Jämställdhet

Herr talman! Det finns en bred politisk enighet om

det övergripande målet i jämställdhetspolitiken, näm-

ligen att kvinnor och män skall ha samma rättigheter,

skyldigheter och möjligheter inom alla väsentliga

områden i livet. Det finns också i det stora hela en

bred samsyn över partigränserna om hur detta mål

skall uppnås.

Men det finns ett undantag, som blev väldigt tyd-

ligt i början av denna debatt. Det finns ett parti som

ställer sig vid sidan om. Moderaterna väljer i väsent-

liga stycken en väg som är helt främmande för utskot-

tet i övrigt.

Moderaterna avvisar i sin kommittémotion politis-

ka lösningar som ett medel för att uppnå jämställdhet.

Enligt Moderaterna kräver ett framgångsrikt jäm-

ställdhetsarbete i framtiden enbart ett individuellt

ansvar. Förändringar kan bara uppnås, skriver de,

genom att enskilda individer tar ett personligt, prak-

tiskt och moraliskt ansvar. Och den viktigaste jäm-

ställdhetsfrågan för Moderaterna är att bryta upp de

offentliga monopolen inom vård och omsorg. Detta är

en traditionell moderat omskrivning för att det även

inom jämställdhetspolitiken är marknadslösningar

som förespråkas. Receptet är som vanligt inga politis-

ka beslut utan individuella lösningar och marknads-

lösningar.

Vi i de övriga partierna i utskottet anser att det är

lagstiftning, politiska beslut och attitydförändrande

åtgärder, långsiktighet och uthållighet som är grunden

för ett framgångsrikt jämställdhetsarbete.

Det som är intressant i en sådan här debatt - jag

vill lyfta fram det tydligt - är att se hur det är i de

länder som har valt den väg som Moderaterna nu

förespråkar i sin motion. De exempel som finns visar

att det där har skapats lågavlönade servicejobb som

man inte kan försörja sig på trots att man jobbar hel-

tid. De jobb som erbjuds är tillfälliga. Avtalen och

villkoren är individuella och därmed inte särskilt bra.

Man har skapat en arbetsmarknad där arbetsgivaren

ensidigt bestämmer villkoren och där det finns ett A-

och ett B-lag, vilket ökar och permanentar klyftorna i

samhället. Framför allt: Jämställdheten mellan könen

är inte särskilt utvecklad.

Detta är en utveckling som vi socialdemokrater

helt avvisar. Vi tycker dessutom att det är helt fel

tänkt. Det är inte med ökade löneskillnader och vid-

gade klassklyftor vi får ett samhälle i utveckling och

tillväxt. Det är heller inte med minskade utan med

ökade insatser för jämställdheten mellan kvinnor och

män som vi kan nå bra resultat.

Det perspektiv som genomsyrar den moderata

kommittiémotionen är enligt min uppfattning helt

befängt. Moderaterna menar tydligen på fullt allvar att

kvinnor som inte är jämställda mannen får skylla sig

själva eftersom de inte tar ansvar för sin egen situa-

tion. Det resonemanget skulle innebära att kvinnlig

underrepresentation i samhällets olika organ beror på

briser hos kvinnorna själva. Det är deras egen brist på

kompetens och vilja som är anledningen till att de har

lägre löner, mindre ekonomisk makt och till att de i

liten utsträckning är arbetsledare och chefer. Det är

deras eget fel att de har sämre arbetsmiljöer och fler

arbetsskador.

Innebär detta då, Christel Anderberg, att de

kvinnliga partimedlemmarna i Moderata samlingspar-

tiet är inkompetenta och okunniga, eftersom de i så-

dan liten utsträckning är representerade i denna riks-

dag?

Den beskrivning som Christel Anderberg gav av

det svenska samhället och de svenska kvinnorna är

häpnadsväckande. Det är ett klarspråk som vi inte

hört i denna riksdag sedan den förra mandatperioden,

då vi hade nydemokraterna representerade i denna

kammare.

Kvinnorna är ofria. De är slavar under det socia-

listiska kollektivistiska oket, säger Christel Ander-

berg. Detta är en förolämpning mot alla de kvinnor -

60 % av de förvärvsarbetande kvinnorna - som finns i

den offentliga sektorn. Menar Christel Anderberg att

dessa kvinnor icke gör ett riktigt jobb och ett värde-

fullt arbete?

