Fru talman! Jag är inte förvånad men likväl är jag
oroad av det nya anslag som moderaterna har i ar-
betsmarknadspolitiken. Vi får kanske anledning att
följa upp de nya synsätten i en fortsatt debatt vid ett
senare tillfälle.
Fru talman! I det stora internationella anslag som
gårdagens partiledardebatt fick kom också frågan om
det stora nationella ohälsotalet och den snabbt växan-
de kostnaden för sjukförsäkringen på tal. Från oppo-
sitionen kritiserades regeringen för att den stod hand-
fallen inför de snabbt växande kostnaderna. Enligt
budgetprognosen skulle kostnadsutvecklingen inne-
bära en ökning under perioden 1998 till 2003 från 20
miljarder till ca 50 miljarder kronor.
Detta är en utveckling som ingen politiker kan
blunda för. Det är helt fel att från oppositionen påstå
att regeringen står handfallen inför situationen.
Den ökande sjukskrivningsfrekvensen har många
dimensioner. En är naturligtvis den ekonomiska be-
lastning som samhället ställs inför och som tar ett
stort utrymme från andra angelägna områden. En
annan är den situation som drabbar den enskilde och
som utöver hälsomässiga problem också innebär
ekonomiska avbräck för den enskilde. En tredje är de
kostnader och verksamhetsförändringar som åsamkas
arbetsplatser och arbetsgivare.
Härutöver sätter den ökade ohälsan hårt tryck på
alla de organ som har att hantera ärenden kopplade
till frågan, såsom sjukvård, försäkringskassor m.fl.
Attitydförändringar som sker i samhället gör ock-
så frågan än mera komplex. Begreppen sjukfrånvaro,
sjuknärvaro kopplat till arbetsorganisationer med
slimmade strukturer komplicerar situationen. Härut-
över har läkarnas benägenhet att föreskriva allt längre
sjukskrivningstider inneburit en automatisk ökning av
ohälsotalet. Skäl för detta kan säkert finnas, men det
genererar kostnader.
Fru talman! Vad som framkommer i analyser av
de ökande sjukskrivningarna är en koppling till den
arbetsrelaterade ohälsan. Många av dagens ca
450 000 förtidspensionärer, 100 000 personer med
mera än ett års sjukskrivning och ytterligare flera med
mer än 30 dagars sjukskrivning har sin ohälsa kopp-
lad till arbetslivet.
Flera utredningar, inte minst den av regeringen
tillsatta utredningen om handlingsplan för bättre hälsa
i arbetslivet, visar på ett klart samband mellan en hårt
uppskruvad arbetsmarknad och de ökande sjuktalen.
Stressrelaterad sjukfrånvaro liksom förslitningnsska-
dor ökar på ett oroande sätt. Långtidssjukskrivningar
bland i huvudsak kvinnor liksom den snabbt på sena-
re tid växande korttidssjukskrivningen bland unga
oroar speciellt.
För att möta de alarmerande siffrorna har rege-
ringen utarbetat ett program i elva punkter för ökad
hälsa i arbetslivet. På område efter område tar nu
regeringen genom samverkan mellan olika departe-
ment och verk initiativ för att möta och stoppa den
negativa utvecklingen.
Jag och många med mig som har sin förankring
bland Sveriges löntagare ser med tillförsikt på pro-
grammet och dess innehåll. Flera av de åtgärder som
tas upp i programmet kan, utan att förta helhetsin-
trycket, anses som kontroversiella. Programmet visar
ändock på en färdriktning som är helt nödvändig.
Sverige som välfärdsnation har inte råd att se männi-
skor slås ut från arbetsmarknaden på sätt som nu sker.
Fru talman! På några områden vill jag dock se
förstärkningar av programmet.
Det påtalas av en av de stora fackliga samorgani-
sationerna att det i dag saknas ca 60 000 lokala
skyddsombud. Skyddsombud är en nödvändighet för
att man ska kunna följa upp och bevaka, men också
för att lägga fram offensiva förslag för en förbättrad
arbetsmiljö för de anställda.
