Herr talman! Vi fick nu reda på att det är
tolkningen av parternas avsikter som domstolen
kan avgöra.
Jag sade förra gången: Om det nu är så att
domstolen inte kan hindra oss att tillsammans med
ministerrådet upprätta ett protokoll om
offentlighetsprincip och meddelarskydd är det ju
värt att försöka. Då skulle det ju bli en del av det
nya Romfördraget, och vi skulle då ha bidragit till
utvecklingen av demokratin i Europa!
Det är riktigt, som statsrådet säger, att det
omvända skaderekvisitet som gäller. Det
medverkade regeringen och Reidunn Laurén till för
ett år sedan, när man hemligstämplade de frågor
som EG hade ställt till Sverige inför
medlemskapsförhandlingarna. Jag fick så
småningom komma upp på kansliet och läsa dem.
Det visade sig då att de verkligen var oförargliga --
de gällde hur många kor vi hade, hur många getter
vi hade, osv. Det var en massa frågor av den typen.
Det är märkligt om den typen av information skall
hamna under utrikessekretessen.
För att meddelarfrihet skall råda skall en rad villkor
vara uppfyllda: Det skall vara förbjudet att
efterforska källan, den personens
anställningstrygghet skall inte äventyras, man skall
inte behöva få sparken från sitt jobb för att man har
släppt ut information, osv. De principerna har man
över huvud taget inte inom den europeiska
unionen.
Nu säger statsrådet att det blir myndigheten i
Sverige som kommer att ställas till svars om det
skulle läcka på ett för EU oacceptabelt sätt. Då blir
det här naturligtvis en konflikt mellan EU och oss.
Det kommer att ge upphov till en diskussion om
vad som skall gälla i relationerna mellan vårt land
och EU.
Jag skulle vara tacksam om statsrådet kunde
utveckla svaren på de här frågorna litet. Särskilt
den första frågan -- om vi kan skaffa oss ett
protokoll som garanterar svensk
offentlighetsprincip och meddelarskydd -- skulle
jag vilja ha svar på.