Herr talman! Det är precis som Jan Jennehag sade
här tidigare. Det sämsta vi kan överlämna till
kommande generationer är en förstörd miljö. Det
är grunden för det arbete som vi utför i regeringen
och i andra sammanhang. Det budgetförslag från
Miljödepartementet som vi har att behandla i dag
har också denna inriktning.
Inga-Britt Johansson sade att det inte har hänt så
mycket sedan Socialdemokraterna lämnade
regeringsmakten, och att det behövs en
socialdemokratisk kraft för att få fart på
miljöpolitiken. Jag skulle vilja hävda motsatsen.
Det har faktiskt hänt en hel del i miljöpolitiken
sedan Socialdemokraterna fick lämna
regeringsmakten och överlämna
Miljödepartementet till Olof Johansson.
Kretsloppstänkandet fanns inte med i det
socialdemokratiska regeringsarbetet. Vi väckte
motioner om detta på den tiden, men man ville inte
gå in på den vägen. Det är egentligen det enda rätta
sättet att komma fram till ett miljöriktigt samhälle.
De som producerar varorna har ett ansvar för att
börja i rätt ända. Dessa frågor behandlas förresten
i nästa betänkande också. Allmänheten måste ta
hänsyn och hjälpa till att skapa förutsättningar för
en riktig miljöpolitik och en riktig användning av de
resurser vi har.
Miljödepartementets budget har en omslutning på
1,6 miljarder. Det är en ökning med över 230
miljoner sedan förra året. Det är alltså en
utveckling som står i kontrast till det Inga-Britt
Johansson tidigare försökte ge sken av. Vi gör
kalkningsåtgärder för nästan 200 miljoner -- 198
miljoner noga räknat. Vi gör investeringar i
naturreservat på 190 miljoner, och 60 miljoner kan
tillkomma utöver det. Domänverksmarker ger
också en avsättning som inte är obetydlig. Det
återstår en del att göra för att få arbetet så
omfattande som vi egentligen vill ha det.
Jordbruksutskottet påpekade detta när beslutet om
Domänverkets bolagisering fattades. Det gjordes
redovisningar både från departementet och
Domänverket under behandlingen av
propositionerna.
Det är inte bara det som står i budgetpropositionen
som är viktigt i det sammanhanget. Regeringen är
i stort sett klar med ett regleringsbrev där man
avsätter 330 miljoner kronor till ett ROT-program
för att förbättra miljön i bostadsområden. Det
gäller buller, allergier, radonsanering av fastigheter
och att kretslopssanpassa olika typer av bostäder.
Det här är alltså pengar som kommer att skapa en
hel del av de jobb som Inga-Britt Johansson talade
om och som då skall sättas i relation till det som står
i de socialdemokratiska reservationerna. Det är
litet grand samma pengar och samma möjligheter
det handlar om.
När det gäller bullerfrågor, som Inga-Britt
Johansson pratade om och som det också står om i
reservationerna, är det kanske riktigt att påpeka att
dessa frågor var en följetong under den tid vi hade
en socialdemokratisk regering. Riksdagen
påpekade gång på gång att man borde göra
någonting åt bullerproblemen, men regeringen var
inte särskilt intresserad av att göra något. Sedan har
det kommit en utredning, och det är den
utredningens resultat som Socialdemokraterna nu
faller tillbaka på, vilket också regeringen kommer
att göra.
Bullret är ett angeläget problem, men
Socialdemokraterna har inte gått i första ledet för
att lösa det. De satt och bromsade så länge de hade
chans att göra det.
Som jag sade, är det inte bara den nu aktuella
propositionen som är viktig i sammanhanget. Vi
har ju haft en hel del andra propositioner också.
Den om kretslopp var avgörande för att
miljöfrågorna skulle komma framåt.
Vi har hela resonemanget i finansplanen om en
uthållig utveckling, där miljöfrågorna har kommit
in i den ekonomiska politiken. Det är ett stort
framsteg, som är nödvändigt för att vi skall få
ordentlig acceptans för miljöfrågorna också i det
sammanhanget.
Vi har antagit en proposition om klimatfrågorna.
Vi har nu snart att behandla en proposition om
miljöfarligt avfall.
Stora satsningar har gjorts på biobränsle under den
borgerliga regeringstiden, och det har skett en
kraftig ökning av nyttjandet av biobränslen som vi
inte har sett tidigare. Det startade litet grand någon
gång i slutet av 70-talet och början av 80-talet. När
vi sedan fick en socialdemokratisk regering,
avstannade verksamheten, men nu har den tagit
fart igen.
Skatteväxling kommer det en proposition om. Det
kommer också en om miljöskulden, som Inga-Britt
Johansson var inne på. Här har gjorts en del saker
i fråga om skatteväxling. Koldioxidavgiften är en
sådan, och det finns en del annat också.
I kompletteringspropositionen kommer det pengar
till sanering av miljöskadade områden. Vi täcker in
hela det område som berörs i de
socialdemokratiska reservationerna. Allt det som
tas upp där kommer att genomföras på något sätt.
