Fru talman! Jag hade faktiskt tänkt ta tillfället i
akt att för en gångs skull ta upp kriminalpolitiken ur
ett lite annat perspektiv, ur ett större helhetsperspek-
tiv än i den budgetdebatt som vi har i vanliga fall, där
vi diskuterar polisen och antalet poliser för sig, kri-
minalvården för sig och domstolarna för sig.
Jag tänker lyfta upp helhetsperspektivet, för en
framgångsrik kriminalpolitik på lång sikt handlar ju
om något helt annat än det antal poliser vi ska ha i
dag eller i morgon. Ska vi kunna förändra brottslig-
heten, ska vi kunna förändra kriminaliteten, handlar
det ju mer om vilka insatser vi gör på andra områden.
Det handlar framför allt om det brottsförebyggan-
de arbetet som många gånger kan förlöjligas. Man
säger att det är flummigt. Men det är framför allt det
som är det viktiga om vi ska kunna förändra utveck-
lingen.
Det handlar om de tidiga insatserna för ungdomar.
Det handlar om insatser ute i kommunerna för att
kunna möta barn i missbruksfamiljer, i alkoholistfa-
miljer, och att kunna möta deras behov av insatser.
Det handlar om att kunna möta barn i skolan där man
tydligt ser att det finns problem och att kunna möta
deras behov för att på så sätt kunna förhindra att de
får en negativ utveckling.
Det handlar i storstadsområdena framför allt om
att lyckas med en integrationspolitik, att kunna bryta
den isolering som många unga människor med in-
vandrarbakgrund känner i storstadsområdenas föror-
ter.
Vi har inte lyckats, och vi ser i dag resultatet i
mångt och mycket. Vi ser hur våra anstalter nu i väl-
digt stor utsträckning börjar få ungdomsgäng med
invandrarbakgrund. Dessa ungdomar har en ganska
svår problematik och en ganska svår kriminalitet
bakom sig.
Om man ska lyckas måste man ha kraften att inte
bara diskutera straffsatser när brott har begåtts, att
inte bara diskutera hur många fler anstaltsplatser vi
behöver för att kunna möta detta och att inte bara
diskutera hur vi ska kunna öka säkerheten ute på
anstalterna med det ökade våldet.
Den viktigaste kriminalpolitiska diskussionen,
som tyvärr förekommer i alldeles för liten utsträck-
ning, gäller hur vi ska kunna förhindra den fortsatta
rekryteringen och den fortsatta utvecklingen på detta
område. Jag måste säga att jag i detta sammanhang
ibland upplever politikens begränsningar. En politik
som i kommuner, i landsting och även här i riksdagen
många gånger bygger på årets budget och de olika
ramarna inom de olika områdena innebär svårigheter
att kunna ha en helhetssyn - att se de små kommu-
nerna där man vet att insatser skulle behöva göras,
men där det inte finns pengar och utrymme i just detta
års budget. Man skjuter i stället dessa frågorna på
framtiden. De sparbeting som man lägger på områden
som rör ungdomars och utsatta barns behov är mor-
gondagens stora kostnader.
Att kunna föra en debatt om helheten när vi dis-
kuterar kriminalpolitik är många gånger viktigare än
att ständigt diskutera hur många poliser vi ska, hur
många poliser det ska finnas år 2003 och år 2004. Det
som vi i grunden nog måste vara helt överens om är
ju att minska brottsligheten och att se till att vi mins-
kar antalet brottsoffer ute i samhället. Det är då vi
måste titta på det brottsförebyggande arbetet.
När det gäller det brottsförebyggande arbetet, som
har kommit i gång ganska bra på många håll ute i
landet, saknas det många gånger politiska krafter som
vill driva dessa frågor. Många gånger är det enskilda
politiker som har ett ganska stort engagemang. Men
tyvärr finns det för lite engagemang i fullmäktigeför-
samlingar och ute i nämnderna.
När man fattar beslut måste man nämligen hela ti-
den väga in vilken effekt de har på det brottsförebyg-
gande arbetet och vilken effekt de kommer att ha på
morgondagens kostnader. Där måste jag säga att jag
tycker att det är tragiskt. Jag kunde nämligen inte låta
bli att reagera på det som den förre talaren Anders G
Högmark sade. Han talade om att vi från majoriteten
absolut inte bryr oss om att rättsväsendet faller ihop,
att fler och fler människor blir upprörda och att fler
och fler människor kräver att man ska ta tag i det.
Samma moderater säger att det är fullständigt ab-
surt att t.ex. säga till bilföretagen att de måste ta sin
del av ansvaret i ett brottsförebyggande arbete och se
till att de har lås på bilarna som fungerar. Samma
moderater driver en alkoholpolitik som innebär att vi
ska släppa alkoholen fri i mycket större utsträckning
och ha ett längre öppethållande och att låta det vara
upp till varje enskild människa att sköta detta med
alkohol när vi samtidigt får statistik där det sägs att
80 % av våldsbrotten är alkoholrelaterade. Beträffan-
de kvinnomisshandeln, som är ett mycket stort pro-
blem och som vi alla är överens om att man måste
göra många insatser mot, vet vi också att oerhört
mycket av den är alkoholrelaterad.
Jag förstår att med den politik som moderaterna
har på dessa områden så lär man säkert behöva
mycket fler poliser för att kunna klara av de problem
som växer upp i samhället.
Detta är frågor som jag önskar att jag kunde höra
moderaterna ta upp mer i den kriminalpolitiska de-
batten. Vi kommer att få tillfälle att diskutera de kon-
kreta budgetförslagen på detta området. Men jag
skulle mycket gärna vilja höra moderaternas förslag
till andra insatser som skulle kunna ha betydelse för
att hejda utvecklingen med ökad brottslighet som
moderaterna så ofta säger finns. Men det är också
omdebatterat hur det egentligen är med detta.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis säga att det
finns många människor som engagerar sig i dessa
frågor. Det finns många organisationer som tar ett
stort ansvar. Vi ska givetvis göra allt som vi kan för
att stödja och stötta dem. Men vi måste också vara
mycket försiktiga med att se till att vi inte överlåter
ansvaret till frivilligorganisationer, till människor
med ett stort personligt engagemang. Vi måste också
se till att staten tar sitt ansvar, att kommunerna får
resurser och att de sätts in hos dem som verkligen
behöver dem.