I de utredningar som gjorts på det arbetsrelaterade
ohälsoområdet framkommer att det är de lokalt, direkt
på arbetsplatsen, vidtagna åtgärderna som ger de
bästa och effektivaste resultaten. Dessa resultat är
ofta direkt avläsbara i ekonomiska termer men också i
mänskliga värden.
Jag vill påstå att en klar attitydförändring har skett
vad gäller skyddsombudens och arbetsmiljöns roll
under de senaste 25 åren. Från att under 70-talet och
början av 80-talet ha sett god arbetsmiljö som en
positiv produktionsfaktor har arbetsmiljöfrågorna fått
en negativ stämpel hos den s.k. marknaden. Skälen
kan säkert vara flera, men 90-talets marknadstänkan-
de har haft stor betydelse.
Fackliga organisationer påtalar nu svårigheter att
rekrytera skyddsombud i erforderlig utsträckning. I
bl.a. tidningen SEKO-magasinet talas om en
skyddsängel på fall eller en ängel med bruten vinge.
På fem sidor i tidningen beskrivs situationen.
Av de skäl som jag tidigare påtalat - ekonomiska,
mänskliga, möjlighet att i framtiden kunna rekrytera
personal m.m. - ser jag att det borde vara av stort
intresse för såväl samhället som privata och offentliga
arbetsgivare att värdera upp skyddsombudens roll och
arbetsmiljöfrågorna. Allt i de utredningar som fram-
tagits inom området visar på att en effektivare lokal
arbetsmiljöorganisation skulle generera positiva re-
sultat på relativt kort period.
Riksdag och regering kan vara viktiga led i att
signalera till lokala parter att vidta snabba och enkla
åtgärder för uppvärdering av arbetsmiljöarbetet på
arbetsplatserna.
En förändrad arbetsmarknad ställer också krav om
utbildning av lokala skyddsombud. I regeringens
elvapunktsprogram lyfts utbildningen för de regionala
skyddsombuden fram på ett bra sätt. Det är dock
viktigt att också de många lokala skyddsombuden ges
erforderlig utbildning. I arbetsmiljölagstiftningen
framgår att, och på vilket sätt, utbildning ska ges till
lokala skyddsombud. De fackliga organisationerna
påtalar dock stora brister i möjligheterna och genom-
förandet av utbildningsinsatserna. Dessa brister borde
med lätthet kunna undvikas om viljan finns och förut-
sättningar ges för att komma i gång. För att förstärka
kompetensen och ge erforderlig utbildning bör eko-
nomiska förutsättningar ges också för utbildningsin-
satser för de lokala skyddsombuden liksom för repre-
sentanter för arbetsgivaren.
Fru talman! Jag har i mitt anförande talat om be-
hovet av en satsning inom arbetsmiljöområdet för att
bromsa upp och på sikt minska kostnader på sjukför-
säkringsområdet. Jag har också påtalat det mänskliga
lidande som ofta blir följden av dålig arbetsmiljö. Jag
har konstaterat oppositionens kritik mot regeringens
arbete för att bemästra kostnadsutvecklingen på om-
rådet. Jag har också noterat att oppositionens kritik
stannar vid just kritik, utan att man kommer med
förslag som skulle kunna få ned kostnaderna och det
mänskliga lidandet.
Jag har konstaterat att regeringen har tagit fram ett
elvapunktsprogram som ett led i arbetet för att få ned
det arbetsrelaterade ohälsotalet, ett program som ger
viktiga signaler. Jag kan konstatera att regeringen har
för avsikt att lägga fram en proposition för en revide-
rad arbetsskadeförsäkring, en försäkring som enligt
samtliga löntagarorganisationer är ett viktigt incita-
ment för att få i gång ett förstärkt lokalt arbetsmiljö-
arbete.
Till det senare har jag konstaterat moderaternas
tidigare i motioner mycket negativa hållning, en håll-
ning som också framfördes i samband med föregåen-
de års budgetbehandling.
Det höga ohälsotalet och kostnadsutvecklingen
inom den arbetsrelaterade sjukfrånvaron är en natio-
nell angelägenhet. Jag ser därför att det är dags för en
nationell kamp mot ohälsan i arbetslivet. Fackliga
organisationer har utsett kommande vecka till en
internationell arbetsmiljövecka. Detta arbete kan
lämpligen följas upp av regering och riksdag.