Fru talman! Under de senaste två veckorna har transportpolitiken fått en hel del uppmärksamhet i medierna. Vägverkets och Banverkets förslag till reviderade planer gav oss svart på vitt vilka infrastrukturprojekt som de vill prioritera. Nu är det upp till kommuner och regioner att reagera på de här förslagen. Den mediala uppmärksamheten visar med all tydlighet att frågor om våra resor och transporter berör och engagerar människor. Säkert har ni andra i utskottet liksom jag blivit kontaktade av medborgare i era hemlän om att just deras väg är den viktigaste i landet eller att just deras järnvägssträckning är alldeles avgörande för tillväxten i regionen.
Pengarna räcker inte, säger Vägverket och Banverket i sina reviderade planer. Nog för att vi bollar med fantastiska siffror i den här sektorn, men några miljoner kronor räcker inte långt när det handlar om att bygga ny infrastruktur. Det krävs ofta flera miljarder för varje projekt med vägar och järnvägar som behövs för att Sverige även fortsättningsvis ska vara ett attraktivt land att investera i och som möjliggör fortsatt tillväxt i landet.
Därför bekymrar det mig mycket att en borgerlig, moderatledd regering sänker skatter och säljer ut statliga bolag, samtidigt som de vill låta privata aktörer låna ut sina pengar till ny infrastruktur. Detta hänger inte ihop.
Det går jättebra för Sverige och den svenska ekonomin, och nu är det guldläge för investeringar och fortsatt tillväxt. Men det har borgarna inte fattat. Att låna dyrt av privata finansiärer är inte en effektiv finansieringsform. Det är som att bita sig själv i svansen. Är det inte så, Ulla Löfgren, att det är dyrare att låna på den privata marknaden än att låna i Riksgälden?
Vi socialdemokrater anser att det går att använda skattemedlen mer effektivt och rättvist, så att vi även kan bygga fler broar, vägar och järnvägar. Vi är inte emot att det i vissa fall behövs lån till större projekt, men i de fall där staten behöver låna för att bygga större, angränsande infrastrukturprojekt tycker vi att Riksgälden är alternativet. Statens egen bank, Riksgälden, ger billigare och mer flexibla lån än privatbanker har möjlighet till. De fördelar som Handelskammaren lyfte fram med OPS-lösningar, där en privat entreprenör tar en stor del av risken, kan man i stället uppnå med smarta upphandlingsmetoder.
Fru talman! Att trafik och järnvägar fungerar, att vägar och järnvägsspår underhålls och förbättras, är grundläggande för att hela landet ska få en positiv utveckling. Det handlar både om näringslivets möjligheter att växa och utvecklas och om möjligheter för personer att pendla till arbete eller till skola.
Där det byggs bra och säker infrastruktur skapas det ny tillväxt. Skåne är ett exempel på det. Där har satsningen på lokaltåg överträffat alla tidigare prognoser, och resandet har ökat markant både inom regionen och över Öresundsbron.
Tågen är överfulla, och efterfrågan ökar hela tiden. Därför bör staten och regionerna arbeta fram gemensamma långsiktiga trafikförsörjningsprogram som kopplas ihop med de regionala utvecklingsprogrammen. Att fler väljer tåget ger också en bättre miljö. Håller inte Sven Bergström med om detta?
Investeringar i tåg och vägar skapar tillväxt. Det ger möjlighet till både fler och andra arbetstillfällen och utjämnar skillnader mellan stadens och landsbygdens olika förutsättningar. Glesbygdens möjligheter att leva och utvecklas är viktiga, likaväl som de små och stora orternas. Kvinnor och män reser på olika sätt. Ungdomar och äldre har olika behov. Det är viktigt att man frågar sig vem som gynnas av den nya infrastrukturen, så att alla kan ha nytta av den.
Hänsyn måste tas till fler saker än samhällets ekonomiska nytta när man ska prioritera vilka infrastrukturprojekt som ska komma först. Social- och regionalpolitiska skäl är lika viktiga som samhällsekonomisk nytta när prioriteringar mellan olika infrastrukturprojekt ska göras.
Fru talman! Det som gör mig riktigt fundersam är hur de borgerliga partierna har resonerat om hur de vill bolagisera Vägverket Produktion och Banverket Produktion. Det vill säga att de vill kommersialisera och konkurrensutsätta verksamheten på trafikverken. Frågan är: Ser ni inte den ekonomiska nytta som staten och vi alla har haft av Vägverkets och Banverkets egna produktionsenheter? Inser inte Christer Winbäck från Folkpartiet att konkurrensen har gynnats av att Vägverket Produktion har fungerat som en prispressare i bygg- och anläggningsbranschen - en marknad med begränsad konkurrens och stigande priser? Bara under 2006 sparade man 570 miljoner genom att Vägverket hade sin egen entreprenör som har kunnat pressa priserna nedåt.
Vi socialdemokrater är också oroliga för att sakkunskapen går förlorad och att kostnaderna kommer att stiga om de konkurrensutsatta verksamheterna vid Vägverket och Banverket säljs. Bolagisering är ingen universallösning på alla typer av problem, som de borgerliga tycks tro. Vem kommer egentligen att tjäna på det? Ja, inte är det skattebetalarna i alla fall.
Fru talman! Vägar, tåg och järnväg är en del av välfärdssystemet. Det är en förutsättning för en positiv utveckling. Därför vill vi socialdemokrater att alla skattebetalare ska fortsätta att äga infrastrukturen gemensamt. Vi vill inte låta ett privatintresse styra vilka vägar som ska byggas. Vi vill att staten ska fortsätta att äga Vägverket Produktion och Banverket Produktion för att pressa priserna. På så sätt kan vi använda våra gemensamma skattekronor så effektivt som möjligt.
Fru talman! Jag står självklart bakom alla reservationer från oss socialdemokrater, men för tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 4.
(Applåder)