Herr talman! Också jag tycker att det svar som
Birgitta Hambraeus har fått ger ett litet högdraget
intryck och att man i det rider på att inte alla
formuleringar har exakt juridisk precision.
Jag kan berätta att jag när vi arbetade med
luftfartsavtalet hösten 1991 hade mycket svårt att
förstå alla delar i det. Jag vände mig till jurister och
bad dem att reda ut vissa frågor. Trots att de ägnade
rätt mycket tid åt att sätta sig in i frågorna, höll de
med mig om att dessa var svåra att sätta sig in i.
Luftfartsavtalet gäller nu sedan 1992 i Sverige, även
om det har övergått till att bli en del av EES-
avtalet.
Hela EU-rätten är ett gigantiskt problem. Vi har
gång på gång fått höra att regeringen inte vill att ett
protokoll om den svenska offentlighetsprincipen
skall eftersträvas i medlemskapsavtalet, eftersom
det finns risk för att EG-domstolen vid avgivande
av ett yttrande om ett sådant protokoll skulle
komma att ta ställning mot någon del av innehållet
i den svenska offentlighetsprincipen. Men om det
nu inte längre finns någon sådan risk, eftersom ett
sådant protokoll bara skulle innebära att
Romfördraget utvecklades, är det väl bara att
begära att ansökarländerna tillsammans med
ministerrådet upprättar ett protokoll där det ges ett
skydd för det som vi har uppnått i form av
offentlighetsprincip och meddelarskydd.
Nu diskuteras i stället en ensidig deklaration från
svensk sida, som såvitt jag förstår kommer att ha ett
betydligt mer begränsat juridiskt värde.
Statsrådet säger att domstolen har till uppgift att
pröva om vi håller vad vi lovat i avtalet. Det kan
alltså, som vi i dag flera gånger har hört, uppstå en
situation där Sverige tolkar avtalet på ett annat sätt
än vad EU eller någon myndighet inom EU gör.
Om vi tror att vi skrivit under något som EU inte
anser att vi har skrivit under, kan en EU-institution
eller någon annan part vända sig till domstolen,
som då talar om vilken tolkning som skall gälla. Det
är självfallet EG-domstolen som avgör vilken
tolkning som skall gälla i Sverige.
I denna mening tycker jag att Birgitta Hambraeus
första fråga är i högsta grad relevant. Det kommer
givetvis att uppstå en mängd diskussioner -- och
sådana har för övrigt redan uppstått i samband med
EES-avtalet -- i vilka vi politiker måste svara
människor som ställer frågor att det ytterst är
EFTA- eller EG-domstolen som avgör.
Vi är inte säkra på vad EES-avtalet kommer att
innebära innan EFTA-domstolen efter samråd med
EG-domstolen har prövat hur avtalet skall tolkas.
Det nya är att detta gäller en rad frågor som vi
tidigare har fattat politiska beslut om, t.ex. om hur
vi skall utforma regionalpolitiken, alkoholpolitiken
osv. Det kommer att bli domstolsfrågor.
När det gäller svensk öppenhet och svenskt
meddelarskydd säger statsrådet att svensk grundlag
gäller i Sverige, och det är en självklarhet. Den kan
inte gälla i Tyskland. Men om svensk grundlag
kommer i konflikt med EG-rätten och EG-
domstolen avgör en sådan konflikt till Sveriges
nackdel, kommer vi att inse att EG-rätten är
överordnad också grundlagen. En sådan konflikt
kan i princip inte uteslutas, inte heller på
yttrandefrihetens och tryckfrihetens områden.
Statsrådet säger att det är medlemsländerna som
bestämmer EG-rättens innehåll. Det är också så att
EG-domstolen har möjlighet att utvidga EG-
rättens innehåll, om den anser att det är förenligt
med gemenskapens intressen. Det har för övrigt
skett i alla de domslut där EG-domstolen har lagt
fast att de nationella lagarna och grundlagarna är
underordnade EG-rätten. Det har domstolen lagt
fast -- det är inte ett politiskt utan ett juridiskt
beslut inom ramen för EG-systemet.
Det pågår också en debatt om detta. Det
förekommer protester mot detta bl.a. i Tyskland,
där man anser att den tyska rätten skall stå stark
gentemot den överordnade juridiska rätten.
En stor mängd handlingar som rör beredningen av
politiska frågor kommer att cirkulera i Sverige och
falla under utrikessekretessen samtidigt som de
behandlar frågor som hittills varit föremål för
inrikespolitiska beslut. Detta förhållande är ju helt
i enlighet med vår nuvarande grundlag. Vi drabbas
redan i hög grad av detta i EG-delegationen, där
jag själv sitter. Vi diskuterar där framtida
inrikespolitiska förhållanden och kan inte tillåta oss
att gå ut med dem i vanlig ordning.
Låt mig citera § 6 i den instruktion som gäller för
EG-delegationen:
Ledamot, suppleant eller tjänsteman i delegationen
får ''ej obehörigen yppa vad som enligt beslut av
regeringen eller delegationen skall hållas hemligt
med hänsyn till rikets säkerhet eller av annat
synnerligen viktigt skäl, som betingas av
förhållandet till främmande stat eller mellanfolklig
organisation. Någon tystnadsplikt utöver den som
följer av nämnda stadgande bör inte åläggas
delegationens ledamöter eller suppleanter. Det
förutsätts emellertid att återhållsamhet iakttas
beträffande information om frågor som behandlats
i delegationen.''
Jag hoppas att jag inte har gjort mig skyldig till
någon oegentlighet när jag har läst upp vad som
faktiskt gäller.
Vi har också erfarenhet av detta. När man
sommaren 1991 under kristallkronorna i Bryssel
skålade i champagne för att fira att EES-avtalet var
klart, ville jag få tillgång till detta avtal. Det visade
sig då att det var sekretessbelagt i Sverige. Vi fick
söka oss fram via olika kanaler och fick så
småningom i Bryssel en kopia på engelska att läsa.
Men från regeringen kunde det inte släppas fram.
När EG för drygt ett år sedan ställde en mängd
frågor till Sverige om det svenska samhällslivet över
huvud taget, förklarade regeringen att det var
hemligt material. Sveriges politiker fick inte
tillgång ens till de frågor som EG ställde om de
svenska samhällsförhållandena.