Herr talman! Jag skall först ta upp arbetstidsfrå-
gan. Det är oerhört viktigt att lyfta fram den frågan,
kanske framför allt ur litet andra aspekter än Barbro
Johansson gjorde. Vi har ett omfattande deltidsarbe-
tande och ett omfattande övertidsarbetande. Vi vet att
hemarbetet är ojämnt fördelat. Det obetalda arbetet
utförs till övervägande del av kvinnor.
För min del handlar det emellertid om att ta ut en
arbetstidsförkortning ur det produktivitetsutrymme
som kan uppstå i framtiden. Det finns inte några
pengar, Barbro Johansson, till att förkorta arbetstiden.
Att säga någonting annat och att lägga fram sådana
förslag som Miljöpartiet har lagt fram är ekonomiskt
oansvarigt. Detta är något som måste tas ut på sikt,
det måste tas ut flexibelt, och det måste tas ur det
kommande produktivitetsutrymmet. Det skall också
ställas mot alla andra krav till förbättringar i välfärds-
samhället eller när det gäller löner som vi kan möta
framöver. Att säga någonting annat tycker jag ändå
tyder på att man är ekonomiskt oansvarig.
Jag har tidigare försökt förklara varför vi inte kan
bifalla de förslag till förändringar av lagförslag som
både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har framställt,
t.ex. när det gäller sexuella trakasserier. Frågan om en
skärpning av jämställdhetslagen måste, enligt min
uppfattning, avgöras i ett sammanhang. Den är komp-
licerad. Det innebär att om man skall göra en sådan
förändring som Miljöpartiet och Vänsterpartiet före-
slår, måste man kanske bygga in andra delar i lag-
stiftningen, så att detta blir lätt att hantera och möjligt
att hantera på ett sådant sätt som både Barbro Johans-
son och jag är intresserade av att göra.