I propositionen som vi nu behandlar finns också
särskilda satsningar på biologisk mångfald. Det
startas en verksamhet i SLU när det gäller biologisk
mångfald, och pengar förs över dit. Vi får en
satsning med 6 miljoner kronor på Nordens ark för
att bevara hotade djurarter.
Vi får också pengar till att slutföra inventeringen av
våtmarken, även det en följetong under den tid då
vi hade socialdemokratisk regering. Det är ett
arbete som har hållit på mycket länge och som har
varit ganska segt, men nu kommer pengar för att
man skall kunna slutföra det. Det sker alltså en
satsning på biologisk mångfald som är i
storleksordningen drygt 30 miljoner kronor.
I betänkandet gör utskottet ett uttalande om
älgsjukan. Den är ett bekymmer, och det är viktigt
att de instanser som har att hantera frågan avsätter
de medel som behövs. Inga-Britt Johansson gjorde
ett litet nummer av att vi gör ett uttalande men inte
skickar med några pengar. Om vi skickar med
pengar är det naturligtvis starkare, det skall jag
erkänna. Men å andra sidan finns det pengar i
systemet, och de 2 miljoner som
Socialdemokraterna föreslår kanske inte räcker
heller.
Vad som är sagt här är att de som har att jobba med
frågorna också måste avsätta medel för att kunna
slutföra arbetet. Det tror jag är möjligt att göra.
Med de här orden vill jag yrka bifall till
jordbruksutskottets hemställan i betänkandet om
Miljödepartementets budget. Men, herr talman,
jag kanske skall bemöta något av det som tagits upp
i debatten.
Inga-Britt Johansson säger att jord- och
skogsbruket bryr vi oss inte om, utan de näringarna
får bete sig ungefär som de vill. Det är inte sant. Vi
har en mycket stark önskan att få ett mera
miljöinriktat jordbruk, och vi har redan kommit
långt på den vägen.
Programmet för halvering av bekämpningsmedel,
som startades när vi hade en socialdemokratisk
regering men som det inte fanns något motstånd
mot från andra partier, har lett till ytterligare en
halvering, så att man nu är nere på en minskning
med 65--70 %, vilket måste betecknas som ett
mycket fint resultat.
Landskapsvårdsåtgärderna och NOLA var
skapelser av Socialdemokraterna, sade Inga-Britt
Johansson. Det är en överdrift i väldigt stor
utsträckning, eftersom de åtgärderna var resultat
av 1990 års jordbrukspolitiska beslut. Vi jobbade
fram detta gemensamt, och jag kan säga att vi från
Centerpartiet var väldigt pådrivande.
Beloppet till NOLA ökades kraftigt vid det
tillfället. Vi hade förslag om mer än de 250
miljonerna men lyckades inte få igenom det. Den
socialdemokratiska regering som då satt var litet
mer rädd om pengarna och ville inte släppa till så
mycket den gången. Men det var alltså inte några
skapelser av Socialdemokraterna utan någonting
som vi jobbade fram gemensamt i 1990 års beslut.
Skogsbrukets hänsynstagande och ansvar tog Inga-
Britt Johansson också upp. Där tycker jag att det är
viktigt att säga att skogsbruket har ett ansvar för att
ta hänsyn till miljön, till naturvården och till den
biologiska mångfalden. Det skall man göra, och det
gör man också i det ordinarie reguljära
skogsbruket.
Genom den ändring av skogsvårdslagen som nu har
skett ges skogsbruket möjlighet att ta detta ansvar.
Den möjligheten hade man egentligen inte tidigare,
för då var man lagbrytare. Det var en
skogsvårdspolitik som hade socialdemokratisk
inriktning. Nu har vi en annan skogsvårdspolitik
som ger skogsbrukaren möjlighet att ta de hänsyn
som möjligtvis skall tas.
Men det kostar naturligtvis pengar att göra det. Att
därpå också lägga att skogsbrukaren skall betala en
avgift för att vi skall avsätta områden till
naturreservat och annat, tycker jag är fel. Det
tycker också regeringen är fel, för det är ett intresse
och ett ansvar för oss alla. Vi får hjälpa till att klara
den kostnaden, och det skall alltså inte finnas någon
extra skogsvårdsavgift. Däremot skall
skogsbrukaren ta hänsyn till miljön osv. vid det
ordinarie bruket av sin fastighet. Det är oerhört
viktigt.
Jan Jennehag tog också upp en del frågor som jag
kanske borde säga någonting om. Han tyckte att
man inte satsar så mycket på energipolitiken som
man bör göra av de 500 miljonerna. Å andra sidan
tyckte han att man satsar litet för litet på Östersjön.
Nu var de 500 miljonerna avsedda för båda de här
sakerna. Det sades också, om inte jag minns fel, att
under första tiden kanske litet mer får läggas på
Östersjön och litet mindre på satsningar på
alternativ energi. Så på det hela taget följer nog
fördelningen de regler som skulle gälla.
Annars delar jag Jan Jennehags uppfattning att
försurningen är ett jätteproblem som vi måste klara
av. Det klarar vi inte bara med kalkning, utan det
klarar vi bäst med att minska de försurande
utsläppen.
Herr talman! Med det yrkar jag återigen bifall till
utskottets hemställan.