Herr talman! Jag står kvar vid min fråga. Vilka
hinder finns det för att föreslå att vi tillsammans
med andra ansökarländer och ministerrådet
upprättar ett protokoll om offentlighetsprincip och
meddelarskydd? Tidigare har det sagts att man
skall vara rädd för domstolen. Men det tycks inte
riktigt vara fallet. Den klarheten bör vi kunna få.
Statsrådet säger att omvänt skaderekvisit ej skall
gälla. Men i så fall skall tydligen det raka gälla.
Skulle det inte vara möjligt att skapa ett slags EU-
sekretess på området? Det är speciellt och kan
närma sig eller vara likvärdigt med den inhemska
sekretesslagstftningen.
Jag har refererat två fall. Sommaren 1991 var EES-
avtalet sekretessbelagt, och det gick inte att få tag i
det. På krokiga vägar gick det att få ut dåliga kopior
på engelska från Bryssel. Jag tog upp ett annat
exempel när regeringen i januari i fjol
hemligstämplade de frågor EG ställde till Sverige.
Jag tycker att statsrådet kan säga att detta är en
dålig ordning.
I Grundlagsutredningen konstaterar man att det
offentliga politiska samtalet i Sverige kommer att
minska på grund av sekretessbestämmelserna när
Sverige blir medlem.
I den svenska offentlighetsprincipen sägs det att
handlingar skall lämnas ut skyndsamt, normalt
genast eller senast inom ett dygn. I instruktionerna
för EU:s institutioner står det att en ansökan för att
få ta del av handlingar skall vara skriftlig, och den
skall besvaras inom en månad. Det är det som
kallas offentlighetsprincip inom EU. Det är ett
otroligt stort steg tillbaka.
Vi har offentliga diarier. En journalist kan alltså i
dessa diarier se efter vilka handlingar som finns. Så
kan han få reda på vad han skall leta efter. Även
sekretessbelagda handlingar finns förtecknade i
sådana diarier, förtecknade på ett sådant sätt att
sekretessen inte röjs.
Inom den europeiska unionen är det illa ställt med
diarier. Det finns inget sagt att diarierna skall vara
offentliga. Fortfarande måste alltså journalister
förlita sig till ''läckor'' för att över huvud taget få
veta vad de skall leta efter.
Ett exempel på detta är när EU-kommissionen år
1991 beställde en expertutredning om
konsekvenserna av den inre marknaden.
Experterna kom fram till att den skulle leda till
ökade klyftor, ökad arbetslöshet och ökad regional
obalans. Vad gjorde EU-kommission då? Jo, den
hemligstämplade utredningen. Först i höstas fick vi
reda på att den fanns. Det är så man i det här
systemet bedriver politik. Den politiken har jag
svårt att förstå.