Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 4. Men Kristdemokraterna står givetvis även bakom övriga reservationer där det finns kristdemokrater med.
Först, innan jag kommenterar reservationerna, vill jag nämna något om den glädje som jag känner inför utredningen om en obligatorisk båtförarutbildning för förarbevis.
Kristdemokraterna har kämpat för det här i ett par års tid och har tänkt ännu längre och övervägt för- och nackdelar. Personligen har jag faktiskt i min ungdom genomgått förarutbildning, och många med mig har gjort det. Det är ju steget under en skepparexamen, något som nästan är en förutsättning för att kunna föra ett fartyg eller en mindre båt och navigera till exempel i Karlskronas vatten. Där nere är jag uppvuxen.
Att det nu är på gång en utredning är ungefär lika naturligt som att vi tänker oss att vi har fått igenom körkort, utbildning, för EU-mopeder. När det går fortare och är förenat med större faror behövs det en bättre utbildning innan man sätter sig på dem och så att säga rattar dem.
Här handlar det väl inte först och främst om flytväst utan snarare om motorhaverier och grundstötningar av olika slag. Det gäller att kunna läsa sjökort, vara medveten om faror och kunna åtgärda ett motorhaveri.
I reservation 8 motsätter vi oss ett fritidsbåtsregister - en gammal känd ståndpunkt från båda sidor. Nu värmer alltså Socialdemokraterna upp och varslar om att man i fråga om den till sommaren 2005 aviserade transportpolitiska propositionen vill behandla frågan om ett fritidsbåtsregister. Man gör alltså en valfråga av detta. Vi tycker att det här är en av de viktiga frågor där vi motsätter oss ytterligare reglering.
Reservation 1 har redan kommenterats, så jag ska inte lägga ut texten så mycket mer där. Men jag vill ge en personlig inblick i hur det var när Fu Shan Hai kolliderade i Bornholmsgattet. Själv bor jag nere vid Österlen och såg de väldiga drivorna med olja. När jag säger "väldiga" handlar det om olja 10-15 meter ut i vattnet och ett par meter upp på stranden. Det var fruktansvärt att se hela den långa österlenska kusten alldeles neddränkt i olja. Fortfarande trampar vi då och då på oljeklumpar trots att det är sanerat - till mycket stora kostnader, som vi ju vet. Det här får bara inte upprepas.
Vi menar, precis som tidigare har sagts, att regeringen inte har tagit frågan om skyddet av Östersjön på tillräckligt allvar. Det gäller då till exempel ansökan till IMO - ett förhållande där regeringen är värd att kritiseras.
Vi vill upprepa våra krav på dubbel botten och dubbelskrov för fartyg som fraktar miljöfarligt gods i Östersjön liksom vårt krav på miljölotsar, som särskilt kunde vara i Bornholmsgattet och i Öresund.
Eftersom jag har yrkat bifall till reservation 4 vill jag också nämna några ord om den reservationen. Den handlar om Estonia. Det är ju inte första gången, och säkert inte sista gången, som frågan debatteras. Den här gången har Miljöpartiet en fylligare reservation där man mer i detalj presenterar de oklarheter som finns.
I den reservationstext som vi kristdemokrater står bakom säger vi helt kort att många experter har dömt ut den haveriutredning som gjordes av de tre inblandade nationerna Estland, Finland och Sverige. Vi anser att regeringen ska ta initiativ till att tillsammans med berörda regeringar föreslå en oberoende internationell granskning av haveriutredningen.
Herr talman! Förr eller senare - nu talar jag till protokollet och antagligen tiotals år in i framtiden - kommer sanningen att bli synlig och hemlighetsstämpeln att hävas här. Då vill jag till dem som läser detta protokoll ha sagt att vi kristdemokrater visste att här är en hund begraven. Hur hunden såg ut och hur den var beskaffad har vi inte haft möjlighet att ta ställning till. Alla kort är dock inte på bordet, men borde vara det. Vi är förtroendevalda, och vi måste skiljas från den här frågan. Båten sjönk under en mandatperiod då jag fanns i riksdagen.
Till protokollet och kammarens ledamöter vill jag alltså säga att vi från första början anade och förstod att här är en mörkläggning på gång. Hur den ser ut får framtiden visa. Att den finns är ett faktum.
Följande ord har faktiskt sagts från denna talarstol av statsminister Ingvar Carlsson själv. Det var hans sista ord i hans sista anförande som statsminister - anförande 50 den 24 januari 1996. I slutet sade han:
"Det kan vara tankeväckande att någon gång anlägga ett tidsperspektiv som är betydligt längre än 30 år." Det är ju tiden för hemligstämpling.
Vidare säger han: "Är det som min politiska lärofader, Tage Erlander, en gång uttryckte det? Han sade: En statsministers vardag består till 80 % i att förhindra katastrofer. Ärade kammarledamöter, ni anar inte vad ni har gått miste om!"
Jo, herr talman, vi anade, och det ska på bordet nu!