Herr talman! Dagens diskussion omfattar en
mängd komplexa frågor med större eller mindre rele-
vans för jämställdhetsarbetet.
Den moderata grundsynen är att vi alla är olika,
men att vi har samma människovärde. En stor del av
jämställdhetsdebatten går ut på att korrigera orättvisor
som har förekommit i ett tidigare historiskt skede.
Men det hindrar inte att vi fortfarande har många
problem som måste diskuteras. Framför allt ligger
dessa på den ekonomiska sidan med olikheter i lö-
nebildning.
Orsakerna ligger redan i valet av utbildning och
yrkesval. Det är i dag självklart för var och en att det
skall vara lika lön för arbeten som betraktas som
likvärdiga. Ett av problemen är emellertid att man inte
har lika arbete. Kvinnor väljer oftare än män yrken
med kortare utbildning eller i arbetslivet kortare ar-
betsvecka. I dessa fall är det inte orealistiskt att en
lägre lön är rätt.
Dessutom håller dessa yrken på att försvinna. Un-
der de senaste åren har det försvunnit tre kvarts mil-
jon jobb, de allra flesta har varit arbeten för lågutbil-
dade. Det har kommit till kanske ett par hundra tusen
arbeten. Nästan alla har ställt krav på hög utbildning.
Men det finns också yrken med längre utbildning
som har en mycket stor andel kvinnor, men som inte
värderas lika högt av marknaden som en del manliga
yrken med motsvarande utbildning. Hit hör yrken som
sjuksköterska, socialsekreterare, bibliotekarie och
många lärararbeten. Gemensamt för dem är att alla
ligger inom den offentliga sektorn.
Utbildning måste löna sig, vare sig man är man
eller kvinna. Vi moderater anser att lönebildningen
skall styra vilket yrke folk skall välja. Om kvinnor i
alltför stor omfattning samlas inom vissa yrken som är
dåligt betalda, så att det dessutom blir ett stort över-
skott i samhället på vissa yrkeskategorier, följer au-
tomatiskt att det ekonomiska utfallet blir i relation
härtill.
Den stela lönebildningen inom den offentliga
sektorn konserverar de orättvisor som finns. Om man
kunde bryta upp de offentliga monopolen så att det
blev en större andel entreprenörskap och privatise-
ringar skulle man komma ifrån den rigida lönebild-
ning som nu håller hela yrkeskategorier fångna. En
yrkesspridning har också påbörjats och måste upp-
muntras även i framtiden.
De informella hindren för kvinnor i arbetet måste
påverkas så att t.ex. ansvaret för hem och barn blir
ännu mer likställt än vad det är, även om vi interna-
tionellt redan ligger i världstopp. Men jämställdhet i
hemmet är fortfarande en viktig fråga.
Nationella regler som ger kvinnor absolut och
ovillkorlig företrädesrätt vid tjänstetillsättningar eller
befordran strider mot EU-direktiv om likabehandling
av kvinnor och män. Det här är en klok bestämmelse.
Om kvinnor fortfarande, när de är i minoritet, har
företräde vid lika meriter är det bra. Så långt är det
också rättvist mot männen. Om inte, kan vi hamna i
absurda situationer, där män inte längre vill vara kvar
i eller måste avbryta vissa karriärer för att de inte har
en rättvis chans att få tjänster.
För oss moderater är den enskildes kompetens helt
avgörande. Det gäller också chefstillsättningar. Vad
det gäller är att ge kvinnorna en höjd kompetens. Men
den debatten ligger kanske mer på utbildningsområdet
och får tas upp en annan gång.
Hittills har kvinnoproblem och kvinnoforskning
dominerat debatten. Vi har matats med uppgifter om
kvinnornas dåliga situation. Det är onödigt att disku-
tera vilken kategori, män eller kvinnor, som är lyckli-
gast. Självmorden är dubbelt så många bland män
som bland kvinnor. Män är offer i fyra av fem mord.
Kvinnor lever fem år längre, men deras pensioner i
det hittillsvarande pensionssystemet är lika, trots att
kostnaden är mycket större för kvinnor. Nio av tio
fängelsekunder är män. Tyder detta på att män skulle
vara i en lyckligare situation än kvinnor? Jag tror att
det behövs mycket forskning inte bara vad gäller
kvinnoroller utan också om männens roller.
Jag vill avsluta med att säga att jag har samma yr-
kande som Christel Anderberg.