Herr talman! Jag skulle kunna uppehålla mig vid hur bra det är med en obligatorisk båtförarutbildning som vi har fått en utredning om. Och jag skulle kunna använda tiden för att ondgöra mig över fritidsbåtsregistret eller angripa regeringen hårt för ansökan till IMO som kom in så sent. Men jag tror faktiskt att jag tar tillfället i akt att tala om det som Claes-Göran Brandin så gärna ville få ur händerna, nämligen frågan om Estonia. Jag vet att han har sagt att han vill skicka detta till Mona Sahlin och att hon kommer att kommentera det. Men Claes-Göran Brandin, vi är personligt ansvariga för det mandat som vi har här i riksdagen. Vi har ett personligt ansvar. Vi kan inte skicka ansvaret uppåt och vidare. Det är du och jag och de övriga 347 i riksdagen som är tvungna att skiljas från den här frågan på ett sådant sätt att de som läser protokollet om ett antal år kommer att säga: De gjorde i alla fall sitt bästa. De hade inte hela materialet, men de gjorde så gott de kunde.
Jag läste om Ingvar Carlssons önskan att skicka ett budskap årtionden in i framtiden då vi alla kanske är döda. Det finns enligt uppgift 500 hemligstämplade dokument på UD just om Estonia. De kommer att öppnas, och då kommer också den här debatten att finnas med. Vi har inte en livslång tystnadsplikt som det amerikanska dykföretaget Rockwaters dykare har om vad de såg i samband med dykningarna på Estonia. Vi kan kartlägga om det har skett en mörkläggning.
Jag vill nu ge Claes-Göran Brandin tillfälle att till protokollet säga någonting om vårt ansvar när det gäller Estonia och haveriutredningen.