Herr talman! Språk är också makt. Vad förmår
man göra i världens mest jämställda parlament, undrar
Rose-Marie Frebran. Vad förmår vi, kvinnor och män,
göra tillsammans, tycker jag är en bättre frågeställ-
ning. Har Rose-Marie Frebran sina "kds-gubbs" med
sig i jämställdhetsarbetet? Om hon inte har det tycker
jag att vi hjälps åt.
Motion 810 ligger till grund för vår första reser-
vation. Den heter Lika lön på större allvar. Vi måste
tyvärr konstatera att de omotiverade löneskillnaderna
mellan kvinnor och män består. 1982 tjänade kvinnor
i Sverige 82 % av vad männen tjänade och 1992 är
siffran kvar vid 82 %. Det senaste året har vi märkt en
svag tillbakagång. Totalt sett ligger männens löner
10-30 % högre än kvinnors. Detta beror ju på att
yrkena inom de manliga branscherna har ett högre
löneläge.
Hans Hjortzberg-Nordlunds resonemang när det
gäller löner tycker jag är litet märkligt. Jag kanske
missförstod det. Det lät faktiskt som om Hans Hjortz-
berg-Nordlund menade att välutbildade kvinnor inom
den offentliga sektorn får skylla sig själva för att de
valt arbete just inom den offentliga sektorn. Det kan-
ske inte var menat riktigt så.
Motion 812 ligger till grund för vår andra reser-
vation. Motionen tar upp sexuella trakasserier och
konsekvenser av sexuella trakasserier. Vi har fått fram
flera utredningar som visar att många kvinnor blir
utsatta för sexuella trakasserier på arbetsplatser och
läroanstalter. Av de utsatta är 90 % kvinnor och av
förövarna är 97 % män.
De flesta som utsatts för sexuella trakasserier ti-
ger, bl.a. för att de tror att det inte hjälper att tala om
detta för någon. Självmordstankar förekommer också.
Jag och Miljöpartiet anser att det är nödvändigt
både att informera och att tala öppet om sexuella
trakasserier. Både kvinnor och män måste förstå tra-
kasseriernas effekter och möjligheter att agera mot
dem. En starkare lagstiftning mot sexuella trakasserier
är nödvändig. Den som utsätts för sexuella trakasseri-
er får i dag inte stöd i jämställdhetslagen utan måste
göra en polisanmälan. Det tycker vi är olyckligt.
I dag finns inte heller sanktioner mot en studeran-
de som sexuellt trakasserar en annan studerande eller
en lärare. Däremot kan man hindra störande beteende
i undervisningen. Där kan man sätta in sanktioner.
Om nu sexuella trakasserier inte betraktas som stö-
rande beteende undrar vi vad de då betraktas som. Vi
tycker att detta är absurt och att det måste rättas till så
att lagstiftningen stämmer överens med verkligheten.
I en annan motion tar vi upp kvinnors ekonomiska
inflytande. Här vill jag att regeringen tillsätter en
parlamentarisk utredning som belyser hur kvinnor och
män gynnas av statliga medel. Utskottets svar är bra.
Man säger att man arbetar med frågan. Men hur
kommer det sig då att NT-bidraget till naturveten-
skaplig och teknisk utbildning konsekvent missgynnar
kvinnor? Hur kan heltidsarbete i fem år vara kriteriet
för stöd när vi vet att kvinnor i större utsträckning än
män arbetar deltid? Trots att NT-bidragen hade ett
uttalat syfte att vända sig till just kvinnor är det
knappt en tredjedel som utnyttjar dem. Nu måste
regeringen snabbt ändra kravet på arbetstid så att
också deltidsarbete under längre tid räknas in i under-
laget.
Regeringen skall nu också utreda hur de offentliga
medlen inom fritidssektorn fördelas. Visst, jättebra!
Men vi vet redan i dag att flickor och kvinnor dis-
krimineras. Trots ett fantastiskt bra jämställdhetspro-
gram sitter det i Riksidrottsförbundets styrelse 11 män
och 3 kvinnor. Och trots att ca 800 000 av ca 2 miljo-
ner aktiva idrottsutövare är kvinnor är endast mindre
än hälften av alla ledare kvinnor.
Jämställdhetsarbetet inom den svenska idrotten
har pågått sedan 1989. Suck, kan man säga. Det är
hög tid att utmana hela systemet inom idrotten. Den
blir aldrig jämställd så länge de maskulina värdena får
råda.
Jag har i en motion särskilt pekat på behovet av
positiv särbehandling inom kyrkans område. Vi vill
att JämO ges tillräckligt med resurser för att kunna
följa upp hur kyrkan efterlever jämställdhetslagen.
Det finns i dag en uppenbart snedvriden könsfördel-
ning inom många stift. Det gäller både vid chefstill-
sättningar och vid tillsättning av präster. Särbehand-
ling av kvinnliga präster måste ses som diskriminering
utifrån aspekten att diskriminering innebär att inte alla
behandlas lika. Det här gäller oavsett vilka motiv som
ligger bakom särbehandlingen.
Utskottets svar på motionen är tillfredsställande,
och det arbete som redan gjorts inom kyrkans område,
via civilministerns ingripande i ett visst, speciellt fall,
ger gott hopp inför framtiden.
På FN:s fjärde kvinnokonferens i Beijing i sep-
tember fattade man beslut om flera konkreta förslag
till åtgärder om hur kvinnor skall kunna uppnå eko-
nomisk jämställdhet och komma in i beslutande för-
samlingar. Bl.a. skall regeringarna lagstifta om garan-
terad lika lön för lika och likvärdigt arbete - garante-
rad alltså! Det skall vi naturligtvis alla hjälpa till med.
Regeringarna skall stödja kvinnligt företagande
och se över lönesystem så att löneskillnader elimine-
ras. Det skall vi naturligtvis alla tillsammans följa
upp.
Regeringar och arbetsmarknadens parter fick ock-
så en lång rad uppdrag tillsammans. Det gällde frågor
om lönediskriminering, arbetsvärdering, den kön-
suppdelade arbetsmarknaden, rätten att sluta kollekti-
vavtal och en ökad andel fackliga företrädare. Det
skall vi naturligtvis följa upp, tillsammans.
Regeringarna skall också se över möjligheterna till
regionala utvecklingsbanker och särskilda kvinnoban-
ker som skall rikta sig direkt till lågavlönade kvinnor
på landsbygden. Det skall vi följa upp.
Numera skall ansvaret för jämställdhet integreras i
hela den politiska dagordningen. Det skall vi följa
upp. Jag hoppas att alla politiska partier kan ansluta
sig till det, och jag beklagar att Moderata samlings-
partiet enligt sin syn på jämställdhet har så lite kvinn-
lig kompetens i sitt parti att man endast har 25 %
kvinnor i den moderata riksdagsgruppen. Jag önskar
dem lycka till med sin målsättning.
Jag vill säga att jag är imponerad av det arbete
som pågår på regeringskansliet när det gäller tillsätt-
ning av kommittéer och styrelser. Jag uppmanar alla
partier, inklusive Miljöpartiet, att bättre jobba för att
vi skall få jämnare könsfördelning i kommittéer och
styrelser.
Jag tycker faktiskt att det är märkligt att socialde-
mokraterna på 20 år inte har kunnat jobba för föränd-
ringar i arbetstidsfrågan. Vi riskerar igen att sacka
efter i Europa - vi sackar redan efter. T.o.m. i Kina,
där Berit Andnor var, arbetar man med att solidariskt
dela på jobben. Men vi i Miljöpartiet hjälper gärna till
att driva frågan.