Herr talman! I min meningsyttring har jag
föreslagit ändringar i 10 av totalt 30 moment. Jag
står givetvis bakom dessa. Men jag nöjer mig med
att yrka bifall till meningsyttringen i vad gäller
momenten 6, 8, 9, och 23.
Det sägs att riksdagens beslut skall få genomslag.
Riksdagens beslut skall gälla till dess riksdagen
fattar ett nytt beslut. I samband med
energiskatteomläggningen konfirmerade riksdagen
överenskommelsen att avsätta 500 miljoner kronor
för utveckling av energisektorn i miljövänlig
riktning.
I den proposition som nu lagts fram är det knappast
längre fråga om att medlen huvudsakligen skall gå
till detta. Det är bara 35 % av det totala beloppet
på 500 miljoner kronor som föreslås gå till det
ursprungliga ändamålet. Det kan, herr talman,
knappast längre vara fråga om ''huvudsakligen''.
Merparten av medlen går till andra ändamål:
biologisk mångfald, Miljö- och
naturresursdepartementets förvaltningskostnader,
lantmäteriverksamhet, m.m. Det är säkert bra i och
för sig, men det är knappast fråga om utveckling av
energisektorn i miljövänlig riktning.
Att regeringen föreslår ändringar av ett
riksdagsbeslut må väl vara hänt. Men att riksdagen
i en bisats kommer att gå ifrån ett tidigare beslut
utan närmare motivering är mer anmärkningsvärt.
Det man kan kräva när det är fråga om en så stor
förändring är att regeringen återkommer med en
redovisning av hur man skall uppnå riksdagens
tidigare beslut.
Det finns få sektorer av samhällslivet som har så
stor betydelse för miljöarbetet som
kommunsektorn. Kommunerna har naturligtvis
kommit olika långt i miljöarbete. Trots att vi har
lagar är vissa kommuner ganska senfärdiga med att
uppfylla kraven.
Det gäller t.ex. avfallsplaner. Det finns fortfarande
kommuner som inte har antagit avfallsplaner. En
del har gjort det på ett ambitiöst och korrekt sätt.
En del har gjort det mera med vänster hand. Man
har hyrt in konsulter som har presenterat en plan
som har ställts i hyllan, uppenbarligen utan
ambitioner att uppfylla det som riksdagen har
avsett.
Vi i Vänsterpartiet tycker att de kommuner som har
visat senfärdighet skall förmås att driva
miljöarbetet mer effektivt och kraftfullt. Många
verksamheter som påverkar miljön negativt står i
dag utanför samhällets tillsyn. Det är kommunerna
som måste dra det tyngsta lasset på detta område.
Vi bör alltså analysera möjligheterna att höja den
kommunala ambitionsnivån inom
miljöskyddsverksamheten.
Knappast någon fråga har fått så mycket
uppmärksamhet som försurningen, och det med
rätta. Det är ett av de mest akuta miljöproblemen.
Situationen förvärras sakta men säkert.
Kalkningsprogrammen omfattar i dag omkring
5 000 sjöar. Vi vet att vi åtminstone behöver titta
närmare på det tredubbla antalet sjöar, plus ett
mycket stort antal kilometer rinnande vatten.
Dessa vatten är skadade. Skadorna kan inte i och
för sig åtgärdas med kalkning. Vi lindrar
symtomen. Men det än ändå viktigt att detta
kommer igång på ett helt annat sätt än vad vi hittills
har kunnat göra.
Behovet av nykalkning är särskilt stort i Norrlands
inland. Eftersom jag representerar Norrland,
tvingas jag åter konstatera att frågan om var
makten ligger i Sverige även här får ett uttryck.
Situationen är så pass allvarlig att vi kanske
kommer att tvingas till en storskalig markkalkning.
En sådan kalkning förutsätter givetvis mera
forskning. Medel till detta har vi inte. Det belopp
som föreslås i propositionen är otillräckligt. Vi i
Vänsterpartiet föreslår ytterligare 50 miljoner för
kalkningsverksamheten.
Ytterligare en faktor som är av stor betydelse både
för Sveriges rykte som miljömedvetet land och för
vår närmaste omgivning är situationen
Östersjöregionen. Här finns en betydande verbal
stimulans. Vi menar däremot att det som krävs är
av en helt annan dignitet. Vi i Vänsterpartiet
föreslår 200 miljoner kronor utöver regeringens
förslag. Kostnaderna stiger för varje år. Regeringen
föreslår drygt 190 miljoner. Det är knappast
någonting som kan ändra på den allvarliga
situationen för Östersjön.
Om vi nu utgår från att miljön inte förbättras av
verbalt stöd, utan att det är genom att anslå pengar
som staten kan påverka situationen, är detta ett
område som verkligen kan sägas vara eftersatt. I
detta sammanhang kan jag heller inte undgå att
kommentera Ny demokratis ställningstagande i den
politiska debatten.
Alla partier säger sig vara miljöpartier. Ny
demokrati har i samtliga sina reservationer till detta
betänkande föreslagit minskningar av regeringens
föreslagna medelstilldelning. På en punkt, när det
gäller åtgärder som inte kostar någonting, kan man
kosta på sig det verbala stödet.
I fråga om de styrmedel som riksdagen har -- lag
och att ge anslag -- kan vi konstatera var intresset
från Ny demokratis sida ligger. Det är fråga om
verbalt stöd och ingenting annat.