Fru talman! Det här betänkandet innehåller ganska många infallsvinklar, därav beteckningen
Vissa transportpolitiska frågor m.m.
För tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 8 under punkt 8, Luftfartens miljöpåverkan, men jag står förstås bakom också våra övriga reservationer, som kanske någon annan väljer att ta upp.
När det gäller infrastrukturplanering vill vi återigen betona att vi tycker att man i huvudsak ska förvalta det kapital som finns i järnvägar och järnvägar. Man måste underhålla det vägsystem som finns. Då gäller det framför allt att man ser till att vara ute i god tid med åtgärder, så att man slipper det växande underhållsberg som det pratas om.
I en reservation pekar vi också på att om man satsar på två-plus-ett-vägar i större utsträckning och i minskad omfattning bygger nya motorvägar kan man göra betydande kostnadsbesparingar. Man får alltså betydligt mer väg för pengarna om man bygger två-plus-ett-väg och utgår från befintlig väg än om man bygger en helt ny motorväg. I varje läge måste man bedöma var pengarna gör mest nytta. Vi tror att man kommer väldigt långt, inte minst med trafiksäkerhetsfrågor, om man satsar ännu mera på två-plus-ett-vägar.
Vi finner det glädjande att den nuvarande regeringen fortsätter den tidigare majoritetens arbete i
Moderna transporter
och pekar på vikten av kombinerade intermodala transporter. Man fortsätter utredningsarbetet för att utse strategiska hamnar, kombiterminaler, runt om i landet som möjliggör intermodala transporter.
Jag kan tycka att det finns en motsägelsefullhet på s. 13 i betänkandet. Under "Utskottets ställningstaganden" talar man mycket väl om intermodala transporter, alltså transporter där man samordnar olika transportslag, till exempel sjöfart och järnväg. Men i andra sammanhang säger man att om man gör en samhällsekonomisk analys kommer man fram till att man ska satsa mer på vägar. Vi tycker inte att det är ett speciellt logiskt resonemang. Man måste bestämma sig. Om man förespråkar mer av intermodala transporter kanske det borde få ett större genomslag också när man skriver budgetar.
Vänstern har ett särskilt yttrande om finansiering av infrastruktur. Vi har vid ett flertal tillfällen, så även i det här betänkandet, markerat att vi inte ser så kallad medfinansiering och alternativ finansiering som lösningar på de problem som finns när det gäller infrastrukturen. Vi skulle hellre vilja se ett annat budgetsystem som möjliggör att man i staten, precis som i kommuner, landsting och vilken annan ekonomi som helst, delar upp utgifter i drift och investeringar, så att man kan göra samhällsekonomiskt lönsamma investeringar på rimlig tid i stället för att behöva sprida ut dem på ett långt antal år. Det är ju sådant som tvingar fram önskemål om OPS- och PPP-lösningar, där privatkapitalet vill komma in, satsa pengar, bygga vägar och hyra ut dem till det offentliga för att sedan framstå som allas goda moder. Några av intressenterna på marknaden har trots allt erkänt att de gör detta för att tjäna pengar.
Jag brukar inte citera Svenska Dagbladet särskilt ofta, men nu ska jag göra det. Den 10 april skriver Nils-Olov Ellevik på näringslivssidan under rubriken "På väg mot ny storindustri". I slutet av artikeln skriver han: "I Sverige har frågan om privatfinansierade vägar och broar fått en tydlig politisk markör." Han konstaterar att Vänstern och Miljöpartiet inte är speciellt positiva till detta, medan Socialdemokraterna i vissa fall kan tänka sig det. Sedan skriver han: "Mest positiv är man på den liberala högerkanten där allt offentligt ägande i princip anses vara fel." Jag delar den synen.
På den borgerliga sidan har man väldigt svårt att acceptera att det finns offentligt ägda företag som går bra. De ska per definition säljas ut. Möjligtvis kan staten behålla de företag som inte går så bra. Det är liksom en del av ideologin.
Det riktigt roliga kommer på slutet i artikeln. Där kommer han med precis den analys som Vänstern har fört fram i olika sammanhang - i debattartiklar och diskussioner här i kammaren: "Riktigt hur man har resonerat", skriver han och hänvisar till den borgerliga regeringen, "har aldrig förklarats. Billigare pengar än de som staten kan låna kan ingen hitta och det är den typen av kapital som passar bäst för långsiktiga investeringar som i infrastrukturen."
Det är alltid trevligt att få medhåll på Svenska Dagbladets näringslivssida. Jag tycker att det är svart på vitt vad detta handlar om: Man ser en marknad där man kan tjäna pengar. Argumentet att detta bara handlar om att man vill se till att staten får ut mer av pengarna faller platt, tycker jag. Jag tvivlar på den argumentationen. Det här styrker mig ytterligare.
Vi har exakt samma uppfattning som Socialdemokraterna har redovisat i bolagiseringsfrågan, så jag tänker inte gå in på det temat här. De borgerliga vill inte ha offentligt ägda företag eller verksamheter som går bra, utan de ska säljas ut. Alltid är det konkurrensen som förs fram som argument. Däremot verkar man på den borgerliga kanten aldrig ha något problem med oligopolliknande marknader där privata aktörer köper upp varandra, oavsett vad som händer med priserna och hur det drabbar konsumenterna.
När det gäller luftfarten har vi en reservation, nr 8. Den handlar om att det är hög tid att vidta kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med den negativa miljöpåverkan som den alltmer växande luftfarten har i Sverige och i hela världen.
Det krävs alltså ekonomiska styrmedel för att inte minst tvinga fram tekniska förbättringar och också tvinga fram att människor i ökad omfattning väljer alternativa transportmedel när det är möjligt. Vi hoppas på en teknikutveckling vad gäller drivmedel. Vi vet att det är svårt just när det gäller flygbränslet. Men vi hoppas att man kan nå fram till bättre motorer som drar mindre bränsle, så att det blir mindre utsläpp och så vidare. Vi kan inte fortsätta att se en utveckling där flyget i princip har fribrev när det gäller många typer av beskattningar som gäller för andra med hänvisning till att detta sker i internationellt luftrum och att vi då inte kan göra någonting. Vi måste hitta ett system, framför allt starkare ekonomiska styrmedel, som kan tvinga fram en förbättrad miljö och en minskad miljöpåverkan från flygets sida. Därför föreslår vi också att regeringen ska tillsätta en utredning som belyser detta och faktiskt försöker lämna förslag på hur man kan minimera miljöpåverkan. Det är mycket glädjande att både socialdemokrater och vänsterpartister och miljöpartister står bakom den reservationen.
På samma tema kan man säga att det är dags att göra någonting åt Bromma flygplats. Vi anser inte att det är rimligt, med tanke på de miljöproblem som luftfarten förorsakar, att den situation vi nu har får fortgå. Vi ser alltså att det finns behov av att försöka stänga Bromma flygplats och överföra den trafiken till Arlanda och andra flygplatser, bland annat av trafiksäkerhetsskäl. Det kan alltid hända olyckor. Och händer det en olycka med ett flygplan mitt över ett tätt trafikerat område, som ju en storstad och en huvudstad är, får det katastrofala följder. Dessutom kan den yta som frigörs användas till andra saker. Man kan till exempel bygga bostäder, vilket det finns ett stort behov av i Stockholm.
Fru talman! Jag avslutar där för att, återigen, markera att vi yrkar bifall till reservation 8.