Herr talman! Denna interpellationsdebatt gäller
frågan om offentlighetsprincipen. Det finns här ett
antal frågor som jag inte skall beröra så mycket. På
någon punkt är jag också oklar över både frågan
och svaret.
En fråga om den svenska offentlighetsprincipen var
föremål för ett svar här i kammaren också den 18
januari, men den gången var det statsrådet Ulf
Dinkelspiel som svarade. Det börjar bli litet
oklarhet om vem som har ansvar för dessa frågor,
Ulf Dinkelspiel eller Reidunn Laurén. Ibland är det
den ene, och ibland är det den andra.
Jag vill som utgångspunkt för vad jag har att säga
nämna att Ulf Dinkelspiel då framhöll att den
europeiska unionens råd i december antog nya
regler om allmänhetens tillgång till dokument som
finns hos kommissionens råd. Han välkomnade då
dessa ställningstaganden.
Det som nu har hänt är att Nederländerna har gjort
starka invändningar emot det som har skett.
Nederländerna går nu till EG-domstolen för att
agera för ett nytt ställningstagande till frågan om
offentlighet. Jag har från beslutet i december
noterat att det finns en generalklausul som innebär
att EU:s institutioner kan vägra att lämna ut
dokument, om de strider mot effektiviteten och
ordningen i institutionerna. Jag har också tidigare i
dag hänvisat till detta.
Nederländerna, som var den enda stat som röstade
emot förslaget, anser att detta kan innebära att
kommissionen och rådet relativt godtyckligt kan
vägra att lämna ut dokument. Den nederländska
regeringen har, som jag nyss nämnde, vänt sig till
EG-domstolen för att få beslutet upphävt.
Nederländernas Europaminister Piet Dankert
säger att man överklagade därför att det redan finns
en stor tveksamhet inför den europeiska
integrationen på grund av alltför mycket byråkrati
och hemlighetsmakeri.
Vi har haft åtskilliga debatter om detta både här i
kammaren och utanför den, och jag vill erinra
statsrådet om en debatt som anordnades av TCO.
Under den aviserade statsrådet vissa förändringar i
den svenska ståndpunkten.
Det som jag då framför allt fäste mig vid var frågan
om hur man skall kunna få en bindande
överenskommelse som ger ett tillräckligt skydd för
den svenska offentlighetsprincipen. Det betyder
rent faktiskt att vi skall vara säkra på att den
svenska offentlighetsprincipen kommer att fullt ut
accepteras och godtas.
Det man nu läser om det holländska agerandet och
de invändningar som görs understryker betydelsen
av att det inte räcker med att vi gör ensidiga
deklarationer och hoppas på att det går bra ändå.
Nu gäller det verkligen att skärpa den svenska
hållningen så att vi kan vara säkra på att den
svenska offentlighetsprincipen kommer att bli
garanterad i händelse vi blir medlemmar i
Europeiska unionen. Det är på den punkten jag vill
ha statsrådets kommentarer.