Herr talman! Jag tycker att det är värdefullt att vi
vid det här tillfället har fått rapporter, som säkert
kommer att kunna analyseras och diskuteras länge,
om hur de här mycket svåra sakerna tolkas. Jag tror
att statsrådet håller med mig om att de frågor som
aktualiseras när vi nu går in i ett nytt rättsystem inte
är helt lätta.
Undantagen ändrar Romfördraget, sade statsrådet.
Det är alltså avtalstolkning, tolkning av parternas
avsikter, som man ägnar sig åt i domstolen. Men om
det nu visar sig att man här har skrivit in någonting
som strider mot konkurrenslagen och ett företag
åberopar konkurrenslagen när det t.ex. hindras att
utföra någonting i Sverige -- kommer man då att
tolka parternas avsikter här eller kommer man att
döma efter konkurrenslagen? -- Det tycker jag
fortfarande är oklart.
Jag tycker att offentlighetsprincipens framtid är
oklar i sig, men ännu mer oklart är vilka lagar som
kommer att gälla i Sverige om vi blir medlemmar.
Vi skall alltså rätta oss efter de beslut som fattas i
EU -- unionen skall ta över svenska lagar -- och det
är där den stora oklarheten uppstår.
Det skall bli mycket spännande att se Daniel
Tarschys öppenhetsutredning. Jag vill gärna också
instämma i Bengt Hurtigs fråga: När
myndigheterna skall ställas till svars -- hur kommer
det rent praktiskt att gå till? Om någon tjänsteman
har ''läckt'' ett dokument och hans identitet inte
kan efterforskas -- det känns oerhört tryggt och
bra -- vad gör då den myndighet som ställs till svars?
Till sist: Låt oss sluta se på lagstiftningen som en
förhandling! Orden fångar vårt sätt att reagera. Om
man säger att vid förhandlingar skall allting
hemligstämplas tycker alla svenskar, som framför
sig ser förhandlingarna mellan arbetsmarknadens
parter, att det är självklart. Men här är det ju fråga
om lagstiftning. Och vid lagstiftning har vi hittills i
Sverige spelat med öppna kort. De olika intressena
har brutits mot varandra, förslag har skickats ut på
remiss, osv. och på så vis har man så småningom
kommit fram till en lag som majoriteten har fattat
beslut om.
Men här skall det alltså gå till så att ministrarna far
dit, och man skall inte ens få veta vad de kommer
att kämpa för; man kommer inte att kunna utkräva
ansvar. Till det kommer komplikationen att det är
mycket få avgöranden som ministrarna själva
träffar. De allra flesta avgöranden görs av
sakkunniga tjänstemän och diplomater. Att säga att
detta är en förhandling och att en
förhandlingsdiskussion skall vara hemlig därför att
man då får bäst resultat tycker jag helt enkelt är att
missförstå frågan och att göra det väldigt svårt för
svenska folket att förstå vad saken gäller.