Fru talman! Det är en viktig principiell fråga som Karin Svensson Smith tar upp, hur mycket det är rimligt att öka skulden på ett område, till exempel infrastrukturen. Men man kan också vända på det och säga att vi vältrar över kostnader på framtida generationer genom att vi missköter drift och underhåll i dag. Det rullar ett 20-miljardersberg framför oss, brukar Vägverket säga. Vi ökar dessutom kostnaderna för att sköta detta väl. Man måste satsa mer pengar för att få vägarna i farbart skick. Kanske är det samma sak med järnvägarna. Därför är det inte så enkelt att man kan resonera på det sättet. Allt detta tillsammans kräver naturligtvis en grannlaga avvägning, och vi är valda för att göra denna grannlaga avvägning.
När det gäller järnvägssatsningar kontra vägsatsningar säger Karin Svensson Smith att det inte stod i budgetpropositionen i höstas att man skulle satsa också på järnvägen. Nej, allt står inte i en budget. Men jag är alldeles övertygad om - och jag tror att jag har mina allianskamrater med mig - att vi är helt inriktade på att också satsa mer resurser på järnvägsområdet, eftersom underhållet är eftersatt och det finns stora behov framöver av att bygga ut järnvägsnätet. Senast häromdagen träffade vi i allianspartierna företrädare för Ostlänken som oerhört starkt argumenterade för nödvändigheten av att satsa på en bättre järnvägssträckning söderut från Stockholm över Sörmland och Östergötland, och jag uppfattar att det ligger mycket i det som de sade. Det skulle öka kapaciteten och skapa en bättre infrastruktur på järnvägsområdet.
Behoven är stora, och jag är alldeles övertygad om att alliansregeringen efter hand under de här fyra åren kommer att leverera mer resurser till både järnvägs- och vägområdet.