Herr talman! Jag vill särskilt ta upp avsnittet om
meddelarskyddet och att det är så enkelt. Det
förvånar mig mycket att regeringen bedömer att
meddelarskyddet är en enkel match. Jag undrar
varför regeringen i så fall inte kunde lägga fram
förslaget om datalagen. Det fanns en utredning som
kom fram med ett förslag som remissbehandlades.
I utredningen slogs helt klart fast att det fanns
komplikationer när det gällde de EG-direktiv som
föreligger i Ministerrådet och den svenska
offentlighetsprincipen. Såvitt jag förstod kunde
regeringen inte lägga fram en datalagsproposition
för riksdagen på grund av just detta.
Jag är fullt medveten om att EG inte antagit
direktivet, men det är antaget av parlamentet.
Beslutet har skjutits upp ett par gånger. Man
beräknar att det kommer att fattas ett beslut i
sommar eller kanske i höst, och då är ju
meddelarskyddet i fara. Med det direktivet kan
meddelarskyddet inte garanteras. Detta ser jag som
ett stort hot mot offentlighetsprincipen.
Vi förde här i morse en diskussion med Ulf
Dinkelspiel. Han har flera gånger slagit fast att
offentlighetsprincipen icke är förhandlingsbar. Den
är en mycket viktig grundval i vår demokrati.
Därför är det märkligt att man nu plötsligt säger att
det är så enkelt med meddelarskyddet. Det är det
inte om EG-direktivet går igenom. Hur skall man
då garantera meddelarskyddet? Hur skall man
garantera offentlighetsprincipen, och att man inte
behöver göra en förändring i
tryckfrihetsförordningen?
Alla experter har slagit fast: Går EG-direktivet
igenom måste vi också ändra
tryckfrihetsförordningen. Då blir det inte självklart
att enskilda, journalister, osv. kan ta del av de
handlingar som man i dag kan ta del utav hos
myndigheter. Det kommer man inte att kunna på
samma sätt, eftersom det finns ett helt annat synsätt
i Europa jämfört med det vi har.
Vår tryckfrihetsförordning har funnits sedan 1700-
talet. Sverige är föregångare på detta område. Den
diskussion som förts i Europaparlamentet kring
EG-direktivet visar inte på att man har samma
synsätt som vi, dvs. att det skall finnas en öppenhet.
När det gäller integritetsskyddet menar jag på att
öppenheten i sig är ett medel för att skapa
integritet. Genom att journalister och andra får en
insyn i vilka uppgifter som myndigheterna samlar
om de svenska medborgarna kan man också
försöka påverka, i motsats till att man inte alls får
ta del av och inte har någon aning om vilka
uppgifter som samlas om medborgarna.
Det måste betonas att offentlighetsprincipen i sig
bidrar till ett integritetsskydd. Men om EG-
direktivet går igenom måste vi ändra på
tryckfrihetsförordningen, och då kommer vi inte
heller att kunna ha den offentlighetsprincip som vi
har i dag. Jag vill därför fråga Reidunn Laurén:
Varför kunde regeringen inte lägga fram förslaget
om datalagen, om det inte just berodde på detta?
Vi vet inte om vi blir tvungna att ändra på lagen.