hända något. Det är därför viktigt att dessa
aktionsplaner förknippas med en realistisk
bedömning av vilka pengar som finns att hämta.
Som jag ser det måste Miljödepartementet göra en
kalkyl där alla faktorer finns med. Vi måste ha klart
för oss hur mycket de mål vi sätter upp kommer att
kosta. Vi måste också prioritera dessa kostnader
mot andra kostnader.
Jag är för en avsättning enligt de principer som
finns, men det måste också finnas en bedömning
som gör det realistiskt. Precis som när vi talar om
kärnkraftsavvecklingen måste man vara ute i tid
och hitta en ersättning.
Inga-Britt Johansson talade om den extra skatt som
socialdemokraterna vill lägga på skogsägarna. Ja,
socialdemokraterna har ett gott öga till
skogsnäringen och till dem som äger skog. De skall
köpa skog av sig själva med egna pengar som de
skall reservera för detta. Vi vill lägga ansvaret för
miljövården på markägarna; de skall överta
miljöengagemanget. Och vi tror, till skillnad från
socialdemokraterna, på markägarnas
miljöintresse.
Som jag sade alldeles nyss finns det mycket ord och
litet substans. I socialdemokraternas förslag till
gröna jobb vill man spendera ytterligare 640
miljoner. Regeringen lade ett sparbeting på 1,9 %,
vilket gav plus 244 miljoner. Det finns alltså stora
möjligheter att komma med förslag till utgifter,
men var finns pengarna till åtgärderna? Detta är
nog så viktigt, och det skulle jag vilja få ett litet
extra samtal om.
Jag håller med Jan Jennehag om att riksdagen gång
på gång har satsat på alternativ. Vi gjort den ena
överenskommelsen efter den andra: om energi,
jordbruk och miljö. Det har satsats stora pengar på
alternativ för att vi skall kunna ersätta kärnkraften,
men vart tog det hela vägen? Jag är inte nöjd, men
jag är heller inte nöjd med vad Birgitta Dahl
uträttade på den här fronten.