Herr talman! Jag har i dag faktiskt ägnat en ganska
lång tid åt att hålla mitt inledningsanförande, vilket
jag själv tycker genomgående var väldigt omfattande.
Jag pekade ut en del områden som jag finner angeläg-
na att ytterligare utreda och analysera för att kunna
förelägga riksdagen för eventuella beslut. Så jag är
väl inte helt nöjd, Rose-Marie Frebran, men å andra
sidan är detta betänkande ett resultat av de motioner
som har väckts i riksdagen.
Kds ingick ju i den borgerliga fyrpartiregeringen
som styrde detta land i tre år. Våren 1994 behandlade
riksdagen förändringar i jämställdhetslagen, och då
var även Rose-Marie Frebran med. Om kds då hade
förslag till förändringar och förbättringar i jämställd-
hetslagen hade det varit läge att ta upp dessa i sam-
band med den diskussionen.
När det gäller handlingskraften och besluten kan
jag bara konstatera att kds reservationer väl inte direkt
visar på någon större handlingskraft. Tvärtom är de
mycket allmänt hållna och till intet förpliktande.
Vi är överens om att arbetsvärderingen är ett vik-
tigt instrument och komplement i samband med löne-
förhandlingar. Därför har vi också från samhällets
sida satsat extra resurser på JämO och på Arbetslivs-
institutet för att plocka fram handböcker, modeller
och metoder för hur man skall kunna implementera
arbetsvärderingsinstrumentet ute på arbetsplatserna.
Men det måste vara ett gemensamt ansvar för parter-
na, och det måste finnas ett intresse av att genomdriva
detta. Från samhällets sida kan vi ge instrumenten,
driva på och bilda opinion. Det gör vi också så gott vi
kan, Rose-Marie Frebran.