Herr talman! Jag börjar då med att svara Hans
Göran Franck.
Det kanske förefaller litet oklart vem som svarar på
frågor om offentlighetsprincipen. Den uppdelning
som har gjorts mellan statsrådet Dinkelspiel och
mig är att om förhandlingarna är huvudsaken i
interpellationen eller frågan svarar statsrådet
Dinkelspiel men om interpellationen eller frågan i
huvudsak gäller innehållet i offentlighetsprincipen
och våra regler är det jag som skall svara. Det
kanske kan förklara den oklarhet som kan tänkas
råda.
Jag sade vid TCO-seminariet att vi skulle försöka få
till stånd en lösning som jag ansåg skulle vara
tillfredsställande i fråga om offentlighetsprincipen.
Det är fortfarande min inställning, och det är
utgångspunkten för våra förhandlare. Precis som
statsrådet Dinkelspiel har sagt flera gånger innebär
detta inte att vi skall ta upp frågan vid en regelrätt
förhandling.
Våra förhandlare håller nu på att undersöka hur
man bäst skall föra fram frågan. Som statsrådet
Dinkelspiel sade, för vi diskussioner med de övriga
nordiska länderna. Jag tror att de kommer att visa
sig fruktbara i sammanhanget. I så fall kommer
Sverige inte att stå ensamt i denna fråga, utan de
nordiska länderna kommer att uppträda
gemensamt. Vi får se vad detta kan ge. Jag kan inte
lämna några ytterligare upplysningar för
närvarande.
Bengt Hurtig tog upp frågan om
utrikessekretessen. Jag hoppades att jag hade
svarat tydligt nog på den frågan. Bengt Hurtig
refererade till de regler som för närvarande gäller
med det omvända skaderekvisitet. Det är kanske
inte så konstigt att gällande lagstiftning tillämpas.
Min oro gällde just hur detta kommer att fungera i
ett kommande EU-samarbete. Det är precis därför
som jag vill ha reglerna ändrade. Jag ser fram emot
ett betänkande med förslag till större öppenhet på
den punkten. Jag hoppas att det svaret är
tillfredsställande för Bengt Hurtig.
Ingela Mårtensson är visserligen inte här i
kammaren längre. Men jag skall ändå svara på
hennes fråga angående EG-direktivet om
dataskydd. Jag har hittills undvikit att ge min in på
hytotetiska diskussioner om vad som händer om det
ena eller det andra inträffar. Det EG-direktivet har
varit ett av de över huvud taget mest omdiskuterade
direktiven i EG:s historia. Det kom fram ca 100
ändringsyrkanden i parlamentet när direktivet
behandlades där. Fortfarande är man långt ifrån
eniga om hur direktivet slutligen skall utformas. Jag
tycker att det därför inte finns anledning att nu
försöka att i detalj tala om hur Sverige skall agera
om direktivet faller ut si eller så.
Det är inte så att vi i Sverige är ensamma om vår
ståndpunkt om att största möjliga offentlighet skall
råda. Hans Göran Franck har flera gånger påpekat
att Holland står på barrikaderna i precis samma
fråga. I Danmark är man också mycket angelägen
om offentlighet inom EG.
Vi har inte varit overksamma i fråga om
dataskyddsdirektivet. Vi har försökt att på olika
vägar påverka utformningen av direktivet fastän vi
inte är medlemmar. Jag var och talade med
Danmarks justitieminister för cirka tre kvarts år
sedan. Jag fick då klart besked om att Danmark ser
på denna fråga på precis samma sätt som vi gör och
att Danmark kommer att agera kraftfullt för att
dataskyddsdirektivet skall få en starkt förändrad
utformning.
Sedan har vi Birgitta Hambraeus fråga. Jag börjar
med frågan om hur lagstiftningen skall ske i
fortsättningen och om det skall vara fråga om
hemlighetsmakeri. Det hela börjar med att det
finns arbetsgrupper inom kommissionen där
svenska tjänstemän skall ingå. De kommer
naturligtvis att inhämta all möjlig kunskap och alla
möjliga synpunkter här hemma innan de åker i väg
för att delta i arbetsgrupperna. I det skedet i
kommissionens verksamhet råder det en stor
öppenhet eftersom kommissionen också är
angelägen om att få in synpunkter. När
medlemsländerna sedan kommer in i arbetet är det
medlemsländernas synpunkter och
ställningstaganden som inte skall yppas. Det är för
att det skall kunna råda en fri debatt inom
kommissionen utan att uppfattningarna låses på ett
tidigt stadium.
När kommissionen lägger fram sitt förslag råder
offentlighet. Det kommer givetvis att debatteras i
Sverige. Vi kommer att ha samma möjligheter till
remissomgångar angående sådana förslag som vi
har med svenska lagstiftningsförslag.
Birgitta Hambraeus frågar specifikt om
instruktioner till statsråden hemligstämplas. Det är
fråga om förhandlingstaktik. Det är inte alls fråga
om innehållet. Självfallet måste innehållet vara väl
förankrat bland olika organisationer, politiska
instanser osv. -- precis som i dag. Det är inte alls
fråga om något hemlighetsmakeri på den punkten.