Den väg som vi i Sverige har valt under mycket

stor politisk enighet har varit en helt annan väg. Den

har byggt på politiska beslut, samarbete och brett

förankrat attitydförändrande arbete. Vår modell, där

parterna på arbetsmarknaden kommer överens i kol-

lektivavtal, har tillsammans med låglönesatsningar

gynnat kvinnorna och stärkt deras ställning på ar-

betsmarknaden. Likaså har en stor offentlig sektor

givit jobb men också skapat förutsättningar för kvin-

nor och män att förvärvsarbeta.

Detta, i kombination med en lagstiftning som stö-

der och stärker jämställdheten mellan könen, har lett

till att Sverige är det mest jämställda landet i världen.

Detta är något att vara stolt över och slå vakt om.

Därför avvisar vi helt den moderata politiken som

bara kommer att innebära ökade klyftor, motsättning-

ar och i sin förlängning ett otryggt och försvagat sam-

hälle där vi alla skulle vara förlorare.

Det finns en annan skiljelinje i debatten i dag, och

det är de krav som finns på mer resurser till den of-

fentliga sektorn och mer lagstiftning för att förbättra

jämställdheten mellan kvinnor och män.

Tänk om det vore så enkelt, men det är det inte.

Skälen till detta är flera, men jag skall senare utveckla

dem litet närmare.

Det finns också anledning att titta på hur situatio-

nen ser ut i dag. Jag kan konstatera att de svenska

kvinnorna har en jämförelsevis unikt stark ställning i

samhället. Detta beror ju på den höga förvärvsfre-

kvensen och den därmed fria och oberoende ställning

som svenska kvinnor har. Arbetslösheten är fortfaran-

de lägre för kvinnor än för män. Det är ett förhållande

som skiljer sig i förhållande till situationen i Europa i

övrigt. De rent diskriminerande löneskillnaderna

mellan kvinnor och män är jämförelsevis små, även

om de finns. Men det finns saker som hotar denna

situation.

För det första: Kvinnorna drabbas särskilt hårt av

den offentliga sektorns försämrade ekonomi. Det

beror delvis på att vi har en ekonomisk situation som

är ett elände, ett moras, som den borgerliga regering-

en lämnade efter sig med den enorma statsskulden

och det stora budgetunderskottet. Men det beror ock-

så på de nedskärningar och förändringar som skett

under de tre gångna åren i kommuner och landsting,

där man har haft borgerligt styre och där nedskärning-

arna har genomförts av ideologiska skäl.

För det andra: Vi har en starkt könssegregerad ar-

betsmarknad. Det könsmässiga valet av utbildning

och yrke kvarstår och det som hänger samman med

det, nämligen att lönerna inom kvinnodominerade

yrkesområden är lägre. Detta är ett stort och omfat-

tande problem som vi inte kan lösa enbart med lag-

stiftning. Att komma till rätta med detta förhållande är

enligt min uppfattning en fördelningspolitisk fråga för

hela samhället, som kommer att kräva ett omfattande

och långsiktigt arbete.

För det tredje: Det finns könsdiskriminerande lö-

neskillnader inom yrkesområden och yrkesgrupper.

För det fjärde: Det råder en betydande brist på

jämställdhet i hemmen. Det oavlönade hemarbetet

utförs till övervägande del av kvinnor, och det är

kvinnorna som fortfarande har huvudansvaret för barn

och familj.

För det femte: Det ofrivilliga deltidsarbetandet är

grunden för könsmässiga skillnader som kvarstår hela

livet. Detta hänger till viss del också ihop med den

föregående punkten. Många kvinnor tvingas till del-

tidsarbete beroende på den bristande jämställdheten i

hemmen. Men det finns också andra orsaker som står

att finna i organisationen av arbetet inom vård, om-

sorg och service.

För det sjätte: Kvinnors makt i samhället är för li-

ten i förhållande till sin andel av befolkningen. Det är

tydligt när det gäller fördelning av de ekonomiska

resurserna, inflytandet i näringslivet, osv.

Hur skall vi då gå vidare? Vad kan vi göra för att

förändra denna situation?

Vi socialdemokrater har under detta år arbetat för

att skapa tillväxt, sanera statsfinanserna och skapa fler

jobb. Vi ser nu att utvecklingen har vänt. Investering-

arna ökar, vi har fått 80 000-100 000 fler arbeten

under det senaste året, tillväxten beräknas bli 3,5 % i

år, räntorna är på väg ner och kronan stärks. Vi får

grepp på ekonomin, och stabiliseringen går snabbare

än vad vi hade trott var möjligt.

Detta är viktigt, därför att en ekonomi i balans är

en förutsättning för utveckling i samhället. En eko-

nomi i balans betyder allra mest för kvinnorna. Det är

de som har mest att vinna på detta. Vi har inte utrym-

me nu för ökade satsningar i kommuner och landsting.

