Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för
svaret på min interpellation. Jag tycker att det är
värdefullt att få diskutera EU-domstolens ställning
och offentlighetsprincipen både med statsrådet
Dinkelspiel och med statsrådet Laurén.
Förhandlingar pågår just nu. Det är en väldig
dramatik i riksdagshuset; vi skall dygnet-runt-
bevaka detta. Det indikerar att frågan om vilka
förhandlingsresultat vi kommer fram till är oerhört
väsentlig. Man skall kunna påverka på olika sätt.
Men efter debatten med Ulf Dinkelspiel står det
klart att vi inte kan vara säkra på att dessa
förhandlingsresultat kommer att gälla. Om någon
skulle överklaga, åberopande att ett uppnått
förhandlingsresultat strider mot någon regel i
Romfördraget, så kan domstolen döma ut det.
Om t.ex. ett företag som önskar sälja alkohol
överklagar och åberopar konkurrensreglerna, så
vet vi inte hur domstolen kommer att döma, även
om vi har fått en försäkran om att vår statliga
alkoholpolitik skall vara kvar.
Antag att vi har fått igenom kravet att kött och ägg
som exporteras till Sverige skall
salmonellakontrolleras och att EU enligt våra krav
skall använda vissa speciella kontrollmekanismer
innan varorna får exporteras. Om någon
överklagar detta kan det innebära att vi i själva
verket inte har någon möjlighet att sätta det i
verket. Vi kan kanske inte ens kontrollera det.
Detta vet vi inte.
Ulf Dinkelspiel var optimist. Han trodde att EU-
domstolens åsikt var att allt detta står i
överensstämmelse med Romfördraget. Men det
kan vi alltså inte vara säkra på.
Både Ulf Dinkelspiel och Reidunn Laurén
missförstod min fråga. Jag inser självfallet att man
från EU-domstolens sida inte kommer att säga att
vi inte kan bli medlemmar. Det är inte själva avtalet
om medlemskap som prövas där. Förhandlingen
gäller undantagen, som det görs så stor affär av.
Men om de kommer att gälla vet vi inte förrän de
har prövats i sina enskildheter av EU-domstolen.
Statsrådet sade, faktiskt litet överlägset, att
juristerna som DN publicerade inte har förstått
propositionen. Jag tycker att det är fruktansvärt
allvarligt om inte ens jurister förstår.
Lagrådet har sagt att det kommer att råda oklarhet
om vad som gäller i Sverige; vår rättsordning ändras
osv.
Får jag fråga statsrådet: Anser inte statsrådet att
det är ett problem att två rättsordningar nu delvis
skall synkroniseras? Till viss del skall våra svenska
rättssystem fungera, till viss del EU:s. Det blir en
mix där det är mycket svårt att veta vad som gäller.
Om jurister säger att det här finns oklarheter,
tycker jag inte att det skall viftas bort med
framhållande av att det i själva fallet är enkelt.
EU är alltså både överstatligt och mellanstatligt.
När det gäller offentlighetsprincipen säger
statsrådet i sitt svar något som jag tycker är
häpnadsväckande, nämligen att det egentligen inte
spelar någon roll hur det förhåller sig härmed,
eftersom karaktären på EU-samarbetet är sådan att
dessa frågor ur svenskt perspektiv är att betrakta
som utrikesärenden. Hon fortsätter: ''En annan sak
är att det utrikespolitiska samarbetet i viss
utsträckning kommer att gälla frågor som hittills
betraktats som främst inrikespolitiska.''
Ja, det gäller t.ex. beträffande lagstiftning. Vad
som skall gälla för lagar i Sverige blir plötsligt
utrikesärenden och kan hemligstämplas. Härmed
sätts såvitt jag förstår vår offentlighetsprincip totalt
ur spel.
På en punkt är statsrådets svar mycket löftesrikt
och intressant. Att de svenskar som blir anställda
av EU skall rätta sig efter internationella regler
också när det gäller sekretess är givet. Det är, som
statsrådet påpekar, likadant i FN och andra
internationella organ. Men när det gäller svenska
tjänstemän som deltar i alla de hundratals
arbetsgrupperna kring ministerrådet och som i
praktiken faktiskt beslutar -- det är ju i mycket få
ärenden som ministrarna egentligen beslutar --
gäller svenska regler. Dessa tjänstemän har alltså
rätt till meddelarskydd även när det gäller EG-
frågor.
Tror statsrådet att EU kommer att acceptera att det
bara är att vända sig till Sverige för att få ut allt det
som EU hemlighåller? Sekretessen för EU-
frågorna är nämligen oerhört sträng. Man förlorar
sitt arbete, man kan t.o.m. om man läcker efter det
att man blivit pensionerad få sin pension indragen
osv. Kommer EU att gå med på att det bara är att
vända sig till svenska tjänstemän för att alla de
hemligstämplade frågorna helt enkelt skall bli
offentliga?
Att man kan sekretessbelägga ministrarnas
instruktioner -- i den mån nu de får några
instruktioner -- är mycket allvarligt. Varför skulle
offentlighet på den punkten störa våra
förhandlingar? Det är tvärtom snarare så att om
ministrarna kommer ned med hela svenska folket
bakom ryggen och vet att det gäller något som hela
nationen kräver, måste det stärka
förhandlingspositionen. Jag tycker att
hemlighetsmakeriet i detta sammanhang som så
ofta annars är en fråga om att slå blå dunster i
ögonen på människorna. Det blir svårt för oss att
utan offentlighetsprincipen få något som helst
inflytande. Folket har inga möjligheter att utkräva
ansvar av dem som i fortsättningen kommer att
lagstifta om en stor del av de lagar som skall gälla i
Sverige.