Herr talman! Birgitta Hambraeus har i en
interpellation till statsrådet Ulf Dinkelspiel ställt
ett antal frågor om offentlighetsprincipen och ett
EU-medlemskap. Arbetet inom regeringen är så
fördelat, att det är jag som har hand om frågor om
offentlighet och sekretess. Interpellationen har
därför överlämnats till mig. De frågor som Birgitta
Hambraeus har ställt är följande:
1. iKommer vi att veta om förhandlingsresultatet
med EU:s medlemsstater gäller innan det i sina
detaljer prövats av EG-domstolen?
2. iÄr EU en mellanstatlig eller överstatlig
organisation?
3. iÄr EU-ärenden inrikes- eller utrikesärenden?
4. iGäller svensk öppenhet eller EU:s ovillkorliga
tystnadsplikt i fråga om meddelarskyddet?
5. iKan instruktioner till de statsråd som deltar i
EU:s ministerråd hemligstämplas?
Birgitta Hambraeus första fråga bygger på en
missuppfattning. Frågan förutsätter nämligen att
EG-domstolen skulle ha möjlighet att underkänna
ett avtal om Sveriges anslutning till EU. Det har
den inte.
På denna punkt -- liksom på så många andra -- är
det en skillnad mellan EES-avtalet och ett
medlemskapsavtal. EES-avtalet är ett s.k.
associationsavtal. Vad gäller sådana avtal kan EG-
domstolen yttra sig över om ett tilltänkt avtal är
förenligt med bestämmelserna i Romfördraget. Om
domstolen finner att så inte är fallet måste
Romfördraget ändras för att avtalet skall få ingås
(art. 228 RomF). Ett medlemskapsavtal innebär i
sig att Romfördraget ändras. T.ex. måste ju den
nya medlemsstatens röstetal i rådet regleras.
EG-domstolen har till uppgift att se till att det som
sker under åberopande av bestämmelser i
Romfördraget verkligen har stöd i dessa
bestämmelser. Men när dessa bestämmelser skall
ändras är det medlemsstaterna som har avgörandet
i sin hand.
Någon domstolsprövning av ett svenskt
medlemskapsavtal gentemot grundfördragen
kommer alltså inte att ske. Men när vi väl är
medlemmar kommer domstolen -- precis som för
övriga medlemsstater -- att ha till uppgift att pröva
om vi håller vad vi lovat i avtalet.
Övriga frågor tyder på att Birgitta Hambraeus har
läst i en artikel i Dagens Nyheter, där några jurister
som tidningen talat med pekade på fyra frågor, som
enligt dem borde ha besvarats i regeringens
proposition om grundlagsändringar inför ett
svenskt medlemskap i Europeiska unionen.
Birgitta Hambraeus ställer just de fyra frågorna.
Frågorna är ganska enkla att besvara men tyder på
att de aktuella juristerna inte känner till eller inte
förstått vad propositionen handlar om.
På den första frågan, om samarbetet i EU är
mellanstatligt eller överstatligt, är svaret: både--
och. Propositionen är mycket tydlig på den
punkten. Där konstateras alltså att EU är ett i
huvudsak mellanstatligt samarbete men med
överstatliga inslag.
Hur det nu förhåller sig med detta har emellertid
inte någon större betydelse för den andra frågan.
Alldeles oavsett karaktären på EU-samarbetet är
nämligen dessa frågor ur ett svenskt perspektiv att
betrakta som utrikesärenden. En annan sak är att
detta utrikespolitiska samarbete i viss utsträckning
kommer att gälla frågor som hittills betraktats som
främst inrikespolitiska. Men det finns i dag
knappast någon inrikespolitisk fråga där det
internationella perspektivet saknar betydelse.
När det gäller frågan om det är svenska
grundlagsregler eller EU:s syn som gäller
beträffande meddelarskyddet är svaret också
enkelt. I Sverige gäller svensk grundlag. Den gäller
däremot inte i Bryssel. För svenska tjänstemän som
företräder Sverige gäller således svenska regler. För
svenskar som tar anställning i EU:s olika organ
gäller de regler som dessa organ antagit.
På samma sätt är det när en svensk tar t.ex. ett FN-
uppdrag. Hade regeringen ansett att ett EU-
medlemskap krävde ändringar av
tryckfrihetsförordningens regler om
meddelarfrihet hade propositionen innehållit
sådana förslag. Det gör den inte.
Självklart kan instruktioner till svenska statsråd
som deltar i EU:s ministerråd hemligstämplas.
Statsråden åker dit för att förhandla, och om deras
motparter redan vet vilka instruktioner de har, t.ex.
vad de skall begära i första hand, vad de kan gå med
på i utbyte mot något annat och vad de definitivt
inte kan gå med på, kan man vara ganska säker på
att de inte kommer hem med något för Sverige
tillfredsställande resultat.
Däremot finns det all anledning att vara öppen i
fråga om vilken inställning Sverige driver i de olika
frågor som diskuteras inom ramen för EU.
Regeringen kommer här att visa största möjliga
öppenhet. Detta är nödvändigt för att det skall ges
underlag till en bred debatt kring vilka frågor vi
som medlemmar skall driva i EU-samarbetet och
vilka mål vi skall ställa upp för vårt arbete.
För att en sådan debatt skall föra saken framåt får
den inte bygga på missförstånd. Jag hoppas att jag
har lyckats klara ut några sådana här i dag.