Herr talman! Karin Thorborg och Vänsterpartiet gör Estoniafrågan till en anhörigfråga. Jag tycker att det är djupt olyckligt och beklagligt. Det kan aldrig vara så i ett medborgarrättsligt samhälle att enskilda individer kan stoppa oberoende haveriutredningar. Det här är inte en anhörigfråga utan en fråga för rättssamhället. En av de viktigaste grunderna för ett rättssamhälle är just att ha oberoende haveriutredningar som medborgarna måste kunna lita på. De kan naturligtvis aldrig stoppas av enskilda grupper, vilka känslor eller behjärtansvärda skäl som än kan finnas. Detta är en fråga av en helt annan dignitet.
Karin Thorborg säger också att gravfrid ska råda. Men i den granskning av haveriutredningens material som föreslås i motionerna påverkas över huvud taget inte gravfriden. Det argumentet förstår jag inte. Dessutom kan de förslag som finns om att göra en yttre besiktning av vraket, som Haverikommissionen enligt egen uppgift underlät att göra, genomföras fullt förenligt med gravfridsavtalet. Gravfriden kränks inte genom att man skickar ned en robotkamera lika lite som man kränker gravfriden om man klipper gräset på en kyrkogård.
Jag tror att Karin Thorborg och Vänsterpartiet gör ett stort misstag när man med argumentet att man inte vill medverka till längre lidande i praktiken medverkar till en fortsatt mörkläggning. Tvärtom förlänger detta bara lidandet. Människor vill veta, och människor vill ha reda på saker. De kommer att få veta; de kommer att få sanningen. Men ju längre vi försöker lägga locket på, desto större blir naturligtvis lidandet för de här människorna. Jag förstår inte Vänsterpartiets argument.