Trots vår prioritering av den offentliga sektorn, finns

inte det utrymmet. Det är den ökade tillväxten och de

ökade intäkterna som kommer att ge kommuner och

landsting ett bättre läge.

Vi måste även fortsättningsvis betona parternas

ansvar för utvecklingen på arbetsmarknaden. Vi kan

inte och skall inte lagreglera allt. Det är parterna som

måste ta sitt ansvar för att t.ex. utveckla könsneutral

arbetsvärdering. Från samhällets sida kan vi stötta

projekt, ge resurser för utveckling av metoder, mallar

och för spridning av goda exempel osv. Detta sker

också. Det är parternas ansvar att avsätta utrymme för

låglönesatsningar och särskilda kvinnopotter. Exem-

pelvis Kommunal har i sitt avtal fått in rätten till mer-

tid för de deltidsarbetande och har också avsatt sär-

skilda kvinnopotter, och Metall har fört in arbetstids-

förkortningen i avtalsförhandlingarna.

Men jag utesluter ju därmed inte alls att det också

kan behövas en skärpning av jämställdhetslagen. Vi

överväger nu t.ex. remissvaren och utredningen när

det gäller grupptalan. Det finns också andra konkreta

frågor som bör övervägas i en total översyn av jäm-

ställdhetslagen. Det gäller t.ex. definitionen av be-

greppet likvärdigt arbete, arbetsgivarnas ansvar för att

inte bara kartlägga utan också åtgärda lönediskrimi-

nering, arbetsgivarnas ansvar för att förhindra sexuel-

la trakasserier och de små arbetsplatsernas ansvar för

att upprätta jämställdhetsplaner. Men förändringar i

den omfattning som jag nu skisserar kräver underlag

och analyser innan det kan bli dags att skärpa jäm-

ställdhetslagen. Detta arbete pågår nu och kommer att

resultera i en proposition under hösten 1996.

Men det kommer också att krävas andra insatser

än lagstiftningsarbete för att utvecklingen skall gå åt

rätt håll när det gäller jämställdheten. Den satsning på

kompetensutveckling och utbildning som regeringen

nu aviserar i tillväxtpropositionen är särskilt viktig ur

ett jämställdhetsperspektiv.

Andra utredningar som är på gång och som har

betydelse för jämställdheten är arbetstidsutredningen,

studiestödsutredningen och utredningen om kvinnors

arbetsmarknad nu och i framtiden, utredningen om

fördelningen av den ekonomiska makten och arbets-

rättskommissionens uppdrag att behandla frågan om

rätt till mertid för deltidsarbetande.

Det är viktigt att dessa utredningar görs. Vi behö-

ver dem för att kunna fatta bra beslut. Tanken är att

även detta skall vävas in i den proposition som läggs

fram under hösten 1996.

Ett annat viktigt inslag för att driva på utveckling-

en mot ett mer jämställt samhälle är det attitydföränd-

rande arbetet. Det är ett arbete som måste ske på olika

plan och mycket brett i hela samhället. Ett litet exem-

pel som ändå har mycket stor betydelse, där vi själva i

denna kammare skulle kunna vara med och påverka,

förändra och vara föredömen, är möjligheten att fak-

tiskt genomföra varannan damernas.

Vi är stolta, Christel Anderberg, därför att vi har

såväl kompetenta kvinnor som kompetenta män i vårt

parti. Vi har genomfört varannan damernas i rege-

ringen, i riksdagsgruppen och på våra listor till kom-

muner och landsting. Frågan är: Vad gör ni i de andra

partierna? Ni skulle kunna bidra till att bilda ett före-

döme för ett jämställt samhälle.

Herr talman! Slutligen och sammanfattningsvis

har vi i Sverige kommit mycket långt när det gäller

jämställdheten mellan kvinnor och män. Vi ser flera

hot mot en fortsatt positiv utveckling, och vi har ett

parti i denna riksdag som avviker i sin uppfattning

från den i övrigt mycket breda enighet som finns om

att driva på ett fortsatt jämställdhetsarbete inom sam-

hällets alla områden.

Det finns mycket kvar att göra. Jag har i mitt in-

lägg visat på några områden som kan utvecklas vidare

och där vi kan föra frågorna framåt. Men vi ser nu att

vi har en politik som börjar få genomslag och som

också visar att det kommer att finnas förutsättningar

för att även i framtiden ta fortsatta steg mot en för-

bättrad jämställdhet och jämlikhet i vårt samhälle.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hem-

